- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 23. Retzius - Ryssland /
451-452

(1916) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rio de Janeiro. 3. Hufvudstad i Brasilien - Rio de la Plata. Se La Plata - Rio de los Conchos - Rio del Rey. Se Kamerun, sp. 720 - Rio de Oro

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

novembro, vid hvilket ligger det gamla, af de kunglige
guvernörerna och Johan VI bebodda palatset, nu
telegrafens hufvudstation, deputeradekammaren och
undervisningsdepartementets byggnad. Rua do Ouvidor
är en af de vackraste gatorna i staden. Likaså
den stora, trädplanterade Praça do Tiradentes,
med en ryttarstaty af Pedro I, och den till en park
omskapade Praça da republica, som skiljer gamla staden
från den nya och vid hvilken ligga S:t Annakyrkan,
stora kaserner, myntverkets oansenliga byggnad och
centralbangården. En nybyggnad för nationalkongressen,
som länge varit påtänkt, torde nu vara fullbordad. Af
förstäderna må nämnas São Christóvão, n. v. om R.,
med det af kejsar Pedro II bebodda slottet Boa Vista
med park, nu nationalmuseum, da Gloria, s. om gamla
staden med nationalbiblioteket, och Botafogo, längre
åt s., med flera sjukhus, läroanstalter och botanisk
trädgård. Stora kostnader ha i detta årh. nedlagts på
nya avenyer, utvidgning och sträckning af gamla gator
samt förbättring af vattenfronten genom anläggning af
en stor bulevard, Avenida Beira-Mar, omkr. 7 km. lång,
hvartill äfven staten bidragit. Läroanstalter äro:
medicinsk, kirurgisk och farmaceutisk fakultet (1808),
Polyteknisk skola (1842, 1874), Instituto Oswaldo
Cruz (institut för experimentell patologi, 1901),
Assistencia a alienados (psykiatriskt institut,
1841), en juridisk fakultet, högre skola för
landtbruk och veterinärmedicin, gymnasio nacional
(från 1735, statsinstitution 1837) samt lyceu
de artes e officios, en teknisk läroanstalt, som
grundlades 1858 och varit till stor nytta. En annan
dylik läroanstalt är Benjamin-Constant-institutet i
Botafogo. Stadens offentliga skolor äro bristfälliga
både till organisation och skötsel, beroende på,
att de högre klasserna hålla sina barn från dem,
och på kyrkans afvoghet mot skolor under rent
världslig regim. Bland andra bildningsanstalter må
nämnas musikkonservatorium, konstskola, normalskola,
nationalbibliotek (330,000 bd, flera tusen kartor,
stick, mynt och medaljer), nationalobservatorium,
zoologisk trädgård, i förstaden Villa Isabel,
och en ryktbar botanisk trädgård, anlagd 1808
af Johan VI. Staden är väl försedd med sjukhus,
hospital och välgörenhetsanstalter. De förnämsta
äro Misericordiasjukhuset (vanligen kalladt Santa
Casa) och spetälskesjukhuset i São Christóvão,
bland dårvårdsanstalterna Hospicio nacional
i Botafogo (anlagdt 1842-52), som är en af
de bäst utrustade anstalterna i sitt slag i
världen. Stadens industriella utveckling har efter
republikens införande gått mycket framåt genom höjda
tullar. Där finnas maskin- och reparationsverkstäder,
bomulls-, ylle- och sidenmanufakturer, tobaks- och
cigarrettfabriker, kvarnar, bryggerier, brännerier,
diamantsliperier och garfverier, och staden har
stor tillverkning af skodon, kläder, möbler, fordon
af olika slag, fruktkonserver, choklad m. m. En
af de viktigaste industriella anläggningarna är
den elektriska stationen, som lämnar elektrisk
ström för belysning och kraft till spårvägar och
många industrier. Kraftstationen ligger omkr. 80
km. n. v. om staden i en dal i Serra do mar, där
en stor reservoar bildats genom uppdämning af Rio
das Lages. Handeln är dock af större betydelse, ty
R. är icke blott Brasiliens, utan hela sydamerikanska
östkustens hufvudstapelplats. Det har regelbunden
ångbåtstrafik med Europas och Amerikas större sjöstäder. Exporten
består af kaffe, tobak och cigarrer, socker, hudar,
möbelvirke, tapioka m. m., importen af hvete,
hvetemjöl, majs, torkadt kött, fläsk, smör,
ost, viner och likörer, väfnader af alla slag,
järnvägsmateriel och maskiner. Den förra hade 1905
ett värde af 62,5 mill. milreis (något mer än 1/6 af
hela landets), den senare värderades till omkr. 104
mill. milreis (2/5 af hela landets). Staden förvaltas
af en prefekt, som representerar nationalregeringen
och utnämnes för 4 år af republikens president, och
ett municipalråd af 15 pers., som väljas direkt
för 2 år. – Rio de Janeiro-viken, infödingarnas
Nictheroy ("dolda vattnet"), upptäcktes 1 jan. (däraf
namnet) 1502 af portugisen A. Gonçalves och antogs,
såsom tillägget Rio antyder, vara mynningen af
en stor flod. Diaz de Solis (1515) och Magalhães
(1519) inträngde i viken; 1555 upprättade franska
hugenotter under Nicolas Durand de Villegaignon
på den efter honom uppkallade ön ett fäste, fort
Coligny, men försöket att här skapa en fransk koloni
misslyckades; fästet förstördes 1560. I stället
anlade portugiserna 1566 staden R., som dock först
1763 blef vice-konungadömets hufvudstad, enär Josef
Emanuel föredrog den framför Bahia, emedan den var
mera i midtpunkten för försvarsoperationerna mot
spanjorerna. 1808 tog portugisiska konungafamiljen
den till sitt residens, och s. å. öppnades hamnen
för främmande nationers fartyg. När konung Johan VI
återvände till Portugal och Peter förklarades för
kejsare af Brasilien (1822), förblef R. helt naturligt
den nya statens hufvudstad. 1834 blef den med
omliggande område såsom "Municipio neutro" afskild
från prov. R. och bildar sedan 1889 förbundsdistriktet R.
1-3. (J. F. N.)

Rio de la Plata [ri’å de la pla’ta]. Se La Plata.

Rio de los Conchos [ri’å de lås kå’ntsjås], mexikansk
flod. Se Conchos.

Rio del Rey [ri’å del rej]. Se Kamerun, sp. 720.

Rio de Oro [ri’å de å’rå], spansk besittning
på Afrikas västkust mellan Kap Bojador och Kap
Blanco. Dess södra och östra gräns bestämdes genom
konvention med Frankrike 1900 så, att södra gränsen
skär midten af Kap Blanco-halfön, går därefter
österut längs 21° 20’ n. br., tills den möter 13:e
meridianen, hvarefter den vänder mot n. v. och sedan
mot n. ö., mötande vändkretsen vid 12° v. lgd, och
går därefter rakt mot n. Gränsen mot Marokko i n. är
obestämd, men den nordligaste punkt, som Spanien
gör anspråk på vid kusten, är Kap Bojador. Arealen
beräknas till 181,000 kvkm. och folkmängden till
högst 130,000. Bildande en del af Sahara, är
landet nästan vattenlöst; oaser äro få, och den
sparsamma befolkningen består nästan uteslutande
af nomadiserande araber och berber. I motsats till
landets sterilitet är hafvet vid kusten rikt på fisk,
i synnerhet torsk, som fiskas af kanarieöbor och
fransmän. Spanska intressen på Saharas kust datera
sig från 1200-talet, men voro riktade särskildt
på en midtemot Kanarieöarna liggande nordligare
sträcka. Till skydd för öbornas fiske utmed kusten
stationerades spanska örlogsskepp i dessa farvatten,
och små handelsplatser anlades på kusten. För att
bevaka sina intressen tog Spanien 1885 området
mellan Kap Bojador och Kap Blanco under sitt
beskydd. Utsträckningen af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:42:54 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcc/0242.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free