Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 23. Retzius - Ryssland / 687-688 (1916) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Roma, kloster på Gotland - Roma. 1. Italiens hufvudstad. Se Rom, stad. - Roma. 2. (Dea Roma), myt. - Romagna - Romagnarasen - Romagnosi, Giovanni Domenico - Romain, Le, konstnärsbinamn. Se Picart 1 - Roman. 1. Län i Rumänien - Roman. 2. Hufvudstad i 1. - Roman, skrift

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

klostrets första århundrade i typisk cisterciensstil
efter mönstret af Fontenay i Burgund - nedbrötos då,
och kyrkan inreddes till fähus. I början af 1800-talet
lät landshöfding Cederström ytterligare nedrifva
sidoskeppens yttermurar. I det skick,
hvari klosterkyrkan nu befinner sig, sedan
fähusinredningen efter en eldsvåda 1898 aflägsnats
och riksdagen 1911 anslagit 2,400 kr. till
konserveringsarbeten, är den en af Sveriges ståtligaste ruiner
(fig. l o. 2). Jfr G. Lindström, "Anteckningar om
Gotlands medeltid", II, 5 166-242.

Fig. 1. Koma klosterkyrkas ruin, exteriör.

Fig. 2. Roma klosterkyrkas ruin, interiör.
K. B. w-n.

Roma [rå-]. 1. Italiens hufvudstad. Se Rom.


Gudinnan Roma, väggmålning, antagl. från
Hadrianus’ tid (nu i Palazzo Barberini, Rom).
- 2. (Dea Roma) Myt. I öfverensstämmelse
med de antika religionernas väsen, som gärna
gjorde allt, som var ovanligt stort eller
häpnadsväckande, till gudar, framställde man
redan på 100-talet f. Kr. staden Rom som gudinna,
först i Mindre Asien; med Roms makt utbreddes
också Romakulten. Som statsgudinna förekommer R. i
Rom först under kejsartidsn. Hadrianus vigde 135
e. Kr. åt henne och Venus ett dubbeltempel (se Rom,
sp. 660), ofta kalladt Templum urbis, hvaraf ännu
finnas lämningar. R. framställes som en rustad
Minerva eller som amason. I Konservatorspalatset
finnes en vacker staty, föreställande Dea R.
2. J. C.

Romagna [råma;nja], fordom hufvudbeståndsdelen af det
bysantinska exarkatet, sedermera nordöstligaste delen
af Kyrkostaten, begränsades i ö. af Adriatiska hafvet,
i n. af Po, i n. v. af Modena, i s. v. af Apenninerna
och i s. af en linje, som utgår från dessa berg till
kustpasset Cattolica, n. om Pesaro. Efter 1860,
då R. förenades med konungariket Italien, blefvo
de 4 forna delegationerna Ferrara, Bologna, Ravenna
och Forli provinser i konungariket, med sammanlagdt
1,435,417 inv. (1911).

Romagnarasen [råma^ja-], it. Razza romagnola,
husdjurssk., en till färgen blåaktigt hvit
nötkreatursras i nordöstra Italien. Af denna ras
erhållas utmärkta dragoxar, vägande omkr. 700
kg. Kornas medelvikt håller sig vid omkr. 500
kg. Mjölkafkastningen är obetydlig. H. F.

Romagnosi [ramanjåsi], Giovanni Domenico,
italiensk jurist, sociolog och filosof, f. 1761 i
Salsomaggiore, d. 1835 i Korfu, juris professor i
Parma, Milano, Pavia och slutligen i Korfu. Han var
en synnerligt produktiv författare inom en mångfald
af ämnen. Som filosof anslöt han sig till Condillac,
men antog ett logiskt sinne, som differentierar och
integrerar sensationer. Hans Opere utgåfvos 1832-35
och 1836-45. - Jfr Bartolomei, "Del significato e del
valere delle dottrine de R." (1901).
S-e.

Romain [rama’], Le, konstnärsbinamn. Se Picart 1.

Roman. 1. Län (judet) i Rumänien (Moldau)
omkring Sereth och nedre Moldova. 1,880 kvkm
128,165 inv. (1912). - 2. Hufvudstad i nämnda
län, vid Moldau, 4 km. ofvanför dess förening med
Sereth samt vid järnvägen Bukovina-Galati. 18,128
inv. (1912). Grekisk-ortodox biskop. Gymnasium och
seminarium. l o. 2. J. F. N.

Roman betecknade ursprungligen i Frankrike under
medeltiden en skrift på folkspråket (lingua romana)
i motsats till en skrift på latin. Det användes först
om de versifierade epos med antika och keltiska
ämnen, som uppkommo vid midten af 1100-talet; när
dessa på 1200-talet började omskrifvas på prosa,
fick ordet sin nuvarande betydelse: en större
episk berättelse på prosa. I den moderna estetiska
terminologien begagnas ordet emellertid vanligen som
släktbegrepp äfven för den kortare prosaberättelsen,
novellen (se Novell). Med roman i inskränkt bemärkelse
förstås då som motsats mot novellen den större, mera
omfattande, ofta ett helt människolifs utveckling
skildrande prosaberättelsen, under det att novellen
nöjer sig med ett kortare af snitt eller endast en
situation. Skillnaden är emellertid sväfvande: Mången
modern roman kunde med större rätt kallas en novell.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>