Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romersk provinskultur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
romarna präktiga vägar, som förenade kastellen
sinsemellan och med dem legionslägren
därbakom. Väldiga bryggor anlades öfver Rhen,
Mosel och andra floder. Tack vare dessa vägar
försiggick i Germanien liksom annorstädes en
väldig handelsomsättning. Bland de tidigaste och
mest i ögonen fallande importartiklarna märkes
keramiken. Vackra terrasigillatakärl, försedda med
fabriksmärken, såsom Ateius, infördes från Italien,
särskildt Arretium i Etrurien. De transporterades
genom Gallien upp till Rhen och Westfalen, där
de i massor anträffats i de tidiga soldatlägren
vid Haltern och annorstädes. Inom kort ersattes
det italienska godset af sydgalliska fabrikat,
och efter ytterligare några årtionden inträngde
på marknaden fabrikat från mellersta Gallien
(t. ex. från Lezoux vid Allier), från Trier och
Rheinzabern m. fl. platser. Också dessa lervaror fingo
en vidsträckt afsättning. Provinsen åstadkom snart ett
gods, som till och med öfverträffade det italienska
och hvars former afveko från dettas. I Rhentrakten
uppstod äfven en liflig brons- och glasindustri. I
Aachen tillverkades präktiga bronskärl, i Köln
eleganta glasbägare med pålagda brokiga glastrådar
(jfr pl. I till art. Glasfabrikation).
Den romerska arkitekturen hade i Rhentrakterna
ingen äldre konst att ansluta sig till, utan bar
helt karaktären af romersk rikskonst. De ännu
kvarstående minnesmärkena äro fåtaliga. Viktigast
äro de i Trier, som blef säte för regeringen öfver
hela den galliska provinsen, tidtals äfven kejsarens
vistelseort. Här märkas den berömda Porta Nigra,
rester af kejsarpalatset, basilikan (nu evangelisk
kyrka) och domen, som till sin kärna är romersk. Här
funnos äfven en cirkus och en amfiteater. Sistnämnda
slags byggnader känna vi äfven från Vetera Castra,
Vindonissa, Metz, Augst och Avenches. Ruinerna
af de vidlyftiga termerna (badhuset) i Trier
utgräfdes 1877-85 och visa, att provinsen äfven
i fråga om detta slags byggnader ej stod Italien
efter. Äfven hälsokällorna vid Rhen begagnades
af romarna, såsom badanläggningarna vid Aachen,
Badenweiler och Wiesbaden antyda. Äldre keltiska
tempel ombyggdes och helgades åt romaniserade gudar,
så en i Koblenz utgräfd helgedom, som var tillegnad
Mercurius och Rosmerta. I Rhentrakterna äro massor
af skulpturer funna. De äldsta äro af italienskt
ursprung eller mycket starkt italienskt påverkade;
småningom tar dock den inhemska smaken ut sin rätt,
och en gallisk-romersk blandkonst uppstår. Af stort
intresse äro de många grafstenarna, som restes öfver
romerska legionärer och afbilda dessa i uniform
(fig. 7). Äfven den civila befolkningen lät resa
grafminnesmärken i form af rikt smyckade altaren,
grafstenar, pelare (Secundiniernas grafmonument i
Igel; fig. 9). Ej sällan äro på dessa monument scener
ur hvardagslifvet framställda, ett karakteristiskt
drag för den galloromerska provinskulturen. Sin
blomstringstid egde denna skulpturala konst under
100-talet. Jämte de romerska gudarna, framför allt
statens skyddsgudar Juppiter, Juno och Minerva
samt kejsarens genius dyrkades i Gallien och
Germanien de inhemske gudarna, ofta under romersk
förklädnad. Mercurius, Mars och Herkules motsvarade
Wotan, Ziu och Donar. I en del fall
bibehöllos, som förut påpekats, de inhemska namnen. En
mängd monument har uppförts åt modergudomligheterna,
Matronæ. En inhemsk gud är det också otvifvelaktigt,
som de många Juppiterspelarna rests åt. Genom köpmän
och legionsoldater från Orienten infördes äfven
österländska kulter. Så finnas ännu många minnesmärken
i behåll, egnade åt den persiske solguden Mithras och
den syriske Baal, Juppiter Dolichenus (fig. 8). Redan
i slutet af 100-talet funnos vid Rhen äfven kristna
församlingar. Syd-Tyskland (det bajerska höglandet),
östra Schweiz och Tyrolen bildade provinserna Rætien
och Vindelicien. Den viktigaste kulturorten i dessa
provinser var det af Drusus grundlagda Augusta
vindelicorum (Augsburg). Här utmynnade den första
alpvägen, som af kejsar Claudius anlades från Verona
öfver Brennerpasset. Andra lägerorter voro Castra
Regina (Regensburg) och Castra Batava (Passau). Ö. om
Vindelicien-Rætien låg mellan Inn och Donau provinsen
Noricum, som genom invandring från Italien blef starkt
romaniserad. Hufvudorter för romersk kultur voro här
Juvavum (Salzburg), Aquincum (Linz) och de sedermera
med Pannonien förenade städerna Vindobona (Wien)
och Carnuntum i närheten af Pressburg. I Pannonien
(sydvästra Ungern m. m.) voro eljest hufvudorterna
Julia Æmona (Laibach), Aquincum (Ofen) och Sirmium
(Mitrovica), ofta nyttjadt som residens af de
senare kejsarna. Bland dessa städer har Carnuntum
ända sedan 1877 varit föremål för systematiska
utgräfningar, som lämnat mycket rika resultat. Likaså
har Aquincum, hufvudstaden i Pannonia inferior,
utgräfts sedan 1879. Staden tyckes ha uppstått som
ståndläger under kejsar Domitianus och egt bestånd
till 300-talets slut. En stor mängd inskrifter är
funnen i staden. Bland utgräfda byggnader märkas
en amfiteater, en romersk vattenledning, flera
badhus, saluhallar, ett Mithrastempel och en del
boningshus. Synnerligen storartade äro lämningarna af
romersk kultur i Nord-Afrika, i Tunis och Alger. Ett
utsträckt bevattningssystem, om hvilket ännu cisterner
och akvedukter vittna, förvandlade landet till Roms
kornbod. Bland ruinstäderna märkas det af romarna
återuppbyggda Kartago, Iol Cæsarea (Cherchel), Thugga
(Dougga), Thamugadi (Timgad; se d. o. med fig.),
Lambsesis (Lambèse), Tebessa. De här befintliga
ruinerna torde vara de ståtligaste, som stå kvar i
någon romersk provins sedan kejsartidens dagar. Genom
de franske arkeologernas oförtrutna arbete är denna
kultur synnerligen väl känd.
Litt.: F. Keller, "Römische ansiedlungen in der
Ostschweiz" (i "Mitteilungen der antiquarischen
gesellschaft in Zürich", XII, XV, 1860, 1864);
Meyer, "Die römischen Alpenstrassen in der Schweiz"
(i "Mitteilungen der antiquarischen gesellschaft in
Zürich", XIII, 1861); J. C. Bruce, "The roman wall"
(i "Journal archeological association" V, 1863);
Sarwey-Hettner och Fabricius, "Der obergermanische
rhætische limes des rœmerreiches" (1894 ff.),
samt Fabricius, "Der römische limes in Österreich"
I-XII (1900 ff.) och "Entstehung der römischen
limesanlagen" (1902 ff.); S. Reinach, "Antiquités
nationales. II. Bronzes figurés de la Gaule romarne"
(1894) och "Cultes, mythes et religions" (4 dlr,
1905-12)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
