- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 23. Retzius - Ryssland /
355-356

(1916) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagsordningen - Riksdagspollett - Riksdagspredikan - Riksdagstidning - Riksdaler

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

af nya val till båda eller endera kammaren upplösa
lagtima riksdag före utgången af den stadgade
ordinarie tiden för dess samvaro. Med afseende
på formerna för riksdagsarbetet utgick 1866
års R. O. från, att inga andra ändringar skulle
ske i 1810 års R. O. än sådana, som föranleddes
af tvåkammarsystemets införande. En nyhet var
emellertid, att ett af den förra R. O:s ständiga
utskott, Allmänna besvärs- och ekonomiutskottet,
försvann och att de under detsamma hörande ärendena
(i allmänhet sådana, med afseende på hvilka riksdagen
blott har petitionsrätt, d. v. s. ärenden, som falla
under ekonomisk lagstiftning, se d. o.) nu beredas af
tillfälliga utskott. I olikhet med de andra utskotten
tillsättas dessa af hvar kammare för sig, hvaraf
följer, att beslut i dithörande ärenden ej åstadkommas
genom samtidig, utan efter successiv behandling i
kamrarna (se Utskott). Den annars gällande beredningen
af riksdagsärendena i gemensamma utskott och den
däraf beroende samtida behandlingen i kamrarna ingå
som moment i den likställighet mellan kamrarna,
som utgör en ledande grundsats i 1866 års R. O. och
som har sin förebild i förhållandet mellan de forna
riksstånden. Då ingendera kammaren har prioritet med
afseende på den successiva behandlingen af tillfälliga
utskottsärenden (såsom t. ex. i England underhuset
med afseende på penningbiller), innebär dock den
tillfälliga utskottsinrättningen ej något egentligt
afbräck i likställighetsprincipen. En mera af
sevärd sådan äro däremot de gemensamma voteringarna,
hvilka, då 1866 års R. O. afskaffade voteringarna
i förstärkta utskott, infördes som ersättning för en
del af dessa (se Omröstning, sp. 708). Andra kammaren
har nämligen genom sitt större ledamotsantal en
öfvervikt vid de gemensamma voteringarna, som intet
stånd hade vid voteringarna i de förstärkta utskotten,
i hvilka alla voro lika starkt representerade. Med
undantag af frågor, som kunna bli föremål för
gemensam omröstning, gäller emellertid, att kamrarna
ha absolut veto mot hvarandra. Om de förändringar,
som 1909 skedde i R. O. med afseende på valsätt,
valbarhet och valrätt, se Riksdag, sp. 318 ff., och
Riksdagsmannaval. I sammanhang med dessa ändringar
fördes en del valbestämmelser till en särskild
vallag, hvaråt gafs vanlig lags (ej grundlags)
karaktär. Härigenom bröts den för Sverige egendomliga,
från 1723 härstammande seden att grundlagsfästa äfven
detaljbestämmelserna om riksdagen. Undantag härifrån
voro förut (efter 1866) endast reglementariska
föreskrifter för riksdagsgöromålen och ordningen
hos kamrarna och utskotten, hvilka riksdagen eller
vederbörande kammare enligt R. O. § 78 eger att
fastställa till supplerande af riksdagsordningen, dock
så att intet i dem får strida mot grundlag eller annan
lag. I kraft af denna bestämmelse antogos 8 april
1868 af båda kamrarna "Reglementariska föreskrifter
för riksdagen"; 27 april 1868 af Första kammaren en
"Ordningsstadga" för denna och 13 april 1867 af Andra
kammaren en "Arbetsordning" för denna, hvilka med
däri gjorda ändringar fortfarande gälla. – Innehållet
i riksdagsordningen är genom denna fördeladt under
följande rubriker: 1) Allmänna grunder (§§ 1-5),
som ange riksdagens representativa karaktär, dess
rätt att sammanträda och vara samlad; 2)
Kamrarnas bildande (§§ 6-30); 3) Riksdags början
och upplösning (§§ 31-36); 4) Ärendenas beredning
(§§ 37-50, som afhandla utskottsinrättningen); 5)
Ärendenas behandling i kamrarna (§§ 51-78) och 6)
Meddelande af riksdagens beslut (§§ 79 -82). Jfr
H. L. Rydin, "Svenska riksdagen" (1873-79), och
N. Edén, "Gustaf Adolfs riksdagsordning" (1902).

S. B.

Riksdagspollett, pollett ("inträdespollett"), som
vid ståndsriksdagarnas början lämnades åt hvarje
riksdagsman och tjänade honom till bevis på denna
hans värdighet. Om polletterna hos ridderskapet och
adeln se Riddarhusutskott.

Riksdagspredikan (se Predikan) kallas den gudstjänst,
som enligt gammal svensk sed hålles i någon af
hufvudstadens kyrkor (fordom vanligen Storkyrkan,
numera Slottskyrkan) vid riksdagens öppnande och
afslutning, i syfte att samla till gemensam bön för
fosterlandet samt att erinra folkets representanter
om deras plikter och ansvar, sedda i det gudomliga
ordets ljus.

J. T. B.

Riksdagstidning kallas en under loppet af någon
pågående riksdag utgifven periodisk skrift,
som innehåller en mer eller mindre utförlig
skildring af riksdagens förhandlingar. Den första
riksdagstidningen i Sverige utgafs vid riksdagen
1755-56 af J. I. Torpadie under inseende af M. von
Hermanson. Riksdagstidningar ha därefter utgetts
vid riksdagarna 1760-62 (af P. Franc), 1765-66 (af
W. Noordenhielm), 1769-70 (för hvilken äfven utgafs
en "Riksdagskrönika" af J. Simming), 1771-72 (af
J. Hallström), 1778 (af K. Fr. Fredenheim), 1786
(af M. Rosenblad), 1800 (af O. Sundel), 1809-10 (af
A. K. Kullberg och O. Sundel), urtima riksdagarna
1810 och 1812 (båda af A. K. Kullberg) samt 1815,
1817-18 ("Krönika", af C. F. Rothlieb), 1823, 1828-30
(af L. J. Hierta), 1834 (af J. P. Theorell), 1840 samt
1847-48 (af V. F. Dalman och J. A. Walldén). Sedan
i de politiska tidningarna utförliga referat af
riksdagsförhandlingarna börjat dagligen införas,
ha inga riksdagstidningar vidare utgetts, med
undantag af "Riksdagsrapporten för år 1873",
hvari en gång i månaden lämnades en kortfattad
redogörelse för riksdagsförhandlingarna.

B. L.*

Riksdaler (förk. rdr; om härledningen se
Daler), ett svenskt mynt, var först benämning på de "slagna"
dalrar, som myntades sedan början af 1600-talet
(se Daler). Namnet riksdaler blef 1619 officiellt
erkändt. 1776 infördes räkningen 1 riksdaler = 48
skilling. Genom myntrealisationen 1830 bestämdes,
att 1 rdr banko skulle vara 3/8 af 1 rdr (specie)
i silfver, och förut (1802) hade bestämts, att 1 rdr
riksgälds skulle vara lika med 2/3 af 1 rdr banko;
1855 infördes räkningen 1 riksdaler riksmynt = 100
öre, och 1873 trädde benämningen krona i stället för
riksdaler. – 1664 års myntordning bestämde, att 1
riksdaler i silfver skulle hålla i fint 14 lod och 1
grän och att 7 1/5 stycken skulle gå på 1 lödig mark
brutto. Dessa bestämmelser, som ung. ingingo redan
i myntordningen af 15 mars 1639, fortforo att gälla
äfven efter utfärdandet af myntordningen 9 jan. 1770
och ända till dess specieriksdalern genom k. förordn.
angående myntfoten 25 juni 1830 förändrades till både
skrot och korn. Den ökades då till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:47:01 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcc/0194.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free