- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 23. Retzius - Ryssland /
439-440

(1916) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ringstrand, Nils Gustaf - Ringström, Johan Erik - Ringström, Georg Robert - Ringsö. 1. Ö i Södermanlands skärgård - Ringsö. 2. Ö ö. om Selaön - Ringtolk. Se Måttverktyg, sp. 227 - Ringtrast. Se Trastsläktet - Ringugn. Se Tegel och Ugn - Ringwaldt, Bartholomäus - Ringvall, Axel Vilhelm Leopold - Ringvassöy - Ringvält. Se Vält - Ringäpplen. Se Äpplen - Rinism

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

i ”Ekonomisk tidskrift”, ”Skogsvårdsföreningens
tidskrift” och ”Årsskrift från Föreningen för
skogsvård i Norrland.”
G. Sch.

Ringström, Johan Erik, sinolog, f. 1746 i
Roslagen, d. 1820 i Stockholm, studerade i Uppsala, då han
mottog anbud att följa en fransk officer till hans
hemland och där söka anställning i armén. Han ingick
vid ett artilleriregemente, men tog snart afsked
och egnade sig åt språkvetenskapliga studier, lärde
kinesiska hos J. de Guignes i Paris samt företog
resor till Spanien, Portugal och Italien. Hemkommen,
blef R. translator i kansliet, en befattning, som
han innehade omkr. 40 år. Dessutom skall han ha varit
sakförare. I handskrift utarbetade han under denna
tid en Kinesisk grammatik, en Kinesisk ordbok (från
latin till kinesiska, 1813) samt en Karaibisk-svensk
ordbok
(1806), alla i K. biblioteket. En annan
frukt af hans kinesiska studier var en efter hans
död utgifven Kinesiska rikets kejsare-historia
(1827). Därjämte författade han ett Sjölags- och
seglations-lexicon
(2 dlr, 1816) och Sammandrag
af alla staters handels- och seglationsusancer

(1827). Han skall äfven ha efterlämnat åtskilliga
andra arbeten i handskrift, numera förkomna. Sina
sista år tillbragte R. i fattigdom och förgätenhet.
–rn.*

Ringström, Georg Robert, arkitekt, f. 25 juli
1862 i Filipstad, tog studentexamen 1881, studerade
arkitektur i Stockholm vid Tekniska högskolan 1882-86
och vid konstakademien 1886-88 samt därefter under
flera resor till utlandet och anställdes 1900
vid Stockholms stads byggnadskontor. R. utförde
1891–95 inrednings- och dekorationsarbeten i nya
operahuset samt utarbetade 1891 och 1894–95 jämte
G. Wickman och F. Boberg flera förslagsritningar
till riksdags- och riksbankshus på Riddar-,
Skepps- och Helgeandsholmarna – förslag, som
stannade på papperet. Ett annat beaktansvärdt
försök att lösa en af de stora byggnadsfrågorna i
hufvudstaden var R:s förslag att förlägga rådhus
och kommunalhus till Hötorget och i samband därmed
utföra en välbehöflig reglering af stadsplanen
i denna trakt. Förslaget framlades 1902 och i
modifierad form (endast kommunalhuset förlagdt
till denna plats) 1908. Förslagen vunno emellertid
ej stadsfullmäktiges bifall (se broschyren ”I
kommunalhusfrågan. Hötorgsförslaget, historik och
redogörelse”, 1907, samt K. Lindhagens uppsats
”Stockholms rådhusfråga” i ”Ord och bild”,
1903). Bland de byggnader, som R. utfört,
märkas Klara folkskolekomplex (1906–12), Klara
församlingshus
(1907–10), Vårdanstalten vid Slagsta
(färdig 1911), dessutom Kungsholms realskola,
Navigationsskolan
i Stockholm, Kommunalhus vid Värtan,
hofboktryckeriet Iduns hus i Stockholm, sparbank
i Filipstad och societetsbyggnader vid Loka. –
R. har äfven gjort sig känd som akvarellmålare.
G–g N.

Ringsö. 1. Ö i Södermanlands skärgård, Bälinge
socken, bildar med Säfö, Långö, Hartsö, Enskär samt
flera obebodda holmar (Bergö, Björkskär, Högholmen,
Stora och Lilla Brunskär m. fl.) en större skärgård,
genom hvilken segelleden från Södertälje till
Nyköping och Norrköping går genom Säfösundet (fyr
och lotsuppassning) samt det trånga
passet Stendörren (fyr). – 2. Bebodd ö, tillhörig
Ytterselö socken, ö. om Selaön.

Ringtolk, mek. Se Måttverktyg, sp. 227, med
fig. 14.

Ringtrast, zool. Se Trastsläktet.

Ringugn. Se Tegel och Ugn.

Ringwaldt, Bartholomäus, tysk präst och
diktare, f. 1530, blef pastor i Neumark 1567
och uppges ha dött där vid 68 års ålder, sålunda
omkr. 1598. R. författade flera i frisinnad och
sanningskär anda hållna, delvis dramatiserade
lärodikter, i hvilka han med bitande satir gisslade
sin samtids sedefördärf och allvarligt kräfde en etisk
förnyelse: Die lautere wahrheit (1585), Christliche
warnung des trewen Eckarts
(1588) och Speculum mundi
(1590). Särskildt ”Eckart” tillhörde tidens mest
lästa verk. R. författade äfven omkr. 150 psalmer,
dels inflätade i uppbyggelseskrifter, dels utgifna
i särskilda samlingar (1577, 1581 och 1586). Som
psalmdiktare kan han sägas utgöra en förbindelselänk
mellan N. Hermann och J. Heermann. Hans psalmer
ha den utprägladt didaktiska tonen hos den äldre
lutherska psalmdiktningen, men genomströmmas också
af en trohjärtad värme, som förebådar en senare tids
andliga sång. Genom ett visst apokalyptiskt drag,
förklarligt ur själfva tidsförhållandena, anslå de
tongångar, som ännu starkare skulle ljuda hos Nicolai
och Meyfart. Bland R:s psalmer, som 1858 utgåfvos i ny
samlad upplaga, äro flera öfversatta till svenska: n:r
260 och 351 i 1695 års psalmbok och n:r 186, 470 och
498 i psalmboken af 1819. – Biogr. af Wippel (1751)
och F. Sielek (1899).
E. N. S–g.

Ringvall, Axel Vilhelm Leopold, operettskådespelare,
f. 17 aug. 1860 i Stockholm, var anställd vid
Fröbergska sällskapet 1880-82, Tivoliteatern i
Kristiania och Södra teatern i Stockholm 1882–84,
Nya teatern där 1884–87, hos Fröberg 1888–94, vid
Vasateatern i Stockholm 1894–95 och hos Selander
1895–98 som ledare och regissör för den lyriska
afdelningen. Sedan 1898 tillhör han Ranfts teatrar i
Stockholm (från 1906 Oskarsteatern). – R. står här
på sin tid främst i förmågan att med saftig komik
framställa och variera operettgubbar, tack vare stor
uppfinningsförmåga, icke minst i maskeringen, ovanligt
skrattretande mimik och det högeligen jovialiska
i hela sin personlighet. Hans uppsluppna munterhet
på scenen urartar dock ej till själfsvåld. Såväl i
mera klassiska operettroller, såsom Dun Ka Shin i
”Teblomma”, General Brumm i ”Storhertiginnan”, Pietro
i ”Frihetsbröderna", Ollendorff i ”Tiggarstudenten”,
Regissören i ”Farinelli”, Markis Inmari i ”Geishan”,
sjöbussen Gargousse i ”Surcouf” m fl., som ock i
sådana nyare som t. ex. Don Diego i ”Ambassadören”,
Baron Mirsko i ”Den glada änkan”, John Couder i
”Dollarprinsessan”, Grefve Lothar i ”En valsdröm”,
Carolus Barberousse i ”Musette”, har R. utmärkt sig.

Ringvassöy, en 666,6 kvkm. stor, fjällrik ö strax
n. om Tromsö, Norge. 1,108 inv. (1910). Goda
renbeten.
K. V. H.

Ringvält. Se Vält.

Ringäpplen, bot. Se Äpplen.

Rinism (af grek. rhis, gen. rhinos, näsa), fonet.,
uttal genom näsan, beror på ofullständig anslutning
af gomseglet till bakre svalgväggen. En del af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 14:43:41 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcc/0236.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free