Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kallelse 15 jan. hvarje år eller, om helgdag
då inträffar, dagen därefter. Urtima riksdag
sammanträder på särskild kallelse, då konungen
pröfvar skäligt, eller då regeringsmaktens utöfvare
är förpliktad (jfr R. F. §§ 63, 74 och 91-94) att
för särskildt ärende sammankalla den. Därjämte
har riksdagen (§ 95) rätt att i de i sistnämnda
fyra §§ angifna utomordentliga fall, då särskild
åtgärd för riksstyrelsens ordnande skall vidtas,
sammanträda t. o. m. oberoende af regeringens
kallelse. Riksdagssammanträdet skall i alla dessa fall
ega rum senast 20 dagar, efter det kallelse utfärdats
eller bort utfärdas. Lagtima riksdag har rätt att vara
samlad under en viss tid, 4 månader, för att kunna
fullgöra sina åligganden. Riksdagen må dock ej göra
sig permanent, ej heller är den eljest berättigad
att utöfva sin verksamhet under hela den tid, för
hvilken ledamöterna äro valda, utan afseende på,
om den fortfarande åtnjuter folkets förtroende. Åt
konungen är därför förlänad rätt att åtskilja
(enligt utländsk terminologi prorogera) lagtima
riksdag, när den varit församlad den angifna tiden,
liksom konungen eger upplösa densamma före denna tid i
samband med förordnande af nya val till båda kamrarna
eller endera af dem. I detta fall eger riksdagen dock
att, med bibehållande af sin egenskap af lagtima,
sammanträda på konungens kallelse inom 3 månader och
må ej vidare kunna upplösas, förrän 4 månader efter
det senare sammanträdets början förflutit. Konungen
liksom också riksdagen själf saknar den i andra
länder förekommande rätten att ajournera riksdagen
(d. v. s. uppskjuta riksdagens sammanträden på
viss tid, utan dess åtskiljande). Urtima riksdag
eger konungen åtskilja, när han så finner för
godt. En samvaro af riksdag, som slutar med dess
åtskiljande eller upplösning, kallas sammanträde
eller riksdag. Ordet sammanträde begagnas dock
äfven om hvardera kammarens sammankomster under ett
riksdagssammanträde (se Plenum). Riksdagssammanträde
föregås omedelbart af de nyvalde riksdagsmännens
legitimation (R. O. §§ 32, 33) genom fullmakternas
företeende hos chefen för Justitiedepartementet till
granskning i närvaro af tre fullmäktige i Riksbanken
och tre i Riksgäldskontoret, kammaren dock lämnad
rätt att pröfva behörigheten till riksdagsmannakallets
utöfning ej mindre för sådana dess medlemmar, hvilkas
fullmakter ej blifvit godkända, än äfven för dem, mot
hvilka eljest, till följd af grundlagen, anmärkning
förekommer. Denna granskning skall vara fullbordad
sist på dagen före den för riksdagens sammanträde
bestämda dagen. Omedelbart efter det berättelse
därom meddelats kamrarna, tillkännager konungen för
hvardera kammaren, hvilka bland dess ledamöter han
förordnat till talman och vice talman. De svenska
riksdagskamrarnas talmän tillsättas nämligen af
konungen för hvarje sammanträde. Endast därest
riksdagen utan regeringens kallelse sammanträdt
i något af de fall, som ofvan åberopade R. F. §§
91-94 omförmäla, eller vid förfall för både talman
och vice talman, välja kamrarna själfva sina
talmän. Innan talmän och vice talmän tillsatts,
föres i hvar kammare ordet af den äldste bland dem af
dess ledamöter, som bevistat de flesta riksdagarna,
den s. k. ålderspresidenten. Sin sekreterare, sitt
kansli och sin betjäning tillsätter hvardera kammaren
själf. Senast andra
söckendagen efter riksdagens början komma
riksdagsmännen på kallelse af konungen efter bevistad
gudstjänst tillsammans å rikssalen (plenum plenorum),
hvarest i ett hälsningstal af konungen eller, på hans
vägnar, statsministern eller annan statsrådsledamot
riksdagen förklaras öppnad, hvarefter lagtima riksdag
meddelas berättelse om hvad sig i rikets styrelse
tilldragit sedan näst föregående lagtima möte,
äfvensom konungens proposition om statsverkets
tillstånd och behof. Urtima riksdag meddelas vid
sådant sammanträde orsaken till dess sammankallande
och de k. propositioner, som skola bli föremål för
dess öfverläggningar. Nya propositioner kunna dock
framställas äfven under riksdagens lopp. Konungens
hälsningstal har icke någon sådan betydelse som
trontalet i England och i de stater, som följt
dess föredöme, där det framkallar öfverläggningar
i kamrarna, hvilka leda till en svarsadress, utan
föranleder hos oss endast därtill, att talmännen
på rikssalen i de församlade kamrarnas namn
framföra deras undersåtliga vördnad. Däremot plägar
propositionen om statsverkets tillstånd ge anledning
till en s. k. remissdebatt (se Remiss 2). Riksdagens
öppnande har betydelse som den tidpunkt, från hvilken
beräknas tiden för tillsättning af kamrarnas ständiga
gemensamma utskott, nämligen vid lagtima riksdag
konstitutions-, stats-, bevillnings-, banko-,
lag- och jordbruksutskotten (se dessa ord), hvilka
inom 6 dagar därefter skola vara tillsatta, samt
för afgifvande af vissa motioner (se Motion 2). Den
sålunda bildade och för riksdagsverksamheten ordnade
riksdagen är därefter satt i tillfälle att utöfva
sina rättigheter.
Riksdagens rättigheter äro dels politiska, dels
sådana, hvilka tillkomma riksdagen som en församling
för att sätta den i tillfälle att i ordnade
former göra sin vilja gällande inom det densamma
grundlagsenligt tillkommande maktområdet. Riksdagens
politiska rättigheter utgöras af 1) rätt att jämte
konungen deltaga i lagstiftningen (den ekonomiska
lagstiftningen tillhör dock konungen ensam); 2)
beskattningsrätt, hvartill hör bestämmanderätt
eller medbestämmanderätt angående grunderna för
vissa ordinarie inkomster, angående allmänna besvär,
bland hvilka särskildt märkes krigstjänstskyldighet,
ang. statsreglering, Riksgäldskontoret och Riksbanken
samt ang. myntväsendet (se Besvär 2, Bevillning,
Myntsystem, sp. 66, Riksbanken, Riksgäldskontoret,
Statsinkomster, Statsreglering och Värnplikt);
3) pelitionsrätt; 4) kontrollerande makt, eller
öfvervakning af lagarnas efterlefnad och af
finansförvaltningen, som sker dels omedelbart i
vissa i grundlagen särskildt bestämda fall, dels
medelbart genom val af vissa delegerade för sådant
ändamål, nämligen riksdagens justitieombudsman,
en militieombudsman (sedan 1915), kommitterade för
tryckfrihetens vård samt riksdagens revisorer. Den
kontrollerande makt, som tillkommer riksdagen
att vid sina sammanträden utöfva öfver styrelsen,
rättskipningen och konungens ämbetsmän, är noga
begränsad enligt R. F. § 90, som stadgar, att icke
i annat fall eller på annat sätt, än grundlagarna
bokstafligen föreskrifva, må komma under riksdags
pröfning frågor om ämbets- och tjänstemäns
till- och afsättande,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
