Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rom, stad. I. Gamla Rom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den bestående af utländskt manskap. I närheten, på
Cælius’ östra sluttning, reste sig Lateransläktens
palats, som af Konstantin I skänktes åt R:s biskop
(påfven) och länge var hans ämbetsbostad. (Jfr
Lateranen.) – Åt s. v. kom man från Cælius öfver
den dal, där i äldre tider Piscina publica ("den
offentliga badplatsen") var belägen, till Aventinus,
i forntiden sannolikt djupt beskuggad af mörka
lundar; den skall först ha bebyggts af latiner
under konung Ancus Marcius och var förmodligen
under forntiden aldrig starkt befolkad. Där
befunno sig ett Dianatempel och flera andra
helgedomar. Cælius och Aventinus voro, sedan
enskilda ej längre hade sina hus på Palatinus,
"Roms Faubourg S:t Germain", där aristokratien
bodde och byggde. – Nordväst om Aventinus låg
på andra sidan Tiber Janiculum med enligt sagan
af Ancus Marcius uppförd befästning och det 1906
funna templet åt Furrina, en urgammal semon (se
Lucus Furrinæ), m. m. Dess utsprång åt n. v.,
Vaticanus, var betäckt med planteringar. –
På andra sidan floden, på slätten n. om höjderna,
lågo stora parker; bland dem byggdes det ryktbara
Hadrianusmausoleet (se San Angelos borg). –
I Tiber ligger Tiberön (Insula Tiberina, fig. 59),
som var omgifven af en strandskoning i form af ett
skepp. 292 f. Kr. anlades här ett Æsculapiustempel. –
Norr och n. v. om Capitolium sträcker sig Campus
Martius (Marsfältet i vidsträckt bemärkelse), den
ursprungligen gräsbevuxna eller besådda slätt, som
ligger mellan Pincius, Quirinalis och Capitolium å
ena sidan samt Tiber på den andra. Under republikens
tid hölls Marsfältet fritt från monumentala byggnader
samt användes till idrottsplats och för de stora
folkförsamlingarna (comitia centuriata). Utmed
hela Marsfältets östra sida sträckte sig Via lata,
i samma riktning som den nuv. Corso ända till Porta
Flaminia (del Popolo). Vid västra sidan om denna gata,
strax vid dess början, fann man Septa Julia, den af
Cæsar och Agrippa byggda lokalen för omröstningar
vid folkförsamlingar, en i sju skepp delad täckt
pelargång. Längre i n. invid samma gata stod den ännu
kvarvarande Marcus-Aureliuskolonnen (se fig. 49) med
reliefframställningar från det markomanniska kriget;
där finnas de äldsta kända bilderna af germanska
krigare och byar. I närheten låg ett tempel åt den
förgudade Hadrianus. Ej långt därifrån var Statilius
Taurus’ teater och Ustrinum, förbränningsplatsen för
aflidna kejsare, hvars ruiner af många tros ha bildat
Monte Citorio, den kulle, där deputeradekammarens
palats nu är beläget. Nära Via lata invid Tiber låg
Augustus’ mausoleum, hvaraf ansenliga kvarlefvor
finnas (jfr nedan, sp. 676). Ett godt stycke s. om
Monte Citorio kvarstår i nästan oförminskad yttre
skönhet kupoltemplet Pantheon (se d. o. med fig.), som
var förenadt med ett bibliotek. Väster om Pantheon
anlade Domitianus ett stadium, hvars form ännu
bevaras af Piazza Navona eller, såsom torget också
kallas, Circo agonale. Söder om dessa byggnader lågo
Pompejus’ teater, pelargång och curia, i hvilken
Cæsar mördades. Därbredvid åt ö. stod Circus
Flaminius, byggd af den Gajus Flaminius, som 217
f. Kr. stupade i strid mot Hannibal. Nära Tiber, v. om
Capitolium, finnes kvar en väldig och pittoresk ruin
af Marcellusteatern (fig. 25), fulländad 13 f. Kr.,
i medeltiden en fästning för släkterna
Pierlone, Savelli och Orsini. Mellan teatern
och Circus Flaminius är i det forna Ghetto fem
kolonner kvar af den en gång för sin skönhet berömda
Porlicus Octaviæ, så benämnd af Augustus efter
hans syster. Strax nedom Marcellusteatern stå
vi på platsen för det antika grönsakstorget,
Forum olitorium, och därifrån äro endast några steg
till Forum boarium. Fortsätta vi vår vandring
på den släta marken kring kullarna, finna vi
invid Forum boarium mynningen till Cloaca maxima,
den stora hufvudstammen af R:s urgamla, sedermera
ständigt förbättrade och först i medeltiden rubbade
kloaksystem. Förbi ännu kvarvarande ruiner af
mindre helgedomar kommer man längs Tiberstranden,
som på en stor sträcka går nedanför Aventinus.
På slättmarken sydöst därom låg invid stranden
Emporium, R:s hamn med magasin (horrea), af hvilka
strandskoningen, byggnadsrester m. m. påträffats.
Hur liflig trafiken där har varit ses af det s.
därom liggande Monte Testaccio, en omkr. 50 m.
hög kulle, som anses bestå af lerskärfvor efter de
amforer, i hvilka man plägade transportera säd,
olja och vin. Nedanför Aventinus’ östra utsprång
resa sig ännu väldiga ruiner af Caracallatermerna
(se fig. 27 samt bild å pl. VI till
art. Byggnadskonsten). Detta kolossala badhus
låg strax invid Via Appia (se Appiska vägen
med fig.), "vägarnas drottning", den berömdaste
af de chausséer (under Konstantin den
store 28), som från R. ("alla vägar bära till
Rom") mynnade ut öfver Italien. Vid Via Appia,
där en tämligen stor förstad fanns redan under
Augustus, ligger också Scipionernas grafkammare,
med sarkofager och inskrifter till förhärligande
af medlemmar af denna berömda familj, och en mängd
andra grafminnesmärken, af hvilka det f. ö. finnes en
hel del äfven vid andra till staden förande vägar,
så t. ex. utanför Porta Salaria pretoriangardets
begrafningsplats.
R:s folkmängd var, enligt den sannolikaste
beräkningen, under kejsartidens glansperiod
omkr. 2 mill., hvaraf antagligen omkr. 900,000
slafvar och 20,000 soldater. Folkmängden hade
liksom själfva staden växt från en ringa
början: några herdar i runda löf- eller halmtäckta
hyddor af flätverk och puts. Sedermera uppstodo
gårdar med hägnader och uthus; gårdarna samlade sig på
de olika höjderna till byar. Genom handel och
inflyttningar, tvungna eller frivilliga, växte
befolkningen ständigt: redan Servius Tullius’
mur omfattar ett område föga mindre än Benedikt XV:s
R. I början ledde ett par större vägar
och för öfrigt trånga, branta stigar genom
rader af stenkojor. Söderns störtregn gjorde
ofta farlederna obrukbara, vagnar egde endast
gudarnas bilder och deras präster, främst bland
dem konungen. Om stadens utveckling under fristatens
äldre tid känna vi föga. Slutligen sprängdes dock
Serviusmurens band. Det hade blifvit för trångt:
för längesedan hade familjefäderna upphört att
ha hvar sin gård. Husen sammanbyggdes och
upptornades i flera våningar. De gyttrade sig
i dalarna eller klättrade uppför höjderna såsom
ännu i de italienska bergnästena. Småningom började
de förmögne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
