- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 23. Retzius - Ryssland /
635-636

(1916) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rokoko - Rokycana - Rokycany. Se Rokitzan - Rokyta, Jan, anhängare af Böhmiska bröderna - Rokyta, Jan, pseudonym - Roland - Roland de la Platière. 1. Jean Marie R.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

yrkesmän, och med de mönsterritningar, som svenskar
utförde under sina studier i Frankrike. Den
franska smakens omplantering i svensk jordmån
representeras i främsta rummet af K. Hårleman och
J. Rehn. Rumsinredningar liksom möbler och konstslöjdsföremål
i rokoko finnas i Nationalmuseum och
Nordiska museet. En typisk liten rokokobyggnad är
Kina i Drottningholms park (af Adelcrantz, nybyggdt
1763; se fig. 4 å pl. till art. Drottningholm). I
Sverige öfvergick rokokon i den s. k. Gustavianska
stilen, som i sin första fas motsvarar Ludvig den
sextondes stil. Under nyklassicismens skede, då
rokokostilen djupt föraktades, fick namnet betydelse
af något urmodigt och förlegadt. Efter att ända
till våra dagar ha varit ringaktad och oförstådd,
särskildt af tyska doktrinärer och deras lärjungar
från olika länder, har rokokosmaken på sista tiden
åter blifvit högt skattad. – Ordet rokoko användes
numera äfven om hela den tid, som såg denna stil
uppstå och blomstra. Så talar man också om rokoko
i detta tidehvarfs diktning liksom i dess musik
(från Couperin fram till Haydn). Om den Bellmanska
sångmöns starka rokokotycke se Bellman, sp. 1285. Jfr
C. Gurlitt, "Geschichte des barockstiles, des
rococo und des klassicismus" (3 dlr, 1887-89),
Schmarsow, "Barock und rococo" (1897); "Barock- und
rococoarchitektur", planschverk af R. Dohme (3 dlr,
1892), Gurlitt, "Das barock- und rococoornament
Deutschlands" (1886-90), Lambert och Stahl, "Barock-
und rococoarkitektur der gegenwart" (1892-93),
Jessen, "Das ornament des rococo" (1894), det lilla
franska planschverket "Les styles Régence et Louis XV"
(1912), samt katalogen öfver rokokoutställningen i
Stockholm 1911.
G-g N.

Rokycana [-tsana], tjechisk teolog, f. 1397, d. 1471,
så benämnd efter födelseorten Rokycany, studerade
i dess augustinkloster och vid Prags universitet
under ledning af Hus’ vän, Jakubek af Mies, blef
1415 baccalaureus och valdes 1435 till ärkebiskop
af Prag, ehuru påfven icke sanktionerade valet. I
den dåtida kyrkopolitiken ingrep han kraftigt såsom
anhängare af "kalixtinerna" ("utrakvisterna") och
bekämpade kraftigt den taboritiska radikalismen (se
Husiter). Stort uppseende väckte han genom sin
lysande vältalighet vid den berömda disputationen i
Kuttenberg (1443), där han mot taboriterna försvarade
sina lärosatser. Främst bland hans många teologiska
arbeten stå en tjechisk Postilla och en Latinská
Postilla
. Äfven bref och andliga sånger af honom
äro i behåll samt en latinsk-tjechisk ordbok.
A-d J.

Rokycany [-tsany], tjech. Se Rokitzan.

Rokyta, Jan, framstående anhängare af Bömiska
bröderna, d. 1591, måste 1547 fly från Böhmen,
verkade sedan i Polen och deltog i en polsk
beskickning till Moskva 1570, där han fåfängt sökte
vinna tsar Ivan IV för sina läror. Han inlade stor
förtjänst om de polske protestanternas religionsfrihet
och sökte åstadkomma en försoning mellan de storpolske
lutheranerna och de lillpolske kalvinisterna genom
fördraget i Sandomierz 1570.
A-d J.

Rokyta, Jan, pseudonym för den tjechiske författaren
Adolf Cerný, f. 1864, poet, utgifvare af tidskriften
"Slovanský Prehled" i Prag och framstående kännare
af den vendiska (Elbesorbiska[)] litteraturen.
A-d J.

Roland [rå-; lat. Hruotlandus; namnet är af germanskt
ursprung; it. Orlando], berömd sagohjälte, den
förnämste af Karl den stores paladiner. R:s historiska
existens är bestyrkt af Eginhards "Vita Caroli Magni",
där det berättas (kap. IX), huru Karl 777 företog ett
härnadståg till Spanien, eröfrade en del af landet,
bemäktigade sig staden Pamplona, men ej kunde intaga
staden Zaragoza. På återvägen öfverfölls han i de
pyreneiska passen af baskerna (sagans sarasener)
och led ett stort nederlag 15 aug. 778. Flera af hans
förnämsta män stupade och bland dessa äfven Roland,
"Britannici limitis praefectus", d. v. s. markgrefve
af Bretagne. Detta är allt, hvad vi ur historien känna
om R. (hans namn förekommer dock i några diplom från
772 och 777), men sagorna ha mycket att förtälja om
hans bedrifter. Han framställes i dessa som Karls
systerson (hans moder var Berta) och som den ypperste
af alla franska hjältar. Se Rolandssagan.
J. M.

Roland de la Platière [rålã’ de la platiär]. 1. Jean Marie
R
., fransk skriftställare och statsman, f. 18
febr. 1734 i Thizy, begaf sig vid 19 års ålder ut
på vandringar och fick genom en släkting i Rouen,
som upptog honom i sitt hus och var anställd vid den
kungl. inspektionen öfver manufakturerna, plats inom
denna förvaltningsgren samt behandlade som författare
med framgång dithörande frågor (i "Dictionnaire des
manufactures et des arts"). Vid revolutionens utbrott
(1789) var han inspektör öfver sidenfabrikerna i
Lyon. Lärjunge af upplysningsfilosofien, hälsade
R. med glädje revolutionen, som han under ett besök
i Paris, febr.-sept. 1791, fick tillfälle att på
nära håll bevittna, och då hans tjänst vid denna tid
indrogs, bosatte han sig, i dec. s. å., i Paris. Där
slöt han sig till girondisterna, som då just börjat
sin oroliga och lysande verksamhet, och hans hus
blef samlingsplatsen för åtskilliga bland deras mest
framstående män (äfven Danton och Robespierre besökte
makarna R:s salong). R. var en något pedantisk natur,
utan högre lyftning, men redbar, välmenande, ordentlig
och arbetsam, och dessa hans gedigna egenskaper i
förening med girondisternas beundran för hans högt
begåfvade maka (se R. 2) skaffade honom stort anseende
hos partiet, så att, när detta i mars 1792 lyckades
påtvinga Ludvig XVI en ministär efter sitt sinne,
R. blef inrikesminister. Som sådan var han med om att
framkalla den krigsförklaring mot Österrike (20 april
s. å.), hvarigenom revolutionskrigens världsbrand
tändes. Då han 10 juni tillställde Ludvig ett af
eller i samråd med madame R. författadt varnings- och
förmaningsbref med anledning af konungens obenägenhet
att sanktionera några af girondisterna genomdrifna
riksdagsbeslut mot emigranterna och de edsvägrande
prästerna,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:47:01 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcc/0334.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free