Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 23. Retzius - Ryssland / 423-424 (1916) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rind, nord. myt. - Rind, Hans - Rindalen - Rinde, Peder - Rindell, Arthur - Rindfleisch, Georg Eduard von

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Rinckhart. Se Rinkart.

Rind, nord. myt., en af
Odens hustrur, moder till Vale, Balders nämnare,
är en jordgudinna. Första leden af ortnamnet
fsv. Wríndawi, Vrinnevid nära Norrköping, är
genitiv af namnets fornsvenska form, den andra är
ví, "helgedom", hvilket visar, att R. också varit
dyrkad i Sverige. Se Brate, "Arkiv för nordisk
filologi", XXIX, 109 ff. Äfven i Saxos framställning
af Baldersmyten omtalas E. som Odens maka.
Th. W.*

Rind, Hans, dansk skådespelare, f. 1783,
d. 1821, blef redan 1805 skådespelare vid K. teatern
i Köpenhamn, var mycket omtyckt i komiska roller
och som skapare af burleska figurer. Han gifte sig
1817 med den tyskfödda sångerskan
Karo1ine Walter, f. 1797, d. 1869; hon gifte om sig 1823
med skådespelaren Peter Nielsen och hade ända till
1831 stora framgångar som sångerska på k. teatern.
E. Ebg.

Rindalen, härad och pastorat i älfvarna
Rinnas och Surnas dalgångar, Romsdals amt,
på gränsen till Orkedalen i S. Trondhjems amt,
Norge. 608,07 kvkm. 2,359 inv. (1910). Utprägladt
fjälland, som i s. öfvergår i Troldheimens
vilda och väldiga fjällpartier
(Troldhætta 1,648 m.), medan i n. Ruten uppnår 1,052
m. Genom R. går stora landsvägen mellan Bergen och
Trondhjem. K. V. H.

Rinde, Peder, norsk politiker,
f. 6 okt. 1844 i Sannikedal, Bratsberg amt, sedan 1886
jordbrukare i Skaatös härad, var led. af stortingen
1877-1900 och 1906-15 och har där utöfvat inflytande
som ledare för en grupp, hvars första och sista ord
varit "sparsamhet i statshushållningen". 1899-1911
var han stortingsvald medl. af norska hypoteksbankens
direktion. 1892-97 var han redaktör och utgifvare af
det radikala organet "Nordmanden". K. V. H.


Rindell,
Arthur, finsk landtbrukskemist, f. l okt. 1852 i
Åbo, blef student 1869 och filos. kandidat 1874,
från hvilket år han förestod laboratorstjänsten
vid universitetets kemiska laboratorium. 1878
utnämndes R. till lektor i kemi vid Mustiala
landtbruksinstitut. Efter studier i kemi och
agrikulturkemi i Leipig och Paris 1879-80 disputerade
han med en afhandling Om utspädd saltsyras inverkan
på mjölksocker och blef filos. licentiat 1881. Då
den högsta landtbruksundervisningen öfverflyttades
till universitetet, utnämndes R. 1900 på grund af
en afhandling Untersuchungen über die löslichkeit
einiger kalkphosphate till professor i agrikulturkemi
och -fysik samt blef, sedan filosofiska fakultetens
agrikultur-ekonomiska sektion 1902 upprättats,
dess förste ordförande och efter sektionens slutliga
organisation 1906 dess dekanus. I dessa befattningar
har R. nedlagt ett oförtröttadt arbete på och stor
förtjänst om den akademiska landtbruksundervisningens
ordnande och utveckling. R. är en af de främste
märkesmännen inom
det finska jordbruket. Genom otaliga föredrag,
uppsatser och ströskrifter har han populariserat
resultaten af sin vetenskap; för den lägre
landtbruksundervisningen har han utgifvit en
lärobok i Åkerbrukskemi, som användes i såväl
Sverige som Finland. Vid Mustiala institut införde
han agrikulturkemien som själfständigt läroämne och
tog initiativ till en särskild försöksanstalt. I
tidskriften "Biet" samt i Landtbruksstyrelsens
"Meddelanden" har han redogjort för arbetena på
anstaltens kemiska afdelning. Därefter blef R. ledare
för den till universitetets landtbruksundervisning
anslutna agrikultur-ekonomiska försöksanstaltens
afdelningar för agrikulturkemi och mossodling samt för
agrikulturfysik och frostundersökningar. På grund
af bristande tillgångar har verksamheten här till
senaste tid bedrifvits i inskränkt skala; anstaltens
första årsbok omfattar 1911-12. 1902 antogs R. till
försöksledare vid Finska mosskulturföreningen (se
d. o.), hvars två försöksstationer han organiserat
och i hvars styrelse han sedan 1906 är ordförande. I
föreningens årsbok har han lämnat meddelanden rörande
fleråriga försöksserier vid dessa stationer. R:s
vetenskapliga verksamhet kännetecknas af sträfvandet
att i agrikulturkemien införa den fysiska kemiens
åskådningssätt, främst med afseende på lösligheten
som ett villkor för de växtnärande ämnenas
assimilerbarhet. Utom hans professorsafhandling må
bland R:s publikationer på detta område nämnas: Die
bodenanalyse als löslichkeitsbestimmung (föredrag vid
internationella landtbrukskongressen i Wien 1907),
Über das verhalten schwerlöslicher calciumsalze
zu wässerigen lösungen von ammoniumsalzen (i
"Zeitschrift für physikalische chemie", LXX),
Über die chemische natur der humus-säuren (i
"Internationale mitteilungen für bodenkunde", I),
Über löslichkeitsbestimmungen in der ägrikulturchemie
(I-II, akad. installationsprogram). I "Finsk
tidskrift" för 1912 ingår en sammanfattande,
populärt hållen afhandling Den allmänna teorien
för åkerjordens gödsling. R. är led. af Finska
vet. soc. m. fl. vetenskapliga sällskap och af
Landtbruksakad. i Stockholm sedan
1909 samt hedersled, af flera sällskap för
mosskulturens befrämjande. Han deltog
i stiftandet af och var förste ordföranden
i Landtbruksvetenskapliga samfundet i
Finland, liksom han 1912 blef ordförande
i Finska hushållningssällskapet. I ett antal
regeringskommittéer för frågor rörande landtbrukets
undervisnings- och försöksväsen har R. varit dels
ledamot, dels ordförande. Han har deltagit i flera
internationella kongresser och kallades
1910 till den andra internationella agrogeologiska
konferensen i Stockholm, i hvars kommission för
den kemiska jordanalysen han adjungerats.
T. C.

Rindfleisch [-flajj], Georg Eduard von,
tysk patolog, f. 1836 i Löthen, d. 1908, blef
1860 med. doktor i Berlin, e. o. professor i
Zürich 1862, kallades 1865 till professor i
patologisk anatomi i Bonn och därifrån 1874 till
professor i Würzburg. Hans mest kända arbeten äro
Lehrbuch der pathologischen gewebelehre (1866, 6:e
uppl. 1886) och Elemente der pathologie (1883, 3:e
uppl. 1896). Stort uppseende väckte hans rektorstal
Medizinische philosophie (1887) och hans föredrag vid
naturforskarmötet i Lübeck 1895 om neovitalismen.
R. T-dt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>