Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 23. Retzius - Ryssland / 585-586 (1916) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Roder

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

långskeppsplan kallas rorvinkel. Teoretiskt borde gir
erhållas kraftigast vid en rorvinkel af omkr. 55°;
vattenpartiklarna strömma emellertid icke till rodret
parallellt med fartygets medellinje, utan under en
viss, af fartygets form beroende vinkel, hvilket
gör, att bästa verkan af ett akterroder visat sig
uppkomma vid en rorvinkel af omkr. 35°. Akterroder
förekommer numera på alla fartyg och vanligen äfven
i båtar; det placeras på en- eller trepropellrade
fartyg intill roderstäfven (se Akterstäf), på andra
fartyg som regel intill akterstäfven.


Fig. 2. Balansroder.

I båda fallen
sitter det akterom propellrarna (jfr fig. 2), så att
vid dessas gång framåt rodrets verkan förstärkes af
propellervattnet, hvilket är af stor betydelse för
fartygets manöverförmåga, enär
det t. 6X. möjliggör att
med tillhjälp af propellervattnet svänga äfven ett
enpropellradt fartyg med endast obetydlig förflyttning
öfver stäf.


Fig. 3. Dubbla akterroder i fartygets midtlinje.

P propellerns plats, WL vattenlinjen.
Stundom förekomma dubbla akterroder,
placerade antingen i fartygets midtlinje, det ena
förom det andra,
det förliga i akterskarpet framför propellrarna,
hvarigenom det vid backning träffas af
propellervattnet, som i detta fall ger det en kraftig
verkan (fig. 3), eller också bredvid hvarandra (fig.
4), hvarigenom man, särskildt på 4-propellrade
fartyg, kan bättre tillgodogöra sig för gir
hela den af propellrarna akteröfver kastade
vattenströmmen.


Fig. 4. Dubbla roder bredvid hvarandra.

Förroder förbättrar under alla
förhållanden fartygets manöverförmåga, men gör sig
särskildt gällande vid gång akteröfver. Det anbringas
på fartyg, som af någon orsak har att
förflytta sig lång eller krokig väg under backning,
t. ex. ångfärjor, äfvensom på vissa andra fartyg,
som däraf äro i behof, t. ex. torpedbåtar.
Förrodret placeras antingen vid
förstäfven (fig. 5) eller, såsom på
torpedbåtar, under kölen, i
hvilket senare fall det kan vid behof
upplyftas i en i fartyget inbyggd
brunn, så att det helt indrages
i fartyget. Förroder samt det i
fig. 3 visade minsta akterrodret
benämnas stundom hjälproder.


Fig.5. Förrode vid förstäfven.


Fig. 6. Träroders konstruktion.


Fig. 7. Järnroders konstruktion.

Med afseende på sin form äro roder antingen
s. k. vanliga roder (fig. 6 och 7), som röra sig
omkring en axel belägen vid roderbladets förkant,
eller balansroder (se d. o. äfvensom fig. 2, 3, 4
och 8 i denna art.). Roder tillverkas på träfartyg
i allmänhet af trä, på öfriga fartyg af järn
(stål). Ett träroder har följande delar (fig. 6):
hjärtstock (A), jämte till dess akterkant dammade
trän, bildande rorbladet 1. rorskifvan (B); rorsula
(C), skyddande ändträna. Till hjärtstockens öfre ända,
det s. k. rorhufvudet (D), fästes för rodrets
vridande en häfarm, kallad rorpinne (i båtar äfven
rorkult), en roderkvadrant eller ett rorok (i båtar
kalladt ror- 1. styrskädda). Genom på hjärtstockens
förkant sittande fingerlingar (se d. o.) 1. rorhakar
(E], som hakas på motsvarande öglor 1. rormaljor
på akterstäfven, stöttas och uppbäres rodret;
fingerlingarnas stora beslag, roderbeslag (F),
bidraga att sammanhålla rorbladet. På rodret märkas
vidare nottaljearm (G) för nottaljeskänklingarnas
fastsättande samt ett hål (H) nedtill och stundom ett
högre upp för sortlinan (se d. o.). Genom roderlås
hindras rodrets aflyftning, och genom anslags-
1. stoppklackar begränsas dess rörelse sidovägen. Ett
vanligt järn-(stål-)roder har följande delar (fig. 7):
hjärtstock (A), oftast smidd i ett stycke med ramen
(B), som nedtill afslutas med en roderdubb (C) för
rodrets uppbärande; utanpå ramen nitas roderplåtarna
(D), och mellanrummet fylles med trä eller beck;
stundom användes blott en roderplåt. Fingerlingar
(E), nottaljearm (F], roderlås och stoppklackar i
likhet med å träroder. Numera tillverkas rodren

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>