Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rom, stad. I. Gamla Rom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Comitium stod äfven den äldsta talarstolen,
Rostra vetera, smyckad af skeppsgallioner från
en flottilj, som af romarna togs i en seger öfver
Antium (om talarstolens vidare öden se Rostra med
fig.). I närheten reser sig ännu Severusbågen med
reliefframställningar från Septimius’ österländska
fälttåg (fig. 16; jfr här rekonstruktionerna af
Forum, fig. 11 o. 12). Där bakom mot sluttningen
af Capitolium synas sparsamma lämningar
af Concordiatemplet, uppbyggdt af Tiberius,
därinvid tre korintiska kolonner, som äro kvar af
Vespasianustemplet, och åtta af Saturnustemplet
(fig. 16), en urgammal helgedom, flera gånger
ombyggd, senast på 300-talet e. Kr. Där förvarades
i äldre tider statskassan, där hade kvestorerna
(se Kvestor) sin ämbetslokal, som antagligen
snart blef för liten för dem och deras talrika
kansli. Strax s. om Comitium fann man 1899 den så
mycket omtalade Lapis niger, en numera på stöttor
upplyft svart marmorstenläggning, som därigenom
fått samma nivå som den gamla stenläggning den
tillhört, och därunder en stele (grafsten) med en
ännu ej tydd inskrift på fornlatin, måhända den af
gamla författare omnämnda s. k. Romulusgrafven. På
ena långsidan af Forums area (se ofvan sp. 656)
ligger Basilica Julia (se fig. 11, 12, 18 o. 19),
en af dessa stora mångdubbla pelargångar, som från
fristatens senare tider tjänade till domstolslokaler,
då man funnit det hinderliga däri att i hetta
och köld, i regn och hagel hålla session under bar
himmel. En sådan basilika fick äfven tjänstgöra som
börs och spatserplats för dagdrifvare: ännu synas
på golfvet af hvit marmor s. k. tabulæ lusoriæ,
diagram för tärningsspel. Basilica Julia var delad i
två våningar utan skiljande golf, den öfre med läktare
för dem, som åhörde domstolsförhandlingarna. Efter
en eldsvåda 83 e. Kr. reparerades basilikan
nödtorftigt, men återuppbyggdes 377 praktfullt
under Valentinianus II. Den stod sannolikt ända
till 700-talet. Mellan denna basilikas nordvästra
sida och Saturnustemplet ledde gatan Vicus Jugarius
från Forum till Velabrum; s. ö. om densamma förde
Vicus Tuscus under Palatinus’ nordvästra rand till
R:s äldsta torg, Forum boarium ("kreaturstorget"),
nära Tiber. På andra sidan Vicus Tuscus midt emot
sydöstra kortsidan af basilikan stod ett gammalt
tempel, helgadt åt riddarnas skyddspatroner,
Castor och Pollux, som skulle hjälpt romarna i
slaget vid Regillus. Framför templet, som användes
för senatssessioner, fanns en talarstol. De tre
kvarvarande sköna kolonnerna af detta Castorstempel
(fig. 18) förskrifva sig från en återställning under
Tiberius. Bakom templet låg gudinnan Juturnas heliga
område (fig. 24) med brunn och kapell, upptäckta
af Boni 1900. Midt emot Cæsars basilika åt n. ö.,
på andra sidan om den fria arean, låg en annan dylik
byggnad, ännu med vackra marmorgolf, insmälta mynt
och talrika arkitekturfragment, Basilica Æmilia (se
fig. 11 o. 12), ursprungligen såsom Basilica Fulvia
uppförd 179 f. Kr., restaurerad 55 f. Kr. af Lucius
Æmilius Paullus Lepidus och 14 f. Kr. Den genomgick
många öden, till dess Bramante 1500 lät nedbryta hvad
som var kvar för att använda materialierna till ett
renässanspalats. På den återstående sidan, kortsidan
åt s. ö., begränsades Forums area af Templum divi Julii, en
helgedom, af Augustus uppförd till den bland gudarna
upptagne Julius Cæsars ära, på samma plats, där
den mördade diktatorns kropp bränts af en uppviglad
folkhop. Från den punkt, där den ofvannämnda gatan
utefter Basilica Julia (ofta äfven den räknad som
en fortsättning af Sacra via) skär Vicus Tuscus,
utgår Sacra via ("heliga gatan"); på olika tider
torde denna haft något olika sträckning, stundom
hade den sin slutpunkt vid den plats, som intages
af Titusbågen, hvilken ännu i dag kvarstår (fig. 17)
med sina reliefframställningar af helgedomarna från
Jerusalems tempel, såsom den sjuarmade ljusstaken
(se bild däraf i bd 16, sp. 911) m. m., stundom
slutade den nära Colosseum. Vid Sacra vias äldsta
sträckning och vid dess nedersta del låg den lilla
runda Vestahelgedomen, Ædes Vestæ (fig. 26), urspr.
en inhägnad, där man underhöll den heliga elden på
statens härd, liksom man gjorde det på familjens; när
denna inhägnad omgafs med sten, vet man ej. Denna
den romerska statens mest vördade helgedom härjades
flera gånger af eldsvådor, senast under Commodus
191 e. Kr. Den stängdes af Theodosius 394 e. Kr. Med
detta tempel var Regia, ämbetsbostaden för Pontifex
Maximus, förbunden; men som denna värdighet alltid
tillhörde kejsarna, som bodde på Palatinus, blef
den en välbehöflig tillökning till Atrium Vestæ,
vestalernas mörka och kalla – den låg alldeles under
Palatinus –, ej af solen, utan endast artificiellt
värmda bostad. För öfrigt utvidgades denna bostad och
inreddes på det praktfullaste af Hadrianus. Julia
Domna gaf den dess sista gestaltning. Där har
man funnit de ryktbara statyerna af abbedissorna
i Vestaklostret (virgines vestales maximæ) i
deras vackra klosterdräkt (se fig. 21). Vid Sacra
via, såsom den i senare tider sträckte sig, låg
Faustinatemplet, som Antoninus Pius uppförde åt
minnet af sin ovärdiga gemål och som efter hans död
äfven invigdes åt honom själf; nu är det kvarvarande
inbyggdt i kyrkan S. Lorenzo in Miranda. Vidare
syntes vid samma gata Templum sacræ Urbis, byggdt af
Vespasianus – där fann man de 1903 åter sammanfogade
ofullständiga fragmenten af en romersk stadsplan
från 203-211 e. Kr. –, och det runda Templum
Romuli, uppfördt af kejsar Maxentius till minne af
hans son Romulus. Båda byggnaderna äro nu förenade
till kyrkan S. Cosma e Damiano. Slutligen låg där
den s. k. Konstantinsbasilikan, som påbörjades af
Maxentius och af hvilken kvarstå tre ofantliga hvälfda
rum (fig. 21). Under kejsartiden blef det alltmera af
byggnader inskränkta Forum otillräckligt; i synnerhet
behöfdes nya platser för rättskipningen. Därför
byggdes nya fora, omgifna af murar och smyckade med
präktiga tempel och pelare. Cæsar anlade Forum Julium
bakom kurian (nuv. kyrkan S. Adriano). Nordöst
därom byggde Augustus Forum Augusti (fig. 13),
af hvars omfattningsmur ett stort vackert stycke
ännu kvarstår. Vid detta forum fanns ett praktfullt
tempel åt Mars Ultor ("Mars hämnaren"); tre ståtliga
korintiska kolonner kvarstå ännu. En bit s. ö. därom
anlades Forum Pacis (Vespasiani) med Templum Pacis
("Fredstemplet"), där bl. a. segerbytet från Salomos
tempel förvarades. Mellan de båda sistnämnda fora
invigde Nerva ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
