Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rosenkranz, Johann Karl Friedrich - Rosenkreutzare - Rosenkvarts - Rosenkål. Se Brassica - Rosenlager. Se Nerium - Rosenlauibad. Se Rosenlaui-glaciären - Rosenlaui-glaciären - Rosenmüller, Johann, tysk tonsättare - Rosenmüller. 1. Johann Georg R., tysk teolog - Rosenmüller. 2. Ernst Friedrich Karl R. - Rosenobel. Se Nobel - Rosenolja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af Kants skrifter i 12 bd (1838-40), afslutad med en
af honom författad framställning af kantska filosonens
historia. Jfr Quäbicker, "K. R." (1879), och E. Jonas,
"K. R." (1907). S-e.
Rosenkreutzare [-kröjts-], ty. rosenkreutzer
(-kreuzer), kallades ett föregifvet hemligt sällskap i
början af 1600-talet. I två särskilda skrifter, Fama
Fraternitatis (1614), Confession oder bekandtnuss der
societat und bruderschaft R. C. (1615), som utkommo i
Kassel och antas vara författade af Johann Valentin
Andreæ, uppgafs en viss Christian Rosenkreutz
som stiftare af rosenkreutzarnas orden, hvilken
påstods vara omkr. 200 år gammal, och uppmanades
till anslutning till nämnda orden. Skrifterna
bekämpade häftigt alkemien och framkallade en talrik
litteratur. Sannolikast torde vara, att hela denna
rosenkreutzarhistoria icke var något annat än
en mystifikation eller en satir öfver den tidens
böjelse för hemlighetsmakeri och alkemistiska
funderingar. Uppmaningen hörsammades emellertid
hufvudsakligen af en hop svärmare och alkemister,
hvilka 1622 bildade ett rosenkreutzarsällskap i Haag
med förgreningar i Amsterdam, Nürnberg, Hamburg,
Danzig, Mantua och Venezia. Medlemmarna af detta
sällskap kallade sig "sanna rosenkreutzare" och
uppgåfvo en viss Christian Rose som samfundets
stiftare. - Väsentligen skilda från dessa
1600-talets rosenkreutzare äro 1700-talets s. k. "nya
rosenkreutzare", hvilka omkr. 1756 framträdde i
södra Tyskland och i viss må trädde i frimureriets
tjänst. Deras förnämsta ledare voro J. C. Schrepfer i
Leipzig och J. Chr. Wöllner i Berlin. Se H. Jennings,
"Die rosenkreutzer, ihre gebräuche und mysterien"
(2 bd, 1912). J. H. B. (Hj. H-t.)
Rosenkvarts, miner., en mer eller mindre starkt
rosenröd, half genomlysande eller opak kvartsvarietet
(se Kvarts 2), som förarbetas till nålstenar,
broscher, halsband, dosor o. d. Den röda färgen, som
enligt Berthier beror på inblandning af organiska
ämnen, enligt Fuchs på en obetydlig titanhalt,
försvinner eller blekes vid upphettning, i solljus
o. s. v. I fuktig luft återtar den så urblekta
rosenkvartsen sin ursprungliga färg. Den förekommer
i större derba massor vid Bodenmais och Zwiesel i
Bajern, i Mähren, Kärnten, Siebenbürgen, Auvergne,
Brasilien och Förenta staterna; i Sverige är den
funnen vid Ruda "koppargrufva" i Östergötland.
A. Hng.
Rosenkål, bot. Se Brassica.
Rosenlager, bot. Se Nerium.
Rosenlauibad [råsenlaoi-]. Se Rosenlaui-glaciären.
Rosenlaui-glaciären [råsenlaoi-], en bekant glaciär
i Schweiz, 4,5 km. lång, l-2 km. bred, ligger
inbäddad mellan Wellhorn och Engelhörner nedanför
Wetterhörner i Berner Oberland. Glaciärvattnet
afflyter mot n. genom Reichenbach till Meiringen
i Haslidalen. Nedanför glaciärens fot, på 1,330
m. höjd, ligger Rosenlauibad med en alkalisk källa.
(J. F. N.)
Rosenmüller [rasen-], Johann, tysk tonsättare,
f. omkr. 1620 i Vogtland, efter växlande öden d. 1684
som hofkapellmästare i Wolfenbüttel, var en af sin
tids mest betydande instrumentalkompositörer. Han
skref bl. a. Paduanen, allemanden, couranten,
balletten, sarabanden (för 3 stämmor
med basso continuo, 1645) och 3-8-satsiga danssviter
för stråkinstrument (Studentenmusik, 1654; 11 Sonate
da camera, 2:a uppl. 1670, de senare ånyo utgifna i
18:e bandet af "Denkmäler deutscher tonkunst").
Rosenmüller [rasen-]. 1. Johann Georg R,. tysk
teolog och författare, f. 1736, d. 1815, blef 1775
professor i Erlangen, där han utöfvade en mångsidig
och gagnande verksamhet, och 1783 förste teologie
professor i Giessen. Eedan två år därefter mottog
han en kallelse till Leipzigs universitet, där han
verkade i 30 år som teol. professor samt pastor vid
Tornas-kyrkan och superintendent. Bland hans skrifter
må nämnas Scholia in Novum testamentum (6 bd, 1777-82;
6:e uppl. 1815-31) och Historia interpretationis
librorum sacrorum in ecclesia christiana (5 bd,
1795-1814). - 2. Ernst Friedrich Karl R., den
föregåendes son, orientalist, f. 1768, d. 1835, blef
1796 e. o. professor i arabiska språket och 1813
ord. professor i orientaliska språk vid Leipzigs
universitet. Hans förnämsta arbeten äro Scholia in
Vetus testamentum (16 bd, 1788-1817), Das alte und
neue Morgenland (6 bd, 1816-20) samt Analecta arabica
(3 bd, 1824-27). l o. 2. J. H. B.*
Rosenobel [-nå-], myntv. Se Nobel.
Rosenolja, Ætheroleum rosæ, farm., den flyktiga
olja, som erhålles genom destillation af rosors
blomblad med vatten. Den framställes företrädesvis
ur Rosa damascena Mill., som icke är känd i vildt
tillstånd, men odlas i största skala i Bulgarien,
i trakterna s. om Balkanbergen kring Kazanlük
m. fl. orter. Rosorna blomma där i april och maj,
och blommorna insamlas strax före solnedgången samt
användas inom dygnet till oljans afdestillering. Det
destillat, som först öfvergår, slås tillbaka i
retorten, men hvad som därefter öfvergår, upphämtas
i glasflaskor och hålles för en dag eller två vid
en temperatur, som icke får understiga 4-15° C.,
hvarunder oljan flytande och klar stiger upp och
lagrar sig å destillatets yta samt afskummas. 5,000
-6,000 kg. blommor ge l kg. olja. Det under oljan
befintliga vattnet är mättadt med olja, har stark
lukt däraf och kallas rosenvatten. Rosenoljan, känd
sedan urminnes tider och omtalad redan af Homeros,
tillverkades under medeltiden hufvudsakligen i
Persien, men dess framställning har sedan spridts till
andra länder, både i Asien, Afrika och Europa. Den
produceras sålunda i Indien, och dess indiska namn
är attar 1. atar, hvaraf eng. otto of roses. Från
Medinet el-Fajum erhåller Egypten sitt behof af
rosenolja jämte rosenvatten och rosenättika, beredd
genom blommornas utdragning med ättika. I Tunisien
destilleras en utsökt rosenolja, och äfven i Grasse,
vid Cannes och Nizza i södra Frankrike samt vid
Miltitz i Tyskland (l mil från Leipzig) framställes
rosenolja, likväl i mindre mängd; största mängden
kommer från Bulgarien, hvars produktion 1909 var 4,300
kg., men 1913 i följd af Balkankrigen nedgått till
omkr. 2,500 kg. Rosenoljan har en ljusgul färg. Dess
sp. v. är 0,87 till 0,89. Den innehåller 10-35
proc. af ett vid afkylning stelnande paraffinartadt
kolväte, som dock är utan lukt. Hufvudmängden utgöres
af alkoholerna geraniol och citronellol samt (i ringa
mängd) föreningar af dessa. Dessa alkoholer ha dock
i fullt rent tillstånd ej den fina lukt, som till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
