Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagens revisorer - Riksdagsbeslut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppvisas för ett riksdagsutskott, och från
1800 granskades det årligen af banko- och
riksgäldsfullmäktige. Någon granskning däraf genom
särskilda revisorer förekom dock ej. Däremot egde en
sådan (hvart tredje år) rum af banken sedan 1778 och
af Riksgäldskontoret från dess upprättande 1789;
från 1800, då äfven bondeståndet fick rätt att
utse medlemmar i bankorevisionen, voro revisorerna
gemensamma för de båda verken. Ehuru regeringsformen
af 1809 lade grunden till riksdagens makt öfver
statsregleringen, innehöll den ursprungligen intet
om statsrevisorer; men 1810 års R. O. § 68 föreskref
tillsättandet af revisorer ej blott öfver
banko- och riksgälds-, utan också öfver statsverket,
och motsvarande stadgande härtill utgöra §§ 72,
73 i 1866 års R. O. Revisorerna voro före 1866 24
(6 af hvart stånd), och ursprungligen var i 1810
års R. O. stadgadt, att de skulle sammanträda
blott så ofta, att hvarje revision kunde omfatta
2 års räkenskaper. Vid 1856-58 års riksdag, sedan
1844 3-åriga i st. f. 5-åriga riksdagsperioder
införts, gjordes emellertid revisionen årlig. Den
första instruktionen för revisorerna, 1812, gaf dem
med afseende på statsverket blott tillträde till
statskontorets räkenskaper; men riksdagen ville,
att revisionen skulle få utsträckas äfven till andra
kassor, och detta medgafs slutligen af Karl Johan
från 1828 års riksdag. Statsrevisionen har i hög grad
bidragit ej blott till utvecklingen af riksdagens
statsregleringsmakt, utan också till att riksdagen
fått ett större inflytands på statsförvaltningen, än
som afsågs i 1809 års R. F. Revisorernas rättigheter
och åligganden samt den ansvarsskyldighet, som åligger
dem, äro bestämda i grundlag och i instruktion,
som enligt R. F. § 111 riksdagen allena eger
utfärda. Den nu gällande är från 1893. Revisorerna
kunna ej till redo och ansvar ställas utan efter
riksdagens beslut. Med hänsyn därtill, att för
Riksbankens räkning i orterna äro inrättade
afdelningskontor, hvilka stå under Riksbankens
öfverinseende, väljas äfven revisorer af dessa
kontors förvaltning. Särskild af riksdagen utfärdad
instruktion för revisorerna vid afdelningskontoren
finnes. Öfver granskningen afge statsrevisorerna
berättelse till riksdagen, hvari de anmärkningar,
som de känna sig befogade att göra, framställas,
och särskild berättelse afges angående statsverket,
Riksbanken och Riksgäldskontoret. Revisorernas
berättelse öfver sin granskning af statsverket
lägges till grund för statsutskottets framställning
om detta till riksdagen. Riksdagens revisorers
ställning till statsverket är en annan än till
riksdagens egna verk. I förhållande till sistnämnda
verk kunna de utöfva en viss myndighet, infordra
upplysningar, göra erinringar till fullmäktige
och ställa dessa under åtal, men som statsverkets
styrelse och förvaltning lyda under konungen och
det är revisorerna (i R. O. § 72) ålagdt att vid
granskningen förfara enligt Regeringsformen, så ega
riksdagens revisorer ej vidtaga någon åtgärd, som
innebär en rubbning i det förhållande till konungens
ämbetsmän, som R. F. bestämt. Lika litet som riksdagen
kunna dess revisorer anbefalla de ämbetsverk, hvilkas
medelförvaltning granskas, några åtgärders vidtagande,
mot dem väcka åtal eller affordra dem upplysningar
utöfver hvad i grundlagen
anges, utan att därtill utverka konungens
beslut. De förvaltande verkens förhållande till
revisorerna är därför noga bestämdt i ett af K. M:t
utfärdadt cirkulär. Det nu gällande, utfärdadt 14
aug. 1841, anger ämbetsverkens åligganden för att
underlätta revisorernas förrättning. - I afseende på
granskningen gäller, att den till sin beskaffenhet bör
vara af mera generell natur, enär hvarje verk undergår
speciell granskning af särskilda revisorer, hvilka som
ämbetsmän äro anställda i de förvaltande ämbetsverken
eller i Riksbanken och Riksgäldskontoret, hvartill
kommer den Kammarrätten åliggande allmänna granskning
af publika räkenskaper, som ej tillhör Riksbanken
eller Riksgäldskontoret. Revisionen af statsverkets
räkenskaper afser således att kontrollera,
huruvida utgifterna öfverensstämma med stat och
författningar samt om de K. M:ts beslut, på hvilka
utbetalningar grunda sig, äro försedda med vederbörlig
kontrasignation, huruvida inkomsterna influtit i
rätt ordning och till riktigt belopp samt huruvida
kontroll öfver kronouppbörden och erforderliga
åtgärder vid inträffad propriebalans blifvit
vidtagna. Revisorerna skola härvid hufvudsakligen
granska dispositionerna, förvaltningen och resultaten
i det hela, utan att, så vidt omständigheterna
medge, förbigå detaljerna. Hvad Riksgäldskontoret
och Riksbanken angår, ha revisorerna att granska,
huruvida utfärdade reglementen, jämte andra gällande
lagar, instruktioner och föreskrifter, blifvit af
fullmäktige iakttagna och om vid dessa verk anställda
tjänstemän fullgjort sina åligganden. De anmärkningar,
som revisorerna finna anledning att framställa i den
till riksdagen afgifna berättelsen, skola, sedan
förklaringar däröfver inkommit, af nästfoljande
lagtima riksdag öfverlämnas till vederbörande
utskotts granskning och vidare behandling. Revisorerna
åtnjuta arfvode efter liknande grunder med dem, som
gälla för ledamot af Andra kammaren. Jfr K. Hagman,
"Om den svenska statsrevisionens sammansättning och
verksamhetsformer under tiden 1809-1866" (1897).
H. L. R. (S. B.)
Riksdagsbeslut. I Riksdagsordningen § 80
föreskrifves, att riksdagsbeslutet skall
uppsättas och expedieras af riksdagens kansli
(se Kanslideputerade), och i § 36, att det skall
uppläsas vid riksdagens afslutning på rikssalen, men
hvarken nu gällande eller 1810 års R. O. lämnar någon
närmare upplysning om, hvad riksdagsbeslutet skall
innehålla och hvem, som skall på rikssalen uppläsa
det. Efter hvad öfligt varit, utgör riksdagsbeslutet
(som det också heter däri) en sammanfattning af hvad
riksdagen "beslutat, vidtagit och beviljat" samt blir,
med iakttagande däraf, att det af kansliet uppsatta
beslutet af kamrarna justerats, undertecknadt af
kamrarnas ledamöter i egenskap af svenska folkets
valda ombud. I detsamma införas alla riksdagens
beslut, som innebära bifall till de af K. M:t
till riksdagen framställda förslag, jämte sådana,
som riksdagen med begagnande af sitt initiativ
och sin rätt som folkrepresentation vidtagit. De
af K. M:t eller andra framställda förslag, hvilka
riksdagen afslagit eller som eljest förfallit,
omnämnas ej. Riksdagsbeslutet uppläses af chefen för
Civildepartementet, hvilket är en lämning från tiden
före 1809, då rikets råd som sådant undertecknade
beslutet och riksdagsbeslutet - utom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
