- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 23. Retzius - Ryssland /
943-944

(1916) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rosny, J.-H. - Rosnæs gnib skans - Rosoglio - Rosoideæ. Se Rosaceæ - Rosolsyra

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Rosny [ram], J.-H., gemensam pseudonym för två franska
författare, bröderna Boex, Joseph Henry Honoré,
f. 1856, och Séraphin Justin François, f. 1859,
bägge i Bruxelles, af en familj med blandadt fransk,
holländsk, belgisk och spansk härstamning. Den
äldre af bröderna vistades först i London, som han
egnade ett systematiskt studium särskildt ur social
synpunkt, framför allt i de brokigaste, fattigaste
och farligaste kvarteren. Sedan slogo sig båda två
tillsammans ned i Paris, där världsstadens olika
företeelser och samhällsskikt, ej minst arbetarna
och bohemen, varit föremål för deras lefvande
iakttagelser. Under sina många rön och resor ha
de också oaflåtligt vidgat sina filosofiska,
sociologiska och naturvetenskapliga insikter,
hvilket äfven afspeglas i deras synnerligen
alsterrika och mångsidiga romanproduktion. Hela
deras författarskap präglas af brinnande vetgirighet
och okufligt experimenteringsbegär, ofta ända till
bisarreri öfverskridande konstens gränser såväl
i stoff som form. Ensam författade och utgaf den
äldre brodern romanerna Nell Horn (1886, med ämne
ur frälsningsarméns lif) och Le bilatéral (1887), en
genom sina stilöfverdrifter något tröttsam skildring
af Parissocialisterna. F. ö. gingo dessa arbeten i
den traditionella naturalismens tecken; men redan
sistnämnda år protesterade författaren jämte fyra
andra skriftställare i sitt ryktbara "Manifeste des
cinq" mot "smutsen" i Zolas "La terre", anslöt sig
närmare till bröderna Goncourts krets och häfdade
snarast evolutionismen, d. v. s. ny-realismen
i den samtida franska litteraturen. I själfva
verket började nu bröderna Boex sitt samarbete,
och under årens lopp har R. karakteriserats af en
allt friare och själfständigare hållning mot de
litterära skolorna och klickarna, mot allt slags
artistiskt kineseri. Den antagna pseudonymen gaf
upphof till en på sin tid mycket omtalad rättegång,
som dock h. o. h. utföll till förmån för de båda
af den namnkunnige orientalisten L. Prunol de
Rosny åtalade romanförfattarna, och sedan 1896 är
R. representerad i Goncourt-akademien. Fr. o. m. 1909
har samarbetet mellan bröderna Boex upphört, hvarefter
de utgett böcker hvar för sig, den ene under märket
J.-H. R. aîné, den andre under märket J.-H. R.
jeune
. - Bland R:s ofantligt många böcker kunna här
blott några af de märkligare framhållas. Härvid må
först nämnas de vetenskapligt spekulerande eller
arkeologiserande Les Xipéhuz (1887), en skildring
af kraftmätningen mellan människorna och en annan,
sällsam ras i universum, Vamireh (1892), bilder från
kvartärtiden och de stora dolikocefalernas epok,
och Les profondeurs de Kyamo (1896), ett kuriöst
försök att måla gorillornas vaknande intelligens;
af dessa tre arbeten är det mellersta en banbrytande
förhistorisk roman, men den vann endast en "succès
d’estime". Vidare de psykologiska romanerna Le
termite
(1890) som ger en intressant inblick i den
parisiska författarvärlden och subtilt analyserar en
kärlekskonflikt, L’indomptée (1894), en medicinsk
studentskas historia, L’autre femme (1895), Une
rupture
(1897), Le roman d’un cycliste (1899), La
charpente
(1900, socialt färgad), den synnerligen
välskrifna Une reine (1901), L’héritage (1902) och
feministskildringen Contre le sort (1907). Slutligen
de rent sociala romanerna, hvaribland de
två hvarandra kompletterande mästerstyckena
L’impérieuse bonté (1894) och Sous le fardeau
(1906). Denna mångskiftande produktion kan till
en början lätt förbrylla genom sitt vimmel af
figurer och myller af idéer, den kan synas ej blott
komplicerad, utan äfven konfys. Men efter hand
framträda dess verkliga kännetecken allt klarare
och skarpare. Med sin vetenskapliga utgångspunkt
är R. ingen anhängare af ytterlighetskupper,
utan öfvertygad, att sanningen afslöjar sig
i en långsam, inifrån utstrålande, lagbunden
utvecklingsprocess. De sociala och allmänmänskliga
problemen bli förhärskande. Äktenskapsbrottet intar
i R:s romaner en afgjordt undanskjuten plats, den
erotiska passionen betraktas mest som ett gissel,
och personpsykologien får ett nytt, värdefullt
tillskott genom en intressant belysning af den
moderna unga flickan i Frankrike med hennes halft
franska, halft amerikanska uppfostran och en viss
anknytning till Corneilles hjältinnor. Kärleksfull
uppmärksamhet egnas åt barnen och därmed
sammanhängande samhällsfrågor. Kraftigt reageras
mot lifsfientlig slavisk evangelism och resignation
samt mot pessimistiska riktningar i förhållande
till civilisationen och framåtskridandet. R:s
vederkvickande optimism är dock ej godtköpsartad,
och då romanskildringarna gärna framställa tvekampen
mellan sociala och antisociala viljor och starkt
betona altruismens kraf, välgörenhetens kategoriska
imperativ, afser detta visserligen ett hugg mot
egoismen, men ej individualitetens
själfuppgifvelse ; det innebär tvärtom en fördjupning af
individualitetsbegreppet. Ur den naturnödvändiga
godheten, spirar förr eller senare en större
både enskild och allmän lycka. Stilistiskt lida i
synnerhet R:s tidigare böcker af tyngd och dunkel
genom öfverlastning med vetenskapliga termer,
men numera intresserar R:s språkkonst ej blott
genom djärfva, ofta träffsäkra nybildningar,
utan äfven genom formens skiftesvis mjuka touche
och manliga energi. - Se bl. a. Anatole France,
"La vie littéraire" III (1891), G. Rodenbach,
"L’élite" (1899), Ernest-Charles, "La littérature
française d’aujourd’hui" (1902), och G. Casella,
"R." (i "Célébrités d’aujourd’hui", 1907).
E. A-ie.

Rosnæs gnib skans, på Själland, på den v. om
Kalundborg utskjutande landtungan, hölls besatt af
svenskarna 1658-60. L. W:son M.

Rosoglio [råså’ljå], it., italiensk likör, bryggd på
apelsin eller körsbär.

Rosoldeæ, bot. Se Rosaceæ.

Rosolsyra, kem., ett med rosanilin (se
Anilinfärger) analogt tjärfärgämne, som uppstår ur rosanilin,
om detta behandlas med salpetersyrlighet och kokas
med vatten. Härvid utbytas NH2-grupperna i rosanilinet
mot OH-grupper. Rosolsyrans formel är därför

HO.C6H4\ /CH3,
C:C6H3
HO.C6H4/ \\O


och den står i samma förhållande till fenol som
rosanilin till anilin. Syntetiskt kan därför
rosolsyra framställas, om en blandning af fenol
och kresol oxideras (med arseniksyra) i närvaro af
koncentrerad svafvelsyra, analogt med rosanilins

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:59:57 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcc/0522.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free