- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 23. Retzius - Ryssland /
961-962

(1916) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rosso, italiensk målare, hette Giovanni Battista di Jacopo - Rosso antico - Rosso di Levante - Rossolis - Rossthiofus - Rosstjänst. Se Rusttjänst - Rosswein - Rossvik - Rossö - Rost. 1. Bot.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

illustration placeholder

Nedtagandet från korset (domkyrkan i Volterra). 1530
gick han i Frans I:s tjänst, flyttade till Frankrike
och fick i uppdrag att leda och utföra dekoreringen
af slottet i Fontainebleau. Af R:s arbeten därstädes
återstå 12 stora väggmålningar i Frans I:s galleri,
allegoriserande kompositioner med konungen som
hufvudperson (t. ex. Frans förjagar okunnigheten
och lasterna
) eller mytologiska motiv (Adonis’
död
, Akilles’ uppfostran, Strider mellan centaurer
och lapiter
). Teckningen är solid, men torr, koloriten
tung och mörk. Äfven det plastiska ramverket i
stuck o. a. är ett verk af R. I Louvre finns af
honom en patetisk, men ganska kraftfull Pietà.

G–g N.

Rosso antico [rå’sså -tikå], it., "röd antik", en
art röd eller brunröd italiensk marmor, som nyttjas
för arkitektoniska ändamål.

Rosso di Levante [rå’sså-], it., handelsbenämning
för en vid Bonassola i Italien förekommande, för
dekorativa ändamål använd grön och röd serpentinart.

E. E.

Rossolis [råssåli], fr. (af lat. ros solis,
"soldagg"), fransk likör, vanligen hembryggd på
körsbär, björnbär e. d.

Rossthiofus (isl. Hrossþjófr], R. Phinnicus,
"lappen R.", nord. myt., är hos Saxo Grammaticus
namnet på den, som spår, att en son till
Oden och Rind skall hämna Balders död.

Th. W.*

Rosstjänst. Se Rusttjänst.

Rosswein [-vajn], stad i sachsiska kretsen Leipzig,
vid Freiberger Mulde och järnvägen Leipzig–Dresden.
9,211 inv. (1910). Järn- och metallgjuterier,
tillverkning af vagnar, verktyg, elektrisk armatur;
ullspinneri, klädesväfveri.

J. F. N.

Rossvik, gods i Husby-Rekarne socken, nära
Hyndevadsströmmen och Närsjöfjärden, 4 5/8 mtl,
tax. till 228,000 kr. (1914). R., fordom Rödzvik
och Rutzvik, förekommer i gamla handlingar första
gången 1335 som tillhörande Eskilstuna kloster, men
utbyttes därifrån 1374 af Ragvald Nilsson Fargalt
på Hedensö. 1419 beboddes det af riddaren Niklis
Gustafsson (Stjärnbåt), som var häradshöfding i orten
och slutligen äfven lagman i Uppland, fader till Erik
Puke, som uppges ha varit född på R. Detta skall på
1400-talet äfven ha tillhört släkten Natt och Dag,
men åtminstone från 1457 egdes det af häradshöfdingen
i Öfre Törs (Svartlösa) härad Ragvald Mattsson
Kagge och sedan af hans son häradshöfdingen Matts
Kagge. I början af 1500-talet egdes det af riksrådet
Knut Lindormsson (Vinge), kom 1533 till Gustaf I:s
marsk Lars Siggesson Sparre på Stora Sundby, bland
hvars många efterkommande en gren ännu heter "Sparre
till Rossvik" och egde R. till 1827. Genom gifte kom
R. då till släkten Gyllenberg och eges nu af ingenjör
A. Gyllenberg. Åbyggnaden, ett gammalt envåningshus,
innehåller en porträttsamling från olika tider.

Rossö, två ångsågar, den ena med 3 ramar
(hvaraf en dubbel), 2 kant- och 1 stafverk samt
en klyfsåg, den andra med 2 ramar, 1 kant- och 1
stafverk samt en klyfsåg, belägna i Ytter-Lännäs
socken 2 km. från Nyland, tillhöra Rossö sågverks
a.-b. (1903; aktiekapital 150,000 kr.). Årsskeppning
6,000 stds sågade, 1,500 loads bilade och 500 stds
öfriga trävaror.

Rost. 1. Bot., gemensam beteckning för ett stort
antal växtsjukdomar, hvilka framträda som rostgula
eller -röda, smärre, runda eller långdragna sår på
blad-, stam- och blomdelar och som äro framkallade af
parasitsvamparter, tillhörande gruppen rostsvampar,
Uredinaceæ. Hos dessa svampar förekomma ofta flera
olika utvecklingsskeden:
1) skålrost, i regel innefattande två
utvecklingsformer, hvaraf den ena benämnes
pyknider (spermogonier) och består af mycket
små, gruppvis ordnade, insänkta, flaskformiga
bildningar, som innesluta åtskilliga stafformiga
pyknokonidier (spermatier); den andra, som
oftast framträder på motsatta sidan af bladet,
består af tätt packade skålar eller rör med utviken,
trasig kant, Æcidium, Ræstelia, eller också af
nakna sporhopar, Caeoma;
2) sommarrost, Uredo, i form af små runda eller
aflånga, strödda, öppna sår, innehållande ett gult
sporstoft, uredosporer; 3) höstrost, Puccinia,
Uromyces o. s. v., i form af runda eller långdragna,
öppna eller täckta sår, innehållande ett brunt
eller svart sporstoft, teleutosporer, groende
antingen samma höst (höstsporer) eller först
nästa vår, efter öfvervintring i fria naturen
(vintersporer). Man känner af rostsvampar
mer än 1,500 arter, fördelade på öfver 30 släkten.
De förekomma på växter tillhörande snart sagdt alla
fanerogama växtfamiljer, äfvensom på ormbunkar,
och äro utbredda öfver hela jorden. De äro mycket
utpräglade parasiter, och många af dem anställa stor
förödelse på de växtslag de hemsöka. Inom vårt
land äro omkr. 15 släkten representerade af mer
än 250 arter. Några af de inhemska släktena,
med till dem hörande arter, må här omnämnas: 1)
Encellsrost, Uromyces, utmärkt däraf,
att vintersporerna äro encelliga. Hit höra
t. ex. a) Uromyces Betæ. Se Betrost; b)
bönrost, Uromyces appendiculatus (fig. 1),
som förekommer på bönor, olika slag, särskildt
störbönor. Den framträder först på högsommaren, i
början stundom såsom små, hvitgula skålrostbägare
eller också omedelbart som bruna sommarsporsår
samt kort därpå som svarta vintersporsår, bådadera
fyllda med ett rikligt sporstoft, som lätt fastnar
på kläderna, om man kommer i beröring med plantorna.
Vid svåra angrepp uteblir baljsättningen alldeles.
Liknande rostarter uppträda på bondbönor, ärter,
vicker, klöfver m. fl. växter. Den, som vill skydda
sig mot dessa rostarters skadegörelser, har att
förvissa sig därom, att utsädet, som skall
användas, skördats från friska odlingar. 2)
Tvåcellsrost, Puccinia, det mest artrika släktet,
utmärkt genom tvåcelliga höst- eller vintersporer.
Hit höra: a) sädesrostarterna, Puccinia
graminis
m. fl., som hemsöka olika slag
af sädes- och gräsarter. Se Sädesrost; b)
stockrosrost (se d. o.), Puccinia Malvacearum;
c) krusbärsrost, Puccinia Ribis-Caricis (fig. 2),
som förekommer på krusbär, vinbär o. s. v. samt
fortsätter sin utveckling på olika starrarter
(Carex). 3) Flercellsrost,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:59:57 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcc/0531.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free