- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 23. Retzius - Ryssland /
1001-1002

(1916) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rothman. 3. Georg (Göran) R. - Rothoff. 1. Birger Fredrik R. - Rothoff. 2. Emanuel R. - Rothovius. 1. Isak R.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

återkom 1775 sjuk och utblottad. 1776 blef han
e. o. assessor i Collegium medicum. - R. har
hufvudsakligen blifvit bekant som öfversättare af
ovanlig förtjänst. Så utgaf han i öfv. Voltaires
roman "Zadig" (1760), "Eloisas bref till Abelard"
af Pope (1765; 4:e uppl. 1777), Calzabigis opera
"Orpheus och Euridice" (1773) m. m. Om sin resa
meddelade han åtskilligt i bref, införda i Gjörwells
tidningar 1774-76. Den dagbok han fört förvaras nu i
Vetenskapsakademien. Äldre författare tillegna orätt
R. flera af hans broders (se ofvan) skrifter. —
Jfr "Minne efter assessoren J. R." af Cl. Gartz
(1788). 1. C.Lmn. 2. —rn. (K.W—g.) 3. —rn.*

Rothoff. 1. Birger Fredrik R., industriidkare,
landthushållare, f. 10 mars 1759 invid Eskilstuna,
d. 3 maj 1831, vardt efter aflagd bergsexamen
i Uppsala auskultant i Bergskollegium 1778,
underbyggmästare vid Strömsholms slussverk 1779
och vice proberare i Bergskollegium 1780. Han
öfvertog 1782 förvaltningen af sin och sina bröders
fäderneärfda bruksegendom, Karl Gustafs stads järn-
och stålmanufakturverk vid Eskilstuna. R. var en af
de förste, som i svenska landthushållningen införde
växelbruk, stallfodring och bruket af såningsmaskiner
m. fl. redskap. 1799—1819 var han förlagsman för
Eskilstuna fristad, som då vann stor förkofran. Han
utnämndes 1809 till bergsråd, adlades 1812, vardt
s. å. ledamot af Vetenskapsakademien och bekläddes
flera gånger af regeringen med uppdrag rörande
bergshandteringen. Han deltog i riksdagarna 1809
och 1810 som ombud för Eskilstuna stad och 1812,
1815 och 1817 som hufvudman för sin adliga ätt samt
var därunder medlem af olika utskott.

2. Emanuel R., den föregåendes son, mineralog,
främjare af svenska bergsbruket, f. 12 juli 1788 invid
Eskilstuna, d. där 25 maj 1832, tog hofrättsexamen
i Uppsala 1806 och bergsexamen 1808, hvarefter han i
tre år tjänstgjorde i Bergskollegium. Han upptäckte
ett nytt mineral, åt hvilket Berzelius gaf namnet
rothoffit, och uppfann 1812 efter långa experiment
ett lämpligt cement (med tillsats af alunskiffer) för
slussbyggnaderna i Göta kanal. R. utnämndes 1813 till
geschworner. Därefter egnade han sig i flera år med
kraft och framgång åt skötseln af Uddeholms bruk, där
han äfven verkade mycket för befolkningens bästa. Han
tog initiativet till införande af järnvalsning i
Sverige, en förädlingsmetod, som blifvit af vikt för
ångfartygsbyggeriet, på grund af det svenska valsade
järnets öfverlägsna smidighet. På uppdrag af K. M:t
utarbetade R. i förening med P. Lagerhjelm 1823—31
förslag till ändringar i bergsförfattningarna (se
därom Lagerhjelm). På 1820-talet bosatte han sig i
Eskilstuna och hängaf sig åt kommunala värf. R. var
led. af Vet. akad. (1815) och af Landtbruksakad.

Rothovius. 1. Isak R., biskop, f. 1572 i Hedenstorps
by, Angelstads socken, Småland, af fattigt bondfolk,
d. 10 febr. 1652 i Åbo, studerade vid skolorna i
Växjö och Kalmar samt gymnasiet i Linköping, och
förhjälptes 1595 till Uppsala af Linköpingsrektorn
Laur. Bergeri. 1600 kom han till universitetet
i Wittenberg, där hans broder Jonas samtidigt
vistades, som preceptor för bröderna Axel och Gabriel
Oxenstierna; han
inhämtade där under L. Hutterus o. a. den stränga
lutherska ortodoxien. I Wittenberg blef R. 1602 filos.
magister, hvarefter han återvände till hemlandet,
ditkallad som hofpredikant hos hertig Karl, och blef
1604 kyrkoherde i Nyköpings västra församling. Han
var där ytterst verksam och blef snart bemärkt som
en af stiftets främsta präster. Betecknande för hans
arbetsförmåga är, att han under sin Nyköpingstid
enligt egen uppgift predikat 3,183 gånger,
således omkr. 138 gånger årligen; han hade därvid
bl. a. i veckopredikningar genomgått åtskilliga
af bibelns böcker.
illustration placeholder

— 1627 förflyttades han till
ett vidsträcktare arbetsfält, då han på enhälligt
förslag af prästeståndet utnämndes till biskop i
Åbo. Han kom till Finland som förste representant för
storhetstidens väldiga kyrkliga organisations- och
folkuppfostringsarbete, som i Strängnäs’ stift redan
var i full gång under L. Paulinus; hans episkopat
blef i många afseenden epokgörande i Finlands
andliga odling. Det gällde att föra reformationens
tankar ned i de djupa leden, utrensa lämningar af
katolsk kyrkosed och hednisk vidskepelse, få bukt med
prästerlig okunnighet och själfrådighet. Han grep sig
an med uppgiften genom undervisning och förmaning,
trägna visitationer (ända upp till Lappmarken)
och prästmöten, sträng disciplin och tukt, talrika
församlingsdelningar. Ett slags programtal är
prästmötestalet i Gamlakarleby 1628 De ministerio
ecclesiastico
. Hans samling af ordningsstadgar för
stiftet (Constitutiones) föreligga i 4 redaktioner,
den första af 1628 för Åbo stad, de öfriga — däribland
en på finska — utvidgade och påbjudna till efterlefnad
för hela stiftet. Stor vikt lägges i dem på folkets
kristendomsundervisning; för kyrkobokföringen
i Finland äro de grundläggande. Skolväsendet
reformerades genomgripande. Först bedref han
inrättandet af gymnasiet i Åbo, som 1630 fick
sina privilegier. Detta förvandlades genom hans af
P. Brahe gynnade bemödanden till universitet 1640, då
R. blef prokansler samt omgaf sig med framstående
lärare. Hans ståtliga inaugurationspredikan
i Åbo domkyrka vid universitetets invigning är
berömd. Vid samma tid ordnades trivialskolor i Åbo,
Björneborg, Hälsingfors och Nykarleby. 1638 tillsatte
regeringen på hans yrkande en bibelkommission för
fullbordande af den finska bibelöfversättningen,
hvartill åtskilliga förarbeten funnos. 1642 utkom så
hela bibeln för första gången på finska. Vid sina
reformer hade han mycket understöd af regeringen;
med Axel Oxenstierna var han förbunden genom gammal
vänskap. Om Åbo domkyrkas försättande i bättre skick
inlade han mycken förtjänst. Flera gånger anklagad för
utlåtelser i predikningar, för väld vid fördelning af
"sockengång" o. s. v. försvarade han sig med styrka
och gick segrande ur striden. Bland R:s tryckta
predikningar från

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:16:41 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcc/0551.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free