Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rom, provins i Italien - Rom, stad. I. Gamla Rom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
flera grupper: Sabinska bergen l. Monti Lucani och
Monti Simbruini, mellan Teveres vänstra och Liris
högra strand (Monte Pellecchia, 1,368 m., Monte
Gennaro, 1,271 m., och Monte Autore, 1,853 m.),
Monti Tiburtini och Monti Prenestini, mellan Aniene
och Sacco (Guadagnolo, 1,218 m., och Scalambra, 1,462
m.), Monti Lepini l. Volskerbergen, s. v. om Sacco,
parallellt med kusten (Semprevisa, 1,536 m.), de
vulkaniska Monti Laziali l. Albani (Peschio, 930 m.,
och Monte Cavo, 956 m.). Mellan dessa berg och kusten
utbreder sig Marittima, en sandig slätt, i allmänhet
osund och i s. sumpig (Pontinska träsken). Längre i
n., höger om Tevere, är slättlandet smalare och höjer
sig snart till det delvis vulkaniska bergmassiv,
hvars högsta topp är Monte Cimino (1,056 m.). 30
km. s. om detta ligger Monte Soratte (691 m.; se
Soratte). Hufvudfloden är Tevere (Tiber) med Aniene;
dessutom vattnas provinsen af en mängd kustfloder
(Fiora, Arrone, Marta, Mignone, Incastro, Astura,
Sisto m. fl.) samt den till Liri rinnande Sacco
l. Tolero och eger flera vackra sjöar: Bolsena,
Vico (Lacus Ciminius), Bracciano (57,5 kvkm.),
Albano och Nemi. Flera andra sjöar, mer eller mindre
ryktbara i forntiden, äro nu torra. Berglandet är i
allmänhet pittoreskt, ehuru det förlorat sin forna
skogsvegetation, sundt, men fattigt. Slättlandet
däremot är fuktigt och osundt (se Campagna di
Roma och Pontinska träsken), ödsligt, men långt
ifrån improduktivt. Jordbruksarbetarna komma ned
från bergstrakterna för att förrätta de nödvändiga
fältarbetena och skynda därefter åter till sina
hem. På bergssluttningarna växa oliver, vinrankor,
mullbärs-, mandel- och fikonträd. En hufvudnäring,
särskildt på kampagnan, är boskapsskötsel. Utom
hufvudstaden Rom är industrien obetydlig.
(J. F. N.)
Rom (lat. och it. Rōma), fordom det romerska
världsrikets, nu konungariket Italiens hufvudstad;
därjämte ofta benämning på såväl hela den
fornromerska staten (se Romerska riket) som
påfvedömet.
I. Gamla R. låg på ungefär samma plats
som det nya, i nordligaste delen af Latium (se
d. o.), omkr. 22 km. från mynningen af Tiberis
(it. Te’vere). På den plats, där R. senare
byggdes, sammanträngdes floden af kullar eller berg
(lat. colles och montes), af olika slags tuff,
sålunda genom vulkanisk inverkan höjda öfver den latinska
slätten, som ursprungligen var en hafsbotten. Bergen
voro skogklädda öar bland skummande vatten, till
dess ett nytt utbrott förstörde skogen. Här och där
i tuffen synas ännu förkolnade trädgrenar. Själfva
Albanska berget blef då vulkan, med nya stenarter, och
två väldiga lavaströmmar kommo ända till R:s närhet,
från hvilka man i senare tider hämtade och ännu hämtar
ett godt gatläggningsmaterial. Utbrotten fortforo
länge nog; bergets sluttningar voro bebyggda före det
sista: nära Cività Lavigna har man funnit en grafplats
under ett lavaskikt af en meters mäktighet. De ofvan
nämnda öarnas platåer och, sedan vattnet sjunkit
undan, äfven de åsar, som förbundo dem, voro särdeles
lämpade för anläggning af små befästa städer. Bland
dessa blef R. den mäktigaste just genom läget vid
Tiber, som ända till 100-talet f. Kr. var dess "lifsnerv"; på den
fördes lifsmedel och byggnadsmateriel från det
inre landet och mycket annat utifrån. Flodens och
ortens vattenrikedom kom från de gamla kratersjöarna
på romerska kampagnan, t. ex. Lago di Bracciano
(lacus Sabatinus): genom den porösa stenen i
sjöarnas bäcken pressas vatten ut i Tiber och
dess bifloder. Emellertid är detta aflopp ej
tillräckligt, utan vattnet måste delvis af dunsta
genom jorden. Häraf uppkommer en för malaria (se
d. o.) gynnsam jordmån. Romarna afhjälpte detta genom
en dränering med täckdiken af 1,5 m. höjd och 0,5
m. bredd, som ännu i dag finnas öfverallt vid R:s
kullar; rensar man dessa diken, komma de genast åter
i verksamhet. –
 |
| Fig. 1. Kartskiss af det äldsta Rom. Palatium (äldre namn för Palatinus) var i förstone den hufvudsakligen bebyggda delen, Sepulcretum det arkaiska graffältet. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
