- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 23. Retzius - Ryssland /
855-856

(1916) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rose. 1. Valentin R. d. ä. - Rose. 2. Valentin R. d. y. - Rose. 3. Heinrich R. - Rose. 4. Gustav R. - Rose, Hugo Henry, baron Strathnairn - Rose, John Holland

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

1771, apotekare och medicinalassessor i Berlin,
lärjunge till Marggraf, var en framstående apotekare
och kemist, som gett sitt namn åt Roses metall (se
d. o.). - 2. Valentin R. d. y., den föregåendes
son, f. 1762, d. 1807, öfvertog 1792 faderns apotek
och blef 1797 assessor i medicinalkollegiet i
Berlin. Han utredde kolsyrans förhållande till baryt- 
och kalkvatten samt fosforsyrans sammansättning,
analyserade åtskilliga mineral, sönderdelade först
alkalihaltiga mineral med bariumnitrat, upptäckte
inulin och natriumbikarbonat samt angaf en metod
för påvisande af arsenik vid förgiftning. R. utgaf
tillsammans med Gehlen "Neues Berliner jahrbuch
für pharmacie" (1803-06). - 3. Heinrich R., den
föregåendes son, f. 1795 i Berlin, d. där 1864,
studerade först farmaci i Danzig, därpå kemi i Berlin
och Kiel samt hos Berzelius i Stockholm, blef 1823
professor i kemi och farmaci vid universitetet i
Berlin, hvilken befattning han innehade till sin
död. R. är lika framstående och berömd som lärare,
forskare och skriftställare. Jämte sin lärare
Berzelius och andra dennes lärjungar, såsom Wöhler och
brodern Gustav R. m. fl., är han att räkna till den
nyare analytiska och mineralkemiens grundläggare. Han
utarbetade en mängd kvantitativa metoder för
grundämnenas åtskiljande och för upplösande af
mineral samt införde svafvelväte som gruppreagens för
metallerna; han framhöll analogien mellan fosforväte
och ammoniak, upptäckte antimonpentaklorid och
sulfamider m. m. Genom sina undersökningar öfver
dubbel dekomposition af salter samt öfver vattnets
sönderdelande inverkan på alkalisulfider och vid
bildning af basiska salter gjorde han viktiga
förarbeten för lagen om massverkan (se Massverkans
lag
). Han studerade äfven utförligt sammanhanget
mellan mineralens fysiska och kemiska egenskaper. Alla
R:s undersökningar, hvilka utmärka sig genom en
särdeles hög grad af noggrannhet, äro offentliggjorda
i Poggendorffs "Annalen der physik und chemie". Hans
förträffliga arbete Ausführliches handbuch der
analytischen chemie
(2 bd, 1829, 6:e uppl., bearb,
af Finkener, 1864-71) var epokgörande. Det lämnar en
mönstergill, kritisk sammanställning af de bästa då
kända kvalitativa och kvantitativa analysmetoderna
och har i hög grad underlättat utförandet af kemiska
analyser. - För sin lärare Berzelius bibehöll R. den
varmaste tillgifvenhet, hvilken tydligt framlyser
ur hans vackra åminnelsetal öfver mästaren inför
vetenskapsakademien i Berlin. - 4. Gustav R. den
föregåendes broder, mineralog, f. 1798 i Berlin,
d. där 1873, egnade sig åt bergsmannabanan, men
sedermera åt mineralogi och geologi. 1821 arbetade
han i Berzelius’ laboratorium i Stockholm, blef 1822
custos för Berlins mineralsamling och 1826 professor
i Berlin. Han gjorde i sällskap med Humboldt och
Ehrenberg 1829 en resa till Ural, Altai och Kaspiska
hafvet, om hvilken han utgaf en berättelse, Reise nach
dem Ural
etc. (1837-42). R. utförde ett stort antal
mineralogiska, kristallografiska och petrografiska
undersökningar. Bland hans större arbeten må nämnas
Elemente der krystallographie (3:e uppl. 1873)
och Das krystallo-chemisctie minerahystem (1852).
1-3. K. A. V-g. 4. P. T. C.*

illustration placeholder

Rose [rå~u’s], Hugo Henry, baron Strathnairn,
brittisk fältmarskalk, f. 6 april 1801 i Berlin,
d. 16 okt. 1885 i Paris, var son till diplomaten sir
George Henry R. (f. 1771, d. 1855) och sonson till
Pitt d. y:s förtrogne vän och ministerkollega George
R
. (f. 1744, d. 1818). R. blef fänrik i engelska
armén 1820, vann snabb befordran, deltog 1840-41 som
öfverstelöjtnant i fälttåget i Syrien mot Muhammed Ali
och var 1841-48 brittisk generalkonsul i Syrien. Under
denna tid afvärjde han flera gånger genom oförskräckt
personligt ingripande hotande strider mellan druser
och maroniter på Libanon och räddade där hundratals
kristna undan drusernas förföljelser. R. blef 1851
brittisk ambassadsekreterare i Konstantinopel och
hade året därpå som chargé d’affaires i Stratford
i Cannings frånvaro väsentlig andel i Turkiets
energiska hållning gentemot de ryska krafven rörande
de heliga orterna. Under Krimkriget var R. (1854-56)
brittisk kommissarie vid franska arméns högkvarter
med rang af brigadgeneral. Han stred tappert vid Alma
och Inkerman (1854) och belönades med utnämning till
generalmajor (s. å.) och knightvärdighet (1855). Vid
seapoysupprorets utbrott i Indien 1857 sändes R. dit
som divisionsgeneral, fick på hösten befälet öfver
de brittiska stridskrafterna i mellersta Indien,
slog de upproriske i en mängd strider och stormade
det starkt befästa Jhansi (mars 1858) samt vann
22 maj s. å. en afgörande seger vid Kalpi öfver de
upproriske maratternas hufvudstyrka. Då upprorsledaren
Tantia Topi kort därefter intog Gwalior, återeröfrade
R. denna viktiga stad (19 juni) och slog i grund den
flyende fienden vid Naora-Alipur (22 s. m.). Kufvandet
af upproret i mellersta Indien, en kanske först
i nyaste tid till fullo uppskattad, ej minst af
de klimatiska förhållandena försvårad storbragd,
var därmed i stort sedt fullbordadt. R. blef 1860
generallöjtnant, efterträdde s. å. sin vapenbroder
Colin Campbell (lord Clyde), kufvaren af upproret i
norra Indien, som högste befälhafvare i Indien och
genomförde på denna post med kraft och skicklighet
assimileringen af ostindiska kompaniets trupper
med brittisk-indiska armén. 1865 återvände R. till
hemlandet, var 1865-70 militärbefälhafvare på
Irland, där han verksamt understödde myndigheterna
vid de feniska sammansvärjningarnas oskadliggörande
(1866-67). R. upphöjdes 1866 till peer (som
baron Strathnairn of Strathnairn and Jhansi),
blef 1867 general och 1877 fältmarskalk. En
ryttarstaty af honom har rests vid Knightsbridge i
London. Jfr O. T. Burne, "Clyde and Strathnairn"
(i serien "Rulers of India", 1891).
V. S-g.

Rose [råu’s], John Holland, engelsk historiker,
f. 1855 i Bedford, sedan 1911 föreläsare i modern
historia vid Cambridges universitet och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Mar 8 16:04:33 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcc/0474.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free