Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rots - Rotskott. Se Rot, bot. - Rotspon - Rotstock - Rotta, musikinstrument - Rotta, Antonio - Rotteck, Karl Wenzel Rodecker von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bölderna och öfverföres genom sjuka djur eller föremål,
med hvilka dessa varit i beröring, såsom
selar, ryktdon, foder, strö, skötares kläder, täcken
och filtar m. m. Rotsbacillen är föga motståndskraftig
mot yttre inflytanden, men kan dock bibehålla
sin virulens äfven utom djurkroppen i fuktigt
tillstånd 15-30 dagar och som intorkad l-2
veckor eller högst 3 månader. Af desinfektionsmedel
förstöres den lätt, nämligen af 3-5 proc.
karbolsyrelösning eller 1 proc. kaliumpermanganatlösning
på 5, af sublimatlösning (1:5,000) på 2 och
genom salvarsanlösning (1:40,000) redan inom 1
minut. Vid upphettning till 55° C. dödas bacillen
på 10 och vid 80 grader på 5 minuter; köld är
däremot overksam. Enär sjukdomen är obotlig,
förekommer ingen behandling, men för att förekomma
smittans spridning är det af vikt, att sjukdomen så
fort som möjligt upptäckes, och som diagnostiska
medel användes numera dels den s. k. mallein-reaktionen,
dels serodiagnosen. Mallein (se d.o.),
som först framställdes af Hellman (1890) i Petersburg
och Kalning i Dorpat, framkallar vid
insprutning under huden äfven i ganska små mängder
hos rotssjuka hästar en efter 4-8 t. börjande
och intill 14-16 t. tilltagande temperaturstegring
(reaktion), som anses med säkerhet utvisa förekomsten
af rots, om temperaturen stiger med 2° eller
mera och till öfver 40° (positiv reaktion).
Malleinprofvet har visat sig som ett synnerligen
känsligt och tillförlitligt medel för att påvisa rots.
Af serodiagnoserna anses den af Schütz och Schubert
utarbetade komplementbindningsmetoden säkrast,
men äfven den af Vladimirov först påvisade
och af Pfeiler, Miesner och Müller använda
precipitinmetoden har gett goda resultat. Vid fall af
rots i Sverige förfares enligt k. förordn. angående
hvad iakttagas bör till förekommande och hämmande
af smittsamma sjukdomar bland husdjuren 9
dec. 1898, §§ 18-20, hvari föreskrifves, att häst,
som befinnes angripen af rots, skall värderas och
dödas, och för att förekomma sjukdomens införande
iakttagas föreskrifterna i k. kung. af samma dag.
Genom beröring med rotssjuka djur kan äfven
människan angripas af sjukdomen. Flera
"laboratorieinfektioner" äro kända, då smitta öfverförts
vid djurförsök eller då rotsbakterier från renkultur
kommit i sår. – Vid den akuta formen utbryter
sjukdomen efter ett inkubationsstadium af 4-8
dagar med hufvudvärk, feber och ledsmärtor. På
ingångsstället för smittan uppstår en svullnad, som
sedermera öfvergår i varigt sönderfall; de regionära
lymfkörtlarna svälla. Efter första sjukdomsveckan
uppstår ofta ett utslag af vissa röda fläckar och
blåsor, hvarjämte i underhudscellväfven, muskulaturen
m. fl. ställen bildas små knölar, hvilka snart
kunna bryta upp i kraterformiga, svårläkta sår,
hvilkas afsöndringar innehålla smittämnet i mer
eller mindre riklig mängd. Särskildt på
nässlemhinnan uppstå af nämnda orsak sårnader med
smittförande afsöndringar. Vid den kroniska formen äro
de sjukliga förändringarna i stort sedt desamma
som vid den akuta. Sjukdomsförändringarna
utvecklas endast långsammare, kunna draga ut i
åratal. I den akuta sjukdomen är dödligheten nära
100 proc., i den kroniska formen omkr. 50 proc.
Bortsedt från typiska fall, är den kliniska
diagnosen ofta svår, särskildt vid lindrigt förlopp, och
i sjukdomens början och behöfver därför stödjas
genom bakteriologisk diagnos, som sker efter samma
principer, som ofvan nämnts rörande sjukdomen
hos djur. Rots är en sällsynt sjukdom bland
människor. De lagstadgade åtgärderna mot sjukdomen
hos djur minska dess spridning äfven bland
människor. Personer med öppna sår eller spruckna
händer böra icke få göra tjänst i stall, bland
hvilkas besättningar rotssjuka djur misstänkas
förekomma eller nyligen förekommit. På grund af
sjukdomens stora smittsamhet är af vikt, att den sjuke
isoleras och hans omgifning observeras; alla föremål
(framför allt linne), hvarmed den sjuke varit
i beröring, desinficeras. Någon konstgjord immunisering
mot sjukdomen är icke använd. Någon verksam
serumbehandling af sjukdomen är icke heller
känd. E. T. N. G. Wrgn.
Rotskott. Se Rot, bot.
Rotspon (ty.), allmänt bruklig nordtysk benämning
på franskt rödvin.
Rotstock, Rhizom, Rhizoma, bot., en
underjordisk stam (jordstam), som vanligen är mångårig
och har en långsträckt, cylindrisk eller kantig
form, med stundom långa, men oftare helt
korta mellanstycken, hvilkas leder ofta nog äro
omgifna af bladslidor eller visa ärr efter bladfästen.
Rötter (och stundom äfven rothår) utgå från dels
lederna, dels mellanstyckena, stundom ordnade i
vinkelböjda linjer. Rotstockarna äro ej sällan
förgrenade och ha ibland uppstigande eller upprätt
ställning, men oftare vågrät, krypande riktning.
Flera upprätta rotstockar utgående från en pålrot
(t. ex. hos Taraxacum) kallas månghöfdad
rot. De tillväxa i ena (främre) ändan, från
hvilken (liksom från lederna hos somliga) blad och
blombärande stjälkar utvecklas, samt bortdö
småningom i den andra ändan, hvilken därigenom blir
liksom afbiten (såsom hos Succisa pratensis, Crepis
præmorsa o. s. v.). Rotstockar kunna uppnå en
betydlig längd och utbreda växtens område, t. ex.
hos Carex arenaria, Pteridium aquilinum och
många andra. I rotstockarna förvaras under
vintern upplagsnäring (stärkelse), som nästa vår
användes till utveckling af nya växtdelar. Genom
sin plats under jorden eller i den dyiga bottnen
af vattensamlingar (kalmus, näckrosor, svärdsliljor
o. s. v.) äro de skyddade för åverkan samt bevara
sålunda individen och arten. Många rotstockar
innehålla medicinskt verksamma ämnen samt insamlas
därför och användas som läkemedel (kalmus,
mästerrot, blodrot o. s. v.) eller därjämte som
kryddor (ingefära, gurkmeja, galgorot m. fl.).
Somliga rotstockar innehålla riklig mängd af stärkelse,
t. ex. Maranta arundinacea, som lämnar den
bekanta arrow-stärkelsen. O. T. S. (G. L-m.)
Rotta, mus., ett medeltida, sedan 800-talet
kändt stränginstrument, hvars strängar knäpptes
eller spelades med plektron. Formen var tre- eller
fyrkantig.
Rotta [rå’-], Antonio, italiensk målare, f.
1832 i Görz, d. 1903, studerade vid akademien i
Venezia och blef mycket populär genom lifligt och
virtuosmässigt hållna folklifsbilder därifrån, äfvensom
genom barnbilder. G-g N.
Rotteck, Karl Wenzel Rodecker von,
tysk vetenskapsman, politiker, f. 1775 i Freiburg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
