Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 23. Retzius - Ryssland / 851-852 (1916) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Roscellinus (Roscelin) - Roscher. 1. Wilhelm R. - Roscher. 2. Wilhelm Heinrich R. - Roscius. 1. Quintus R. Gallus

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Tours, tills han omkr. 1120 försvinner ur sikte. Han
har tillmätts stor betydelse i teologiens historia
som den egentlige utbildaren af nominalismen
(se d. o.). Detta torde dock vara en öfverdrift,
beroende på, att vi blott ha hans motståndares,
främst Anselms af Canterbury och Abailards,
utsagor att bygga på. Af R. själf finnes blott ett
par bref hittills upptäckt. Han synes ha varit
en rationalistiskt lagd dialektiker; i fråga
om det filosofiska realiaproblemet var han väl
konceptualist, i det att han blott erkände de
enskilda tingen som fattbara, men som korrelat
till de allmänna begreppen, hvilka sålunda icke
voro blott tomma ord, om ock ej åtkomliga för oss
annat än i tanken. Härigenom och genom påverkan af
den grekiska terminologien kom han emellertid till
en betoning af individerna i treenighetsläran,
som ådrog honom anklagelsen för att lära tre
gudar och mot honom uppkallade äfven hans lärjunge
Abailard. Viktigt var, att han dock påverkade denne
i nominalistisk anda. Jfr F. Picavet, "R." (1911).
IIj. II-t.


Roscher. 1. Wilhelm R., tysk nationalekonom,
f. 21 okt. 1817 i Hannover, d. 4 juni 1894 i
Leipzig, studerade i Göttingen och Berlin, blef
1844 ord. professor i nationalekonomi i Göttingen
och 1848 i Leipzig. Själf starkt påverkad af
den s. k. historiska skolan inom rättsvetenskapen
(Savigny, Eichhorn m. fl.) och till sin vetenskapliga
verksamhet förberedd genom grundliga studier i den
klassiska filologien och historiska litteraturen,
inledde R. på allvar redan genom sitt första rent
nationalekonomiska arbete, Grundriss zu vorlesungen
über die staatswirthschaft nach geschichtlicher
methode (1843), den nya riktning, som i motsats till
"den klassiska" (eller "den liberala", "den ortodoxa
frihandelsskolan") fått namnet den "historiska"
(äfven "etiska" och "realistiska") skolan och
som hvars grundläggare kunna nämnas, jämte R., i
synnerhet B. Hildebrand, C. Knies och L. v. Stein (jfr
Nationalekonomi, sp. 514). – R. uppfattar folket som
en organisk helhet, ej blott som en samling individer;
den allmänna hushållningen utvecklar sig med folket
och är i denna sin utveckling underkastad "allmänna
principer", hvilkas uppsökande och formulering är
"nationalekonomikens" uppgift. Nationalekonomien blir
härigenom förnämligast en den ekonomiska historiens
och statistikens filosofi. Dess lärdomar med afseende
på det praktiska lifvet ha blott relativ giltighet,
emedan det ekonomiska lifvet, som endast är en sida
af folkens hela lif, måste gestalta sig olika,
allteftersom den allmänna kulturens utveckling
fortgår. Lagar och inrättningar, som passa för en tid,
bli småningom föråldrade, och i hvarje särskildt fall
måste hänsyn tagas till de bestående förhållandena
och det historiska kausalsammanhanget. Af de två
vetenskapliga
hufvudfrågorna: "hvad är?" och "hvad bör
vara?" önskade R. besvara endast den förra. Han var
därför i sina ekonomisk-politiska uttalanden försiktig
och konservativ, men hade likväl klar och öppen blick
för tidens berättigade kraf. Hans språk var flärdlöst
och lättfattligt, hans beläsenhet och sakkunskap
oerhörda. Särskildt är det märkligt att, på samma
gång hans arbeten innehålla storartade öfverblickar
af det ekonomiska samhällslifvets utvecklingsskeden,
R. med utmärkt noggrannhet undersökt och skildrat
de finaste detaljer på hushållningens område. Hans
förnämsta verk är System der volkswirtschaft (5 bd,
1854–94; I 24:e uppl. 1906, II 14:e uppl. 1912;
"Jordbrukets och därmed besläktade urproduktioners
ekonomi" 1866; III 8:e uppl. 1913, IV 5:e uppl. 1901,
V 3:e uppl. 1905). Hela det utomordentligt spridda
arbetet, i synnerhet de två första banden, måste
anses som mästerverk. Vid sidan af detta hufvudarbete
samt tidigare utgifna filologiska och historiska
skrifter publicerade R. på det nationalekonomiska och
politiska området Über kornhandel und teuerungspolitik
(1847), Die englische volkswirtschaftslehre
im 16.–17. jahrhundert (1851–52), Kolonien,
kolonialpolitik und auswanderung (1856), Ansichten
der volkswirtschaft aus dem geschichtlichen
standpunkte (1861, 3:e uppl. 1878), samt det
monumentala arbetet Geschichte der nationalökonomik
in Deutschland (1874), vidare Politik, geschichtliche
naturlehre der monarchie, aristokratie und demokratie
(1892). Därtill sluter sig en mängd afhandlingar och
artiklar i tidskrifter, sammelverk o. s. v. Efter
R:s död utgafs en samling aforismer af religiöst
innehåll, Geistliche gedanken eines nationalökonomen
(1895). – R. var hedersdoktor vid flera tyska och
utländska universitet, ledamot af ett stort antal
lärda sällskap och akademier i skilda länder (af
Svenska Vet. akad. 1870). Som föreläsare hade R. i
Leipzig ofta ett auditorium, uppgående till tre–fyra
hundra personer, bland dem äfven många utlänningar. –
Litt.: A. Oncken, "R." (i Palgrave, "Dictionary of
political economy", III, 1899) och K. Bücher, "R." (i
"Allgemeine deutsche biographie", bd 53, 1907). –
2. Wilhelm Heinrich R., den föregåendes son,
tysk filolog och mytforskare, f. 12 febr. 1845 i
Göttingen, verkade 1869–1905 som gymnasielärare i
Bautzen, Meissen och Wurzen, var 1894–1905 rektor
för Wurzengymnasiet och leder sedan 1884 utgifvandet
af "Ausführliches lexikon der griechischen und
römischen mythologie". R. har företagit vidsträckta
forskningsresor bl. a. i Dalmatien, Montenegro,
Grekland och Mindre Asien. Bland hans många
mytologiska skrifter märkas Hermes der windgott
(1878), Die Gorgonen und verwandtes (1879), Nektar und
ambrosia (1883), Die sieben- und neunzahl im kultus
und mythus der griechen (1904) och Die zahl 40 im
glauben, brauch und schrifttum der semiten (1908).
1. J. Lr.*

Roscius. 1. Quintus R. Gallus, det gamla Roms mest
berömde skådespelare, förtrogen med Sulla och Cicero,
frigifven slaf, d. omkr. 62 f. Kr., var särskildt
framstående genom plastik och minspel, hvarigenom
han med öfverlägsen skicklighet gaf uttryck åt
själsrörelserna. Han uppträdde mest i komedier;
för sitt spel uppbar han betydande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>