Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 23. Retzius - Ryssland / 645-646 (1916) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Roll, Alfred Philippe - Rolla l. Rollöy, ö - Rolla, Alessandro - Rollag - Rolland, Romain

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

1884 Arbetet (stenhuggeri), 1887 krigsscenen Framåt
(infanteri i framryckning), s. å. Komjölkerskan
(båda de sistnämnda i Luxembourg), s. å. Sommaren
(en dam, en gosse och en pudel i solskenet i det
gröna, staden Paris’ samling) och 1889 Kvinna och
tjur (en naken kvinna stryker sig mot en svart
ung tjur i solsken, museet i Buenos Aires). Ett
par stora, illustrationsmässiga målningar
framställa Revolutionens hundraårsdag 1889 (1893)
och Grundstenen lägges till Pont Alexandre
(1899, båda i Versailles). Lifvets fröjder,
väggmålning i Hotel de Ville, fullbordades 1905,
allegorien Den unga republiken 1909 (i statens
ego), Apoteos, plafond i Petit palais, 1913,
Poesi och Drama (sammastädes) 1914. - R. har
målat många varianter af temat sommardag, duktiga
djurstudier (Stridande hästar, 1912) och porträtt
(målaren Damoye, Luxembourgmuseet). I hans ytterst
frodiga alstring finnes en del verk, där innehållet
knappast motsvarar ytans storlek - det gäller
hans jätteillustrationer af samtida händelser,
det gäller äfven hans dekorativa målningar. Högst
stå hans studier af flickor, barn och djur i luft
och solsken. Sådana verk som "Komjölkerskan" eller
"I Normandie" äro ej blott måleriskt betydande, utan
belysa på samma gång förträffligt den konstriktnings
mål och möjligheter, som han representerar. - R. är
president i Société nationale des beaux-arts. Jfr
monografi af Roger-Millés (1904).
G-g N.

Rolla 1. Rollöy, en 104,15 kvkm. stor, af höga fjäll
uppbyggd ö ö. om Harstad, Tromsö amt, Norge. Midt på
R. når fjället Drangen 1,023 m., i s. v. Hallen 926
m., Rolla 919 m. och Sulen 852 m. 1,784 inv. (1910).
K. V. H.

Rolla [rå’Ila], Alessandro, italiensk violinist,
f. 1757 i Pavia, d. 1841 i Milano, studerade violin
och altfiol samt blef 1782 soloaltist vid hofvet
i Parma, där han tillika var Paganinis lärare, och
1802 kapellmästare vid Scalateatern i Milano, senare
äfven konservatorielärare där. Hans kompositioner
(duor, trior, kvartetter, kvintetter för stråkar,
konserter för violin och altfiol) hade på sin
tid stor framgång, men äro nu alldeles glömda.
A. L.*

Rollag, härad och pastorat i Numedal, Buskerud
amt, Norge. 435,39 kvkm. 1,327 inv. (1910). R. är
en trång, glest bebyggd skogsdal, genomströmmad af
Numedals-Laagen, som inom häradet har vattenfallen
Mökstufossen och Storfossen. I s. når Synhovdfjeld
1,150 m. K. V. H.

Rolland [rålä7], Romain, fransk författare,
f. 29 jan. 1866 i Clamecy (dep. Nièvre), af rent
fransk börd, har från modern ärft den musikaliska
begåfningen, det entusiastiska och intuitiva
musiksinne, som är den röda tråden i hans lifsgärning;
hans nästan lika starkt utpräglade historiska sinne
och naturkänsla fingo tidigt näring i Nivernais’
vackra, minnesrika bygder. Vid 15 års ålder kom
R. till Paris, genomgick École normale supérieure
och var 1889-90 stipendiat vid Académie de France
i Rom, en vistelse, som blef af stor betydelse
för hans utveckling genom den då grundlagda
kärleken till Italien och genom den därunder knutna
bekantskapen med den idealistiska tyska författarinnan
M. v. Meysenbug. Tyskland och tysk anda har han dock
personligen lärt känna
förnämligast genom sina djupgående musikstudier
och omedelbart rönt intryck däraf under
resor i landet. 1895 vann R. doktorsgrad vid
Paris-universitetet på två afh., af hvilka den ena,
Les origines du théâtre lyrique. Historie de l’opéra
en Europe, avant Lully et Scarlatti, prisbelönades af
Franska akad. S. å. blef han lärare i konsthistoria
vid École normale, en verksamhet, som satt spår
bl. a. i monografien öfver Millet (1902). Därefter
har han varit lärare i musikhistoria vid Sorbonne,
och i samband härmed må nämnas hans båda arbeten
Musiciens d’aujourd’hui (3:e uppl. 1908) och
Musiciens d’aulrefois (2:a uppl. 1909) samt Paris als
musikstadt (blott i ty. öfv., 1905).

Han har äfven
tagit initiativ till den första internationella
kongressen för musikhistoria i Paris 1900. Utom
af redan antydda bildningselement med musiken som
brännpunkt har R:s världs- och konståskådning
väsentligen påverkats af Tolstoj, Guyau, de
för-sokratiske filosoferna och Stor-Greklands tänkare,
i synnerhet Empedokles. Dualismen har mäktigt påverkat
R., som energiskt söker finna en föreningspunkt för
världsutvecklingens ömsom enande, ömsom söndrande
principer. Han är en svuren frihetsdyrkare, tror på
konstens etiskt bärande, uppbyggande makt och vill
med all sin sträfvan öka mänsklighetens fonder
af handlingskraft och hjältemod till det godas
förkofran. I anslutning till dessa idéer sökte
han först åt sina landsmän skapa en ny, folkligare
teater och en dramatik, som skulle hjälpa och sporra
dem vid lösningen af nutidens svåra nationella och
sociala uppgifter. Sina tankar härom har han nedlagt
i den märkliga skriften Théâtre du peuple. Essai
d’esthétique d’un art nouveau (1903). Ämnena till
hans realistiska skådespel äro hämtade från Frankrikes
historia (företrädesvis revolutionstidens). Trilogien
Tragédies de la foi (1913), en sammanfattning af
dramerna Saint-Louis, Aërt och Triomphe de la raison,
förhärligar olika slags nyanser af offervillighet och
hänförelse, religiös, nationell och intellektuell. Men
ännu var tiden knappast mogen för R:s planer,
och med undantag af sistnämnda stycke och Le 14
juillet (1902) gynnades hans företag endast af ringa
framgång. Utan att låta sig nedslås angrep han då
tidsproblemen på en annan väg, men i samma upphöjda
syfte. Genom en serie korta, men innehållsrika och
liffulla konstnärskarakteristiker, Vie de Beethoven
(1903; 2:a uppl. 1908), Vie de Michel-Ange (1906),
Vie de Hændel (1910) och Vie de Tolstoi (1911),
sökte han stålsätta sina kämpande medmänniskor och
få dem att andas hjältesjälarnas rena och höga luft
i st. f. nutidslögnens och materialismens kväfvande
eller förgiftande dunster. I motsats till den råa
styrkans lofprisare häfdar R. människokärlekens
och själföfvervinnelsens ideal. Han framhåller dem,
som lidit för det goda, och understryker kraftigt,
att Beethoven, hans hjälte

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>