- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 23. Retzius - Ryssland /
433-434

(1916) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ringkjöbing amt - Ringkjöbingfjorden. Se Ringkjöbing amt - Ringkollen - Ringkors - Ringkota - Ringkrage - Ringkärl. Se Cell, fig. 3, C och Kärl 2 - Ringlade hundhajen. Se Doggfisksläktet - Ringlade sälen. Se Säldjur - Ringlekar - Ringlås. Se Lås, sp. 160 - Ringmaskar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

betesmarker eller lågo i träde, medan 32,800 har
voro skog eller plantage, 8,200 mossar och 118,500
ännu ej odlade. Kreatursstammen 1909 utgjordes af
38,600 hästar, 178,900 nötkreatur, 103,600 får och
getter, 99,200 svin och 639,300 höns. Amtet har
blott enstaka större gårdar och nästan ej något
"fästegods". Fisket är af betydelse i v. Amtet
omfattar 9 härad och 5 prosterier samt hör till Ribe
stift.
E. Ebg.

Ringkjöbingfjorden [-köb-]. Se Ringkjöbing amt.

Ringkollen, ett omkr. 700 m. högt fjäll i Norderhovs
härad, Ringerike, Buskerud amt, Norge, på
gränsen till Nordmarkens skogsvidder i ö., stupar
brant ned mot Ringerike, öfver hvars böljande
landskap man har en praktfull utsikt. Turisthotell.
K. V. H.

Ringkors. Det fyrekriga hjulet, som är en
urgammal symbol af solen och solguden, betraktas
vanligen i den kristna kyrkan som ett likarmadt,
af en ring omslutet kors och kallas därför ringkors.
Emedan detta heliga tecken målades på de
nyinvigda kyrkornas väggar, kallas det också
konsekrationskors. Se Kors, sp. 1077 och
fig. 6.
O. M.

Ringkota, veter., kallas en kronisk, torr
inflammation i kron-, hof- eller kot-led hos hästen,
åtföljd af mer eller mindre utbredda
benafsättningar rundt omkring den angripna leden och
vanligen äfven af svår och långvarig hälta.
Behandlingen består i stillastående och användning af
starka salfvor, bränning eller nervsnitt.
E. T. N.

Ringkrage (Vaktbricka), krigsv., en
halfmånformig, flat eller kupig, med vapen prydd
metallskifva, som medelst ett band eller en kedja
bäres kring halsen. Ringkragen hörde under 1600- och
1700-talen vanligen till officerarnas uniform i
tjänsten. Numera bäres den i Sverige som
igenkänningstecken af officerare på vakt, ordonnans eller
daghafvande i kasern eller läger. – Ursprungligen
var ringkragen en bleckkrage, som gick rundt
omkring halsen och bars utanpå kyrassen.
C. O. N.

Ringkärl, bot. Se Cell, fig. 3, C och Kärl 2.

Ringlade hundhajen, zool. Se Doggfisksläktet.

Ringlade sälen, zool. Se Säldjur.

Ringlekar. Se Dans, sp. 1325. Litt.:
Arwidsson, "Svenska fornsånger", del 3 (1842),
"Ringlekar på Skansen" (utg. af Nordiska museet, 1898;
4:e uppl. 1912), "Stockholms folkskolors lekserie,
III: Ring- och andra sång-lekar" (1902; 2:a uppl.
1905), och Kellgren, "Sånglekar från Nääs" (1905).

Ringlås, mek. Se Lås, sp. 160.

Ringmaskar (Annulater, Annelider), Annulata
l. Annelides, zool., äro maskar med
kroppshålighet och med såväl yttre som inre
segmentering (metameri). Den inre segmenteringen
visar sig i anordningen af exkretionsorganen,
nervsystemet och blodkärlssystemet. Dock bör erinras
om, att inom en ringmaskgrupp, nämligen blodiglarna,
kroppshåligheten blifvit reducerad till de
längskanaler, som trädt i stället för blodkärl. I
sammanhang bl. a. härmed har man uppdelat klassen
ringmaskar i två skilda underklasser, nämligen
Chætopoda, borstmaskar, och Hirudinea (l.
Discophora), blodiglar. Chætopoda utmärkas
därigenom, att djupa fåror markera kroppssegmentens
gränser och att kroppshåligheten delas genom
hinnartade skiljeväggar i ett de yttre segmenten
motsvarande antal kamrar, Segmenteringen är
homonom, i det olikheten och med denna en
arbetsfördelning mellan segmenten är genomförd blott i
ringa grad. Af sinnesorgan förekomma ögon, de
s. k. nackorganen, ciliebeklädda ställen på hufvudet,
smakorgan på hufvud och bål samt segmentalt
anordnade "sidoorgan"; hos somliga förekomma dessutom
statocyster (sinnesorgan, hvilka förmedla
jämviktskänslan). Cirkulationsorganen utgöras af
två, i kroppens längdriktning gående hufvudstammar,
en öfver och en under tarmen, förbundna
genom segmentalt anordnade anastomoser.
Exkretionsorganen kallas här segmentalorgan, enär de
uppträda parvis i hvarje segment; exkretionskanalerna,
som på insidan vanligtvis äro beklädda med
cilieepitel, tjänstgöra i allmänhet också som
könsprodukternas utförsgångar. De borst, som gett
denna underklass sitt namn, utvecklas i hudsäckar
och bilda buntar, vanligtvis fyra i hvarje segment.
De i hafvet lefvande borstmaskarna utveckla sig genom en metamorfos, vid
hvilken en pelagiskt lefvande larv, den s. k. Trochophora, uppträder.

illustration placeholder

Fig. 1. Trochophora.

Förutom könsfortplantning förekommer hos Chætopoda också könlös fortplantning,
som möjliggöres genom segmentens homonomi (öfverensstämmelse
sinsemellan): genom liflig tillväxt af vissa
regioner bildas flera segment, som afsnöras från
moderdjuret och bli själfständiga individer; är
sagda tillväxt ("knoppning") synnerligen snabb,
kunna de sig utbildande nya individerna under
längre eller kortare tid förbli förenade och på
så sätt bilda en koloni. – Borstmaskarna kunna
uppdelas i två ordningar, Polychætæ och
Oligochætæ. Polychætæ utmärkas därigenom, att
hvarje borstknippe uppbäres af ett utskott af kroppsytan,
ett s. k. parapodium; detta kan vara enhetligt,
eller också finnes såväl ett närmare rygg- och
ett annat närmare buksidan beläget parapodium.
Parapodierna kunna betraktas som anlag till äkta
extremiteter; hos Oligochætæ saknas dylika anlag.
Talrika bihang utvecklas ur huden, såsom gälar,
palper och cirrer, de båda sistnämnda tjänstgörande
som känselorgan, samt elytrer, tunna, bladlika
hudveck, som skydda ryggsidan. Nästan alla
Polychætæ äro skildkönade och undergå metamorfos;
flertalet lefver i hafvet.

illustration placeholder

Fig. 2. Borstmask af släktet Nereis.

En del af de talrika
hithörande formerna är fritt simmande, af rof
lefvande maskar med stark svalgbeväpning, andra
sitta i ett fastvuxet rör, hvadan de ej kunna byta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 14:43:41 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcc/0233.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free