Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 23. Retzius - Ryssland / 907-908 (1916) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rosenkilde. 2. Adolf R. - Rosenkjær, Hans Nielsen - Rosenkrands, Dansk adelsläkt - Rosenkrands. 1. Holger R., f. 1517 - Rosenkrands. 2. Erik R., f. 1519 - Rosenkrands. 3. Jörgen R., f. 1523 - Rosenkrands. 4. Holger R., f. 1574 - Rosenkrands. 5. Gunde R.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

utarbetning af rollen. I Norge stannade R. till
1850 och var engagerad först vid Kasino-teatern
och sedan 1857 vid k. teatern, där han i Holbergs
och Hertz’ lustspel hade sina bästa roller.

Äfven
han egnade sig åt författarverksamhet och vann
stort bifall i synnerhet genom sin humoristiska
berättelse Anders Tikjöb (1861, 14:e uppl. 1907,
"Anders Tikjöb eller en jutländsk klockares besök
i Köpenhamn", 1863). Hans samlade skrifter utkommo
1872 i 2 bd under titeln Mellem saisonerne. - R:s
hustru, Anna Kirstine Paaske (f. 1825, d. 1885),
uppträdde som skådespelerska, särskildt i lustspel
och sångstycken, 1843-50 i Kristiania, 1850-65
i Köpenhamn, l-2. E.Ebg.

Rosenkjær [-kär], Hans
Nielsen, dansk geologisk-arkeologisk författare,
f. 1851, d. 1907, sedan 1889 anställd som lärare
vid Köpenhamns kommunala skolväsen, började urspr.
som dilettant sina undersökningar vid de stora
utgräfningarna för Köpenhamns frihamn (1893-96)
och fortsatte dem senare som specialist, när helst
utgräfningar egde rum, antingen i gatorna eller vid
nybyggen. Det sålunda insamlade stoffet bearbetades
till Fra det underjordiske Köbenhavn (1906).
E.Ebg.

Rosenkrands [-krans; namnet senare skrifvet
Rosenkrantz], en af Danmarks äldsta och mest ansedda
adelssläkter, hvars anor gå tillbaka till 1300, men
som upptog släktnamnet R. först omkr. 1525. Ätten
fortlefver i två danska friherrliga grenar och en
svensk adlig (Rosencrantz). De danska härstamma från
Otto Nielsen (d. 1477), rikshofmästare (1444-52)
liksom sonen Erik Ottosen (1456-81, d. 1503)
och sonsonen Niels Eriksen (1513 till sin död
1516). Den svenska grenen, som härstammar från
Ottos broder Timme, naturaliserades i Sverige 1752
(introd. 1756), och på dess nummer adopterades
den 1805 adlade förre ryttmästaren Per Kristian
Sylvan (gift med en Rosencrantz) och hans
efterkommande. Med den danska släkten var icke
befryndad den nu utdöda svenska ätten Rosencrantz
(af Granhammar), som härstammade från den 1612
adlade öfversten Richard Isaacsson. Några medlemmar
af den finska ätten Gyllenhierta, nämligen assessorn
i Åbo hofrätt Kristian Gyllenhierta (d. 1669)
och hans syskon, kallade sig (efter vapenbilden)
Rosencrantz, men häremot protesterade de skånske
Rosencrantzarna. Jfr K. Barner, "Familien
R:s historie" (I, till 1500, 1874), A. Heise,
"Familien R. i 16:e aarh." (1-3, 1882-91) och "Dansk
adelsaarbog" (1910). - Af den danska ättens medlemmar
må, utom de ofvan anförda, följande nämnas.

1. Holger R., f. 1517, d. 1575, var 1543-48
hofmarskalk hos Kristian III och blef riksråd 1552,
ståthållare i Jylland 1567 och marsk 1573. - 2. Erik
R., f. 1519, d. 1575, den föregåendes broder, var på
sin tid Norges förnämste
jorddrott och danskt riksråd. Han blef 1560 länsman på
Bergenhus, kufvade fullständigt det hanseatiska
kontoret i Bergen och visade stort nit i Nordiska
sjuårskriget. Han återeröfrade 1564 Tröndelagen och
undsatte 1567 Akershus. R. byggde det stora tornet
på Bergenhus, som oriktigt kallats "Valkendorffs
torn" efter hans föregångare. 1568 återvände
R. till Danmark. - 3. Jörgen R., de föregåendes
broder, f. 1523, d. 1596, studerade i Wittenberg
1539-44 och tjänade hos kurfursten Morits af Sachsen
1547-51. Riksråd sedan 1563, användes han vid flera
viktiga underhandlingar, såsom fredsslutet i Stettin
1570 och förlikningen med de slesvigske hertigarna
i Odense 1580. Under Kristian IV:s minderårighet,
1588-96, var han medlem af regeringen och prisades
för den stränghet och opartiskhet, hvarmed han
öfvervakade lagarna. Därjämte var han en varm vän af
vetenskapen och understödde Tyko Brahe, A. Huitfeldt,
A. S. Vedel m. fl. Släktens hufvudgård, Rosenholm,
uppfördes af honom 1559-69. - 4. Holger R., den
föregåendes son, f. 14 dec. 1574, d. 28 okt. 1642,
var riksråd 1616-27 och deltog i denna egenskap i
mötet i Halmstad mellan Nordens konungar 1619. Han
hade med största ifver studerat 1590-95 i Rostock
och Wittenberg, särskildt teologi, och genomträngdes
tidigt af kristligt allvar, så att han lade mera
vikt vid ett djupare bibelstudium än vid dogmatiska
stridsfrågor och i synnerhet kräfde personlig
fromhet och sedligt lif.

R. arbetade äfven för en
bättre undervisning både vid universitetet och vid de
lärda skolorna samt upprättade själf på Rosenholm en
särskild skola för unga adelsmän och präster, som han
sökte vinna för sin egen uppfattning. Djupt nedslagen
af krigets olyckor, drog han sig 1629 tillbaka till
Rosenholm, där han egnade sig åt andaktsöfningar och
teologiska studier. Han brefväxlade dessutom med
många främmande vetenskapsmän och fick tillnamnet "den
lärde". R. författade en mängd religiösa afhandlingar
och uppbyggelseskrifter, som dels spredos genom
afskrifter, dels trycktes i Tyskland och Holland för
att undgå den teologiska censuren. Hans asketiska
riktning medförde nämligen afvikelser i flera
viktiga punkter från den vid universitetet rådande
stränga lutheranismen, så att han bl. a. framhöll
förtjänsten af goda gärningar mera, än kyrkan
gillade. En formlig anklagelse väcktes mot honom,
då han 1636 i företalet till "Fürstenspiegel"
(af hertig Albrekt af Pommern) öppet uttalade sina
åsikter, och han måste på konungens befallning afge
en utförlig förklaring, Veritas viæ vitæ æternæ
(1637). Striden afstannade likväl icke därmed,
och det var endast R:s höga ställning, som skyddade
honom mot verklig förföljelse. (Jfr J. O. Anderson,
"H. R. den lærde", 1896.)

5. Gunde R., den föregåendes son, f. 1604,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>