Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rosenblad. 3. Mattias R. - Rosenblad. 4. Bernhard Emanuel R. - Rosenblüt, l. Rosenplüt - Rosenborg, danskt slott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tjänster under denna tid erhöll R. 1815 greflig
värdighet (han hade 1805 blifvit friherre). En
del af år 1824 var R. tillf. riksmarskalk och en
del af 1826-27 tillf. generaltulldirektör. 1829
kallades han till justitiestatsministersämbetet,
hvilket han omsider, nära 82-årig, lämnade i
febr. 1840. Betraktad som det förnämsta stödet för
Karl Johans strängt konservativa politik, hade han
då länge varit ett mål för oppositionens angrepp,
och dennas afsikt var vid början af 1840 års riksdag
att genom anlitande af opinionsnämnden aflägsna
honom ur Högsta domstolen och därmed skilja honom
från justitiestatsministersämbetet. Då statsrådets
samtliga ledamöter, oroade af oppositionens framfart,
begärt sitt afsked, beviljade Karl Johan det då
åt R. Af en politisk motståndare erhöll han vid
sin död det erkännandet, att han som ämbetsman var
"en öfverlägsenhet af första ordningen", fylld af en
verksamhetsdrift, "som ingen möda kunnat afskräcka,
intet arbete trötta", utmärkt af "ordningssinne
utan pedanteri i de största angelägenheter som i de
ringaste" och vägledd af ett aldrig svikande minne
"af allt hvad som under loppet af tre fjärdedels
sekel tilldragit sig i regeringsbestyrens alla
grenar". Äfven under den långa statsrådstiden togs
hans verksamhet i anspråk för en rad kommittéer,
bl. a. 1811 års lagkommitté och 1822 års stora
finanskommitté. - R. hade ärft sin släkts smak
för studier och vetenskapligt arbete samt var
led. eller hedersled. af nästan alla våra lärda
samfund samt af Musikaliska akademien. I tryck
finnas af honom ämbetsberättelser i hans egenskap af
justitiestatsminister, åtskilliga tal, bl. a. Tal om
juridisk statistik och grunderne för lagstiftningen
(presidietal i Vet. akad. 1840), samt Upplysningar
om rikets styrelse från år 1810 till konung Carl XIV
Johans dödliga frånfälle (1845). R. var tillika en
varmt religiös man och en bland stiftarna af Svenska
bibelsällskapet (1815) och Svenska missionssällskapet
(1835).
4. Bernhard Emanuel R., son till R. 2, finansman,
f. 10 maj 1796 d. 16 jan. 1855 i Stockholm,
blef student i Lund, bevistade som fänrik vid
Lifgrenadjärregementet 1814 års fälttåg i Norge,
aflade 1819 kansliexamen i Uppsala och utnämndes 1823
till kammarherre. 1825-31 var han legationssekreterare
i Berlin och förestod under denna tid flera gånger
beskickningen. Han inträdde 1831 som ordförande i
banko-diskont-direktionen och utnämndes 1837 till
kommerseråd. I sådan egenskap utredde han bl. a. de
statsrättsliga förhållandena med Öresundstullen. Han
var medlem af den s. k. unionskommittén 1843-44
(för ordnandet af vissa svensk-norska unionella
förhållanden) m. fl. kommittéer. Som medlem af
ridderskapet och adeln deltog R. i alla riksdagarna
1823-53 och utmärkte sig som talare på den
konservativa sidan; han uppträdde helst i bank-,
tull- och statsregleringsfrågor samt stred från
början för en myntrealisation. R. var bankofullmäktig
1833-48. Han fick 1852 i uppdrag att verkställa en
af ständerna begärd fullständig utredning af alla det
svenska folkets skattebördor, men måste efter ett år
för sjuklighets skull afsäga sig detta värf. R. utgaf
Några ord om publicitetens uppkomst och
öden i Sverige, i synnerhet emellan 1719 och 1772;
jemte en blick på detta tidehvarf (1824; anonymt) och
Tankar i afseende på ordnandet af Rikets mynt-, bank-,
skuld- och kreditväsende (1829). 1. -rn.*
2. L. W:sonM. 3 o. 4. (S. C.)
Rosenblüt 1. Rosenplüt [rås-], binamn på en
tysk medeltidsskald, Hans Schnepperer<sp></sp>, verksam
omkr. 1430-60, uppehöll sig mest i sin födelsestad,
Nürnberg, och sökte tidtals sin utkomst som
"vapendiktare" vid torneringar. I krigen mot
husiterna deltog han som frivillig. R. är den
förste namngifne författaren af fastlagsspel
(se d. o.) och genom dem sin tids alsterrikaste
dramatiker i Tyskland. Mognad i lifsuppfattningen,
borgerlig ton och en grofkornig kvickhet utmärka
hans skämtberättelser på vers. Verkligt poetisk är
han i sina smådikter med rubrikerna Weingrüsse och
Weinsegen. De flesta af hans arbeten äro inryckta i
H. A. v. Kellers edition "Fastnachtsspiele aus dem
15. jahrhundert" (1853-58). Se Michels, "Studien
über die ältesten deutschen fastnachtspiele" (1896).
(Kj-t.)
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
