Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rosa, Salvator - Rosa, Martinez de la. Se Martinez de la Rosa - Rosa, Pietro - Rosa, Carlo (eg. Karl Rose) - Rosaartad - Rosaas, Torkel Guttormsen - Rosaceæ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i landskapet, motiven äro hämtade från Syd-Italiens
bergsbygd. Han målar vildmarksnatur, ofta med
elementen i uppror, splittrade klippor, kullvräkta
träd, vattenfall, klippiga stränder, haf i storm
med skepp och fyrtorn. Bilderna komponerades med
flödande fantasi och mycken stämningsstyrka. R. blef
den romantiska naturuppfattningens skapare, han gaf
landskapet sitt eget stormande och lidelsefulla
lynne. Färgerna äro minst af allt realistiska,
totaltonen är brun eller grågul, skarpt ljus
bildar effektfulla motsättningar till de mörka
skuggorna. Några lokaltoner förekomma ej. Som
staffagefigurer insättas jägare, röfvare eller
krigare. Hans bataljtaflor innehålla strid mellan ljus
och mörker, vimlet af stridande skildras med lif och
rörelse. Under intryck af Claude Lorrain blef hans
färg i en del landskap klarare och mjukare. Några
soliga kustbilder, målade i Florens, räknas till
hans bästa verk. Hans landskap och bataljtaflor
återfinnas i museerna litet hvarstädes, de bästa
i Rom (Ryttarstrid, i Palazzo Corsini), Florens,
Wien, Paris, Berlin, London. Han målade äfven många
figurtaflor med historiska eller mytiska ämnen,
hvaribland Iason med draken, Regulus’ död - kända
genom hans egna raderingar -, Minerva talar till
Kadmos, som ser kämpar växa upp ur de draktänder,
som han utsått (konstmuseet i Köpenhamn), Catilinas
sammansvärjning (Pittigalleriet i Florens), den
fängslade Prometeus (ytterst brutal i framställningen,
Corsinigalleriet i Rom), Jonas predikar i Ninive
(konstmuseet i Köpenhamn), Jesus bland de skriftlärde
(Neapel), Den förlorade sonen (Petersburg), Saul
hos spåkvinnan. Den unge Tobias med ängeln (båda
i Louvre), dessutom bilder af klassiska filosofer,
Diogenes, Demokritos m. fl., gubbtyper och porträtt
(själfporträtt i Uffizi- och Pittigallerierna,
Florens), öfver hufvud äro hans stora målningar och
hans nakna figurer sällan lyckade; där framträder
bristen på stil och sträng teckning. Från hans
sista Romtid är Cosmas’ och Damianus’ befrielse (i
S. Giovanni de’ Fiorentini i Rom). Hans raderingar
äro temperamentsfulla och spirituella, hållna i
ett flyktigt, impressionistiskt behandlingssätt. -
Som skald och musiker torde han ha haft sin styrka
förnämligast i improvisationen. Bland annat skref
och uppförde han teaterstycken, där han själf
uppträdde. Hans satirer, skrifna på terziner och
flera gånger utgifna (bäst i samlingen Poesie e
lettere, 1892), tillhöra det mera själfständiga, som
tidens italienska diktning åstadkom. Han hånar däri
det uppstyltade och maniererade hos den härskande
marinismen, liksom han uppträder emot den brutala
hvardagskonst, som Caravaggios riktning medförde. Det
kan äfven påpekas, att han häftigt uttalar sig om dem,
som målade taflor i de store mästarnas stil och sålde
dem till utlänningar, hvilka fyllde gallerierna med
dessa förfalskningar. Själf har han icke målat alla
de taflor, som gå eller gått under hans namn. - R:s
konst beundrades allra högst i början af 1800-talet,
då de romantiska skolorna växte upp och det blef
modernt att skildra naturen i lidelsefullt uppror. -
R:s samtida, Baldinucci, skildrade hans lefnad
(ny uppl. 1830). Se monografier af lady Morgan
(1824), Cantù (1844) och W. Kirchbach (1880).
G-g N.
Rosa [rå-], Martinez de la. Se Martinez de la Rosa.
Rosa [rå-], Pietro, italiensk fornforskare, f. 1815,
d. 1891, ledde sedan 1861 för franska regeringens
räkning utgräfningarna af kejsarpalatsen på Palatinen
och sedermera, till 1874, för italienska regeringens
räkning gräfningarna i Rom, särskildt på Forum. Han
uppgjorde äfven en topografisk-arkeologisk karta
öfver romerska kampagnan. R. var äfven verksam
som arkitekt, bl. a. för furst Borgheses räkning,
och beklädde länge en plats som generalinspektör i
departementet för den offentliga undervisningen.
Rosa [rasa], Carlo (eg. Karl Rose), tysk-engelsk
operaledare, f. 1842 i Hamburg, d. 1889 i Paris, elev
af konservatorierna i Leipzig och Paris, uppträdde
som violinist i London och Amerika, där han 1867 gifte
sig med sångerskan Euphrosyne Parepa (se Parepa-Rosa)
och i Förenta staterna kringförde ett operasällskap
med henne som primadonna. Efter hennes död ledde han
från 1875 i England den ansedda truppen Carlo Rosa
opera company.
Rosaartad, bot., säges om en blomkrona, som
består af fem blad med bred skifva och kort klo.
G. L-m.
Rosaas [-ås], Torkel Guttormsen, norsk missionär,
f. 1841 i Evje, Setesdalen, d. 1913 i missionshemmet
vid Tönsberg, sändes 1869 till Madagaskar, där han
1872-1907 förestod stationen Antsirabé, i hvars
närhet han upprättade en koloni för spetälska,
som snart under hans ledning nådde rik utveckling
och som han skildrade i Korsets lægedom (1910).
K. V. H.
Rosaceæ, Rosifloræ, Rosacéer, Törnrosfamiljen,
Rosblommiga, bot., växtfamilj af serien Rosales,
omfattande omkr. 2,000 örter och vedväxter,
företrädesvis tillhörande de tempererade länderna,
med oftast spiralställda blad med eller utan
stipler. Blommorna äro cykliska, aktinomorfa
eller mera sällan zygomorfa, med vanligen dubbelt
och 5-taligt, kringsittande eller öfversittande
hylle. Blomaxel (receptakel) flat, hvälfd, skål-,
bägar- eller krukformig. Ståndare vanligen många,
sällan l-5, i knoppen inåtböjda. Pistiller l -
många med apikalt eller gynobasiskt stift. Frukten är
baljkapsel, nöt, stenfrukt eller äppelfrukt. Familjen
indelas i följande underfamiljer: Spiræoideæ
med kringsittande hylle, flat blomaxel, som ej är
sammanvuxen med fruktbladen, och baljkapslar (Spiræa,
Quillaja), Pomoideæ (Pomaceæ, kärnfruktfamiljen),
träd och buskar med öfversittande hylle, skålformig,
köttig blomaxel, som är sammanvuxen med fruktbladen,
oftast enkla örtblad med affallande stipler och
äppelfrukt (Cotoneaster, Cydonia, Pyrus, Eriobotrya}
Amelanchier, Mespilus), Rosoideæ (Rosaceæ,
Senticosæ, rosfamiljen) med ofta
sammansatta örtblad, kringsittande hylle, flat, hvälfd
eller krukformig blomaxel, som ej är sammanvuxen med
fruktbladen, och nötfrukt eller stenfrukt (Kerria,
Rubus, Fragaria, Potentilla, Geum, Dryas, Filipendula}
Alchemilla, Agrimonia, Hagenia, Sanguisorba, Rosa),
Prunoideæ (Drupaceæ, Amygdalaceæ, mandelfamiljen),
träd och buskar med hela örtblad, kringsittande hylle,
skålformig blomaxel, som ej är sammanvuxen med det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
