Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 23. Retzius - Ryssland / 313-314 (1916) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksarkivet, Norska - Riksbanken

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kvarligger ett stort antal viktiga norska
arkivsaker i danska samlingar. Hufvudstommen
i norska riksarkivet är ståthållarnas,
regeringskommissionens, öfverhofrättens m. fl. sedan
gamla tider i Norge befintliga arkiv jämte Akershus
stiftsarkiv. 1847 öfverfördes till riksarkivet
universitetets diplomsamling. Dessutom har en
hel del äldre handlingar ditflyttats från olika
regeringsdepartement, och efter 1905 erhöll det äfven
statsrådsafdelningens i Stockholm arkiv. Lokala
ämbetsarkiv i Norge äro stiftsarkiven i Bergen,
Kristiania och Trondhjem. Riksarkivet utger
"Meddelelser fra riksarkivet"; därifrån ha
offentliggjorts ståthållarskapets protokoll
1642 ff. samt regeringsprotokollen 1814. -
Riksarkivarieämbetet har beklädts af skalden Wergeland
1840-45, Kr. Kr. A. Lange 1845-61, P. A. Munch
1861-63, M. Birkeland 1863-96, H. J. Huitfeldt Kaas
1896-1905, E. Hertzberg 1905-13 och K. P. Koren
fr. o. m. 1913. Riksarkivets öfriga tjänstemän äro
två arkivarier, tre amanuenser, assistent och kopist.


Fig. 1. Gamla riksbankshuset (1680-1900) vid
Järntorget i Stockholm. Arkitekt: N. Tessin d. ä.

Riksbanken. Sveriges riksbank är världens äldsta
centralbank och är tillika den äldsta bankinstitution,
som öfver hufvud finnes. Den stiftades ursprungligen
1656 som ett af staten oktrojeradt monopolbolag af
J. Palmstruch, en ämbetsman i Kommerskollegium. Det
är denna bank, som äran af att ha utgett världens
första banksedlar sannolikt
bör tillskrifvas. Detta ledde dock till
bankens undergång. Sedlarna, som började utges
1661, utsläpptes i för stor mängd och kunde
icke inlösas. Banken gjorde därför bankrutt
och öfvertogs 1668 af staten. Äfven för den
sålunda rekonstruerade banken kom den viktigaste
insatsen att ligga på sedelutgifningens område. De
sedlar, som Palmstruchska banken utgett, de
s. k. kreditivsedlarna, blefvo 1668 strängt
förbjudna. 1726 infördes emellertid åter sedlar af
den för en dåtida girobank vanliga typen. Dessa voro
intet annat än depositionsbevis, som emellertid kunde
transporteras på en viss namngifven person. Det är
från dessa s. k. transportsedlar, som våra nuvarande
sedlar härstamma. Transport förekom emellertid ej i
praktiken, och 1745 infördes småsedlar, som äfven
formellt voro fritagna från transportplikten. Om
sedelutgifningens senare utveckling se
Myntrealisation. - Riksbankens sedelstock tillkom
länge hufvudsakligen genom lån till staten dels för
bestridande af krigskostnader, dels för understöd till
olika näringar. Med näringslifvet och allmänheten
stod Riksbanken länge i föga beröring. Den gaf lån
mot säkerhet i fastigheter, varor och lösören, men
ej i större utsträckning. Detta ändrades något med
1800, då den i Riksdiskontverket fick en afdelning,
som gaf lån mot namnsäkerhet (se härom Diskont).

De viktigaste stadierna i Riksbankens utveckling till
en modern kreditinstitution äro följande.

1. 1845 infördes de första fasta
sedeltäckningsbestämmelserna; dessa voro en
direkt efterbildning efter de föregående år
genom den Peelska bankakten i England införda
reglerna.

2. 1846 började diskonterandet af inhemska
växlar.

3. 1856 började diskontopolitiken därigenom,
att bankofullmäktige fingo rätt att
bestämma räntan. Denna hade förut bestämts af
bankoutskottet vid hvarje riksdag och hade sålunda
måst hållas orubbad tre år i sträck.

4. De moderna formerna för in- och utlåning
infördes på 1860-talet. 1864 införlifvades sålunda
riksdiskonten, hypotekslånen upphörde, likaså anslagen
till en del af statens lånefonder.

5. 1897 afskaffades räntan på insättningar.

6. Fr. o. m. 1904 upphörde all sedelutgifning
för enskilda banker, och Riksbanken fick sålunda
sedelmonopol.

Organisation och verksamhet. Riksbanken eges helt
af staten, hvilket för öfrigt är fallet blott i ett
par andra länder; i regel äro riksbankerna privata
aktiebolag. Egendomligt är äfven, att den helt och
hållet står under riksdagens förvaltning. Regeringens
enda inflytande på den består däri, att den (sedan
1897) tillsätter en af de sju bankofullmäktige,
hvilken tillika är dessas ordförande. Bankofullmäktige
utgöra Riksbankens styrelse. De öfrige sex utses
af riksdagen genom elektorer. Af dessa är en
förste deputerad, d. v. s. direktör; han biträdes
af två andre deputerade. Riksbankens rörelsemedel
utgöras närmast af ett kapital på 50 mill. kr. och
en reservfond på 12,5 mill. Dessutom mottar den
insättningar. På dessa ger den emellertid ränta blott
i ett fall, nämligen på upp- och afskrifningsräkning
till firmor, som diskontera sina växlar i banken;
dylika insättningar förekomma emellertid blott i
några alldeles enstaka fall. På andra räkningar
ger Riksbanken ingen ränta. I trots häraf hade
Riksbanken 1914 i medeltal 73,4 mill. kr. innestående
på giroräkning. Detta utgöres emellertid nästan helt
af statsmedel och till någon mindre del af bankernas
tillgodohafvanden för clearing. Hufvudmassan af
rörelsemedlen utgöres af sedlar. Enligt de nuvarande
bestämmelserna eger Riksbanken att utge dylika till
ett belopp, som motsvarar dubbla guldkassan, samt
dessutom 125 mill. kr. Vid krig eller svår kris kunna
ytterligare 125 mill. kr. få utges.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>