Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rom. III. Nyare tidens Rom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af de fyra springbrunnarna. Gatan korsas af Via
nazionale (fig. 44), det moderna R:s pulsåder och
i denna riktning till stor del gränsen för den
äldre staden, sådan den var till 1871. Den går
i fördjupningen mellan Kvirinalen och Viminalen
förbi mestadels ointressanta hus till den vackra
Piazza delle Terme (fig. 45), hvars form är
bestämd af omfattningsmuren, delvis i halfrund,
till Diocletianus’ termer, i hvilkas ruiner är
inbyggd kyrkan S. Maria degli Angeli (ett mästerverk
af Michelangelo, 1749 delvis förändrad genom om-
och tillbyggnader). Det sköna kartusianklostret
bredvid är antikvitetsmuseum. Museo nazionale
romano (delle Terme; fig. 46), med sådana skatter
som t. ex. de båda Afroditestatyerna (den senare
funnen 1914 vid Kyrene). Strax åt s. ö. ligger den
stora Stazione delle ferrovie, centralstationen
för järnvägarna; bakom den ett väldigt stycke af
Servius’ mur (fig. 4). Därifrån till Forum för den
nya ståtliga Via Cavour åt s. v. Åt n. ö. kommer man
öfver Piazza dell’ Indipendenza och ett par smågator
till den fyrkantiga utvikning af stadsmuren, som
i forntiden upptogs af pretorianernas läger och
ännu är militäretablissemang (jfr ofvan sp. 654). I
n. v. från Piazza delle Terme leder en förbindelseväg
förbi rundkyrkan S. Bernardo, som bildade ett hörn af
de jättestora termerna på gränsen mellan Kvirinalen
och Viminalen, förbi en springbrunn, närd af Acqua
Felice, till den stora gatan Via Venti Settembre,
som i n. ö. slutar vid Porta Pia. Gatan går här
förbi landtförsvarsdepartementet, det väldiga
finansdepartementet och i närheten handels- och
jordbruksdepartementet samt Villa Buonaparte och det
engelska ambassadhotellet (förr Palazzo Torlonia) i en
vacker park. Vid de fyra springbrunnarna fortsattes
Via Venti Settembre åt s. v. af Via Quirinale,
som leder förbi kungapalatset och trädgården af
samma namn. Kvirinalpalatset (ofta kalladt endast
"Kvirinalen"; fig. 47) påbörjades af Flaminio
Ponzio 1574, fortsattes af Fontana under Sixtus
V och afslutades af Maderna under Paul V. Det
var ofta påfvarnas residens, och där sammanträdde
kardinalkonklaven för val af påfve. Sedan 1870 är
det Italiens kungaborg. På platsen utanför ses de
antika, kolossala Hästtämjarna i marmor (5,6 m. höga),
för att afvända deras förstöring af inskrifter (från
300-talet e. Kr.?) betecknade såsom verk af Fidias
och Praxiteles. Vidare finnes där en obelisk, 15
m. hög, som fordom stod vid Augustus’ mausoleum. Från
Piazza Barberini leder till Corso Via del Tritone;
därifrån går en gränd åt s. ned till Fontana di Trevi
(fig. 43), ett mot Palazzo Poli stödt praktfullt
vattenkastell (för Acqua Vergine, som inträder i
staden nära P. del Popolo), ett mästerverk af Salvi,
färdigt 1762. Ännu i dag är det ej ovanligt, att
den resande, åtminstone den, som vistats i R. någon
längre tid, före afresan kastar en slant i bassängen:
då skall det förunnas honom att återvända till
den eviga staden. Corso (C. Umberto I; se Corso),
den forna Via lata och en del af Via Flaminia,
är fortfarande stadens lifligaste gata, kantad
med palats och butiker, på eftermiddagen fylld af
vagnar och fotgängare. De märkligaste byggnaderna och
platserna vid Corso och dess sidogator åt ö. äro från
n. räknadt: vid Via della Vite det vackra post- och
telegrafhuset, hvars hufvudingång är från Piazza
S. Silvestro, med byråerna i en pelargång omkring en
blomstersmyckad gård (fordom klostret S. Silvestro
in Capite); jämlöpande med Corsons nedersta del
åt ö. är den gatuliknande platsen Piazza de’
SS. Apostoli vid kyrkan af samma namn (1702,
restaurerad 1872) med Canovas ryktbara grafvård
öfver Klemens XIV. Därbredvid ligger Palazzo Colonna
(omkr. 1420; senare ombyggdt i barockstil), med ett
berömdt tafvelgalleri (Giulio Romano, Tizian, Poussin
m. fl.), öfver en gata leder ett förbindelsegalleri
till Villa Colonna, den vackra trädgård, där en gång
Vittoria Colonna och Michelangelo svärmade; ö. därom
Palazzo Rospigliosi (1603) med Guido Renis berömda
takmålning Aurora (se af bildning däraf i art.
Reni). - Väster om Corso utbreder sig en hufvudsaklig
del af medeltidens och nyare dagars R. på det
gamla Marsfältet (sa ofvan, sp. 661). T. v. om
Corso, ej långt från dess norra ända, ligger vid
den korta till Via di Ripetta ledande gatan Yia
de’ pontifici det forna Augustusmausoleet, efter
många öden numera en jättelik konsertsal. Ej långt
därifrån åt s. ö. synes kyrkan S. Carlo al Corso,
mycket besökt af den förnäma världen. Längre ned
vid samma gata träffas det ståtliga Palazzo Ruspoli
(1586), med dess präktiga marmortrappa. Vidare märkes
Palazzo Chigi (1562), af della Porta och Carlo
Maderna. Därutanför är Piazza Colonna (fig. 49),
med Marcus-Aurelius-kolonnen och en hall. Långt nere
vid Corson ligger Palazzo Doria (1435), ett bland
de präktigaste palatsen i R., med ett betydligt
tafvelgalleri, hufvudsakligen af senrenässansens
mästare. Corson slutar i Piazza di Venezia, så kalladt
efter Palazzo di Venezia (fig. 51), en fästningslik
byggnad (1455), fordom bostad för Venezias, nu för
Österrikes ambassadör hos påfven. En framskjutande
flygel (Palazzetto) borttogs och uppbyggdes åter på
baksidan vid Piazza di S. Marco - för att få en fri
plats framför Viktor-Emanuelsmonumentet (fig. 48),
som invigdes mars 1911 ("jubelåret"), då 50-årsminnet
af Italiens enhet firades. Det är ett imponerande
monument af grefve Sacconi (d. 1905), värdigt antiken,
på norra sluttningen af Capitolium utmed kyrkan
Araceli. Monumentets största dimensioner äro 130 x
135 x 79 m. En storartad trappa, rikt smyckad med
konstverk, leder dit upp. På andra afsatsen står
den jättelika ryttarstoden af den förste italienske
konungen af huset Savojen (af Charadia, d. 1901) på
en praktfullt dekorerad sockel. Däröfver är en portik
och sidopropyléer med kvadrigor och segergudinnor,
öfverst en statysmyckad attika. Palazzo di Venezia
är sammanbyggdt med kyrkan S. Marco (efter sägnen
uppförd på Konstantin I:s tid, sedan ombyggd). -
Med Piazza Colonna sammanhänger Piazza di Monte
Citorio, med det liknämnda palatset (1650), under
påfvetiden justitiepalats, nu lokal för parlamentet,
med en snart färdig tillbyggnad, öfriga beaktansvärda
byggnader, minnesmärken och platser på det område,
som i s. begränsas af Corso Vittorio Emmanuele, som
fortsätter Via nazionale och från jesuitkyrkan, Il
Gesù (se nedan), leder till Tiber, äro hufvudsakligen
följande: Palazzo Borghese (1590; se Borghese l
med fig.), med en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
