Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 23. Retzius - Ryssland / 897-898 (1916) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rosenhane. 1. Johan Jöransson R., f. 1571 - Rosenhane. 2. Schering R. d. ä.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

28 jan. 1624. Under 8 års vistelse (till 1596) i
främmande länder och vid utländska universitet
förvärfvade han en bildning och en språkkunskap,
som gjorde hans tjänst synnerligen värderik för
hertig Karl, hvarför denne lät betala R:s genom
resorna åsamkade skulder. Som anställd i hertigens kansli följde
han denne på hans resor och fick ofta utföra uppdrag, då det gällde
underhandlingar, vare sig det var fråga om att föra dem med konungen
eller bönderna. 1599 fick R. fullmakt att vara "Riksens öfverste
secretarius", en fullmakt, på grund af hvilken han, ehuru utan skäl,
räknats som Sveriges förste riksarkivarie. Utom
vården af kansliets handlingar uppdrogs åt honom,
enligt fullmakten, att jämte ståthållarna upptaga
alla "klagomålssaker" vid slottet samt mottaga
och granska alla domböcker, som häradshöfdingarna
i riket årligen borde insända. 1600 förnyades
och fullständigades befallningarna rörande arkivets
ordnande. Detta år var han äfven närvarande vid
Linköpings riksdag. Efter att ha utfört ett hertigens
uppdrag åt landets nordliga provinser samt
Finland sändes han som en af Sveriges kommissarier
till en underhandling med Danmark och
låg flera månader 1602 i Ulfsbäck. Utom sådana
uppdrag, som torde ha getts honom i egenskap af
kanslitjänsteman, såsom kanslihandlingarnas
inventering, upptecknandet af adelns namn och
sköldebref, kansliärendenas handläggning vid riksdagarna
o. s. v., fick han under den följande tiden
åtskilligt annat att uträtta, såsom att granska
Kammarens räkenskaper, att förrätta mönstringar
och utskrifningar, särskildt i Södermanland, hålla
ting o. s. v. 1612 utnämnde Gustaf II Adolf,
hos hvilken R. åtnjöt stort förtroende, honom till
ståthållare på Nyköpings slott med underliggande
län, hvilken befattning han innehade till sin död.
Därjämte blef han änkedrottningens och hertig
Karl Filips furstliga råd.



Ett porträtt i olja af R. förvaras i Riksarkivet.

2. Schering R. d. ä., friherre, den
föregåendes son, riksråd, en af sin tids utmärktaste
statsmän och diplomater, f. 4 juli 1609 på Torp (i
Södermanland), d. 6 aug. 1663. Efter en omsorgsfull
uppfostran i hemlandet fick han åtfölja
ambassadören Spens till England 1629 och tillbragte
de följande åren ända till 1631 på resor. Vid
hemkomsten inträdde han på den civila
tjänstemannabanan och blef 1632 assessor i Svea hofrätt.
På begäran af den utmärkte öfverståthållaren Klas
Fleming utnämndes han 1634 till underståthållare
i Stockholm. Han bar därjämte titeln af
änkedrottningens geheimehofråd och mottog uppdrag
att hålla ting i lifgedinget. Redan 1637
förflyttades han som landshöfding till Östergötland.
Minnen af R:s förvaltning som ståthållare voro en
ny näringsordning och ny fördelning af ärendena
borgmästarna emellan. Som landshöfding i
Östergötland verkade han särskildt för Norrköpings
förkofran. 1643 sändes R. som svensk resident till
Münster, där då fredsunderhandlingar pågingo
och där han fyllde sin plats på ett lysande sätt,
allmänt omtyckt för sina lyckliga umgängesgåfvor
och sitt alltid jämna och lugna väsen. Själf ansåg han de år, 1643-47,
då han vistades där, för sitt lifs angenämaste. Emot sin egen önskan
sändes han 1648 till Paris, där han blef åsyna vittne till det s. k.
Frondeupproret. I dessa strider tog R. afgjordt parti för de
upproriske mot Mazarin, hvilken genom uppsnappade bref fick kännedom om
den svenske ambassadörens ofördelaktiga uttryck
om honom.

Kardinalen lät i Stockholm framställa
klagomål mot R., hvilka bidrogo till hans återkallande
1649. En vid tidpunkten för detta återkallande
af R. utgifven skrift, Observationes politicæ
super nuper Galliæ motibus, med skarp kritik mot
Mazarins förvaltning har säkerligen bidragit att
öka dennes missnöje med R. Efter att ha ett år
varit utan tjänst inkallades han 31 sept. 1650 i
rådet och utnämndes ungefär samtidigt till kansliråd,
en plats, från hvilken han dock 1661 afgick.
1651 vistades R. i Tyskland, sysselsatt med
åtskilliga uppdrag, som angingo Sveriges nyförvärfvade
provinser och förhållandena till grannrikena.
Han var medlem af den kommission, som upptog
hyllningen i stiftet Bremen och ordnade landets
regering samt deltog som en af Sveriges kommissarier
i den fruktlösa fredstraktaten med Polen i
Lübeck o. s. v. 1652 upphöjdes han i friherrligt
stånd med Ikalaborg (Österbotten) som friherreskap.
S. å. utnämndes han till öfverståthållare,
men återvände på hösten till underhandlingen i
Lübeck och fick jämte Bengt Oxenstierna befallning
att organisera och "introducera" det s. k.
Wismarska tribunalet 1653. Först i dec. s. å. var
R. åter i Sverige, dit han kom för att bevista
slutakten i Kristinas regering. Under de månader,
som återstodo, öfverhopade drottningen honom med
ynnestbevis, i det hon gaf honom de viktigaste
uppdragen i kansliet, bl. a. författandet af en ny
kansliordning. Med klok försiktighet mottog R.
det gifna förtroendet, rädd som han var att stöta
den gamle rikskansleren, hvilken Kristina önskade
skjuta åt sidan för R., men hvars råd denne det
oaktadt i allt inhämtade. Vid afsägelseriksdagen
fungerade emellertid R. som rikskanslerens
ställföreträdare, t. ex. då han enligt drottningens
befallning uppsatte riksdagspropositionen och de
förbindelser, som hon och ständerna ömsesidigt skulle
ge hvarandra, och då han vid själfva afsägelseakten
i ständernas namn besvarade drottningens
afskedstal. Den anvisning på en lämplig efterträdare
åt Axel Oxenstierna, som Kristina således
tycktes vilja ge, följdes emellertid icke af Karl X.
Dock gaf äfven denne honom åtskilliga maktpåliggande
värf att utföra utom öfverståthållarskapet,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>