Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 23. Retzius - Ryssland / 1025-1026 (1916) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rouen - Rouenankan - Rougé, Olivier Charles Camille Emmanuel - Rouge et noir - Rougemont, bergstopp. Se Donon - Rouge solide. Se Naftalinfärgämnen - Rouget. Se Leptus autumnalis - Rouget de Lisle, Claude Joseph - Rouget du porc, fr., rödsjuka. - Rough boards. Se Bräder - Rough riders

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

efterträdare plundrade nordmännen staden flera gånger,
tills Rollos omvändelse till kristendomen (912)
gjorde R. till Normandies hufvudstad. Handel och
manufakturer ökade stadens välmåga, hvilken röjde
sig i återuppbyggandet af flera dyrbara kyrkor och
särskildt af det stora klostret, som anlagts redan
på 400-talet af S:t Victrix, och senare fick namnet
S:t Ouen efter den biskop (Audoënus, d. omkr. 690),
hvars graf det innesluter. Efter en 3 månaders
belägring intogs staden af Filip August 1204 och
var jämte hela Normandie förenad med Frankrike
till 1419, då den efter en lång belägring intogs
af Henrik V af England. Efter 1431, då Jeanne d’Arc
brändes af engelsmännen, gjorde fransmännen försök
att återtaga staden (1432 och 1436), men lyckades
först 1449. Under religionskrigen på 1500-talet var
R. ett hufvudsäte för hugenotterna. Från 5 dec. 1870
till 22 juli 1871 hölls staden besatt af tyskarna.
(J. F. N.)

Rouenankan [roa-], husdjurssk., härstammar från
Normandie, hvarifrån den spridt sig öfver större
delen af Europa. I Sverige var den vanligare förr än
nu, då den blifvit undanträngd af Pekingankan. I
fråga om färgen påminner Rouenankan mycket om
gräsanden, hvarifrån den leder sitt ursprung, men
dess kroppsbyggnad är lång, bred och djup. Köttet
är mört och mycket välsmakande. Lefvande
vikten hos fullvuxna djur 3,5-4 kg.
H. F.


Rougé [rojé], Olivier Charles Camille Emmanuel,
vicomte de, fransk egyptolog, f. 1811 i Paris, d. 1872
i Boisdauphin, studerade först österländska språk
(särskildt hebreiska och arabiska), egnade sig sedan
(från 1839) åt egyptologiska studier och gjorde sig
genom en serie i "Annales de philosophie chrétienne"
införda kritiska uppsatser i egyptolog! känd inom den
vetenskapliga världen. I synnerhet uppmärksammades
bland dessa tidskriftsbidrag en granskning af
Bunsens genialiska, men ytterligt konstruerade
arbete "Ægyptens stelle in der weltgeschichte". 1849
utnämndes R. till konservator vid Louvres egyptiska
samling, öfver hvilken han författade en mycket
noggrann och pålitlig katalog, som utgått i åtskilliga
upplagor och tjänat som mönster vid katalogisering af
andra egyptiska isamlingar. 1851 utgaf han det berömda
arbetet Mémoire sur 1’inscription du tombeau d’Ahmès,
chef des nautonniers, som från 1849 upplästes vid
flera sammanträden i "Académie des inscriptions" och
snart (1853) förvärfvade sin författare ledamotskap
i denna lärda korporation. Genom denna "Mémoire"
lämnade R. det första profvet på tolkningen af en
längre, sammanhängande hieroglyfisk text och kan
därmed sägas ha definitivt ådagalagt giltigheten
af Champollions dechiffreringsarbete. Utom detta
metodiska och grundläggande arbete, hvars betydelse
för egyptologien icke nog kan
uppskattas, utgaf R. såväl ett mycket stort antal
mindre uppsatser och afhandlingar, införda i "Revue
archéologique", "Journal asiatique", "Zeitschrift
für ägyptische sprache" m. fl. tidskrifter,
som också åtskilliga digrare verk, bland hvilka
må nämnas Recherches sur les monuments qu’on peut
attribuer aux six premières dynasties de Manéthon
(1864-65), Chrestomathie égyptienne (4 bd, 1867-76),
Recueil d’inscriptions hiéroglyphiques (4 bd)
och Inscriptions et notices recueillies à Edfou (2
bd), de två sistnämnda utg. efter författarens död
af hans son, Jacques de R. 1860 blef R. professor
vid Collège de France, där han, med afbrott för en
längre resa i Egypten, verkade till sin död. R. var en
sällspordt metodisk, samvetsgrann och tillika blygsam
forskare; och liksom han i Frankrike konsoliderat
sin vetenskap, framstår han också alltjämt som detta
lands främste egyptolog sedan Champollions dagar.
K. P.*

Rouge et noir [röj e nwär], fr., d. v. s. rödt och
svart, ett hasardspel, spelas med 6 fullständiga
kortlekar och ett icke begränsadt antal spelande. På
spelbordet finnas två fält, ett rödt och ett svart,
på hvilka de spelandes gjorda insatser läggas. Sedan
korten blandats, tar bankören ett fång kort och lägger
upp af dem så många, att summan af deras poänger är
minst 31, men. ej öfverstiger 40. "Målare" gälla
därvid 10, esset l eller 11. Denna kortserie gäller
för det svarta fältet. Bankören lägger därefter en
dylik rad för det röda. Det parti, hvars kortrads
sammanlagda poänger komma närmast 30, vinner af det
motspelande partiet sina insatsers belopp. I fall
bägge partierna få 31 poäng, stryker bankören åt sig
hälften af alla insatserna.

Rougemont [rojmå7], bergstopp. Se Donon.

Rouge solide [röj såli7d], fr., kem. Se
Naftalinfärgämnen.

Rouget [röja], fr., zool. Se Leptus autumnalis.

Rouget de Lisle [röja da 111], Claude Joseph,
marseljäsens författare, f. 10 maj 1760 i
Lons-le-Saunier, d. 26 juni 1836 i Choisy-le-Roi,
var ingenjörofficer i Strassburg, då han diktade och
sannolikt äfven komponerade sin berömda krigssång
(se Marseljäsen). Han fängslades under
skräckväldet som rojalist och undgick endast genom
Robespierres fall giljotinen. Senare kämpade han under
Hoche och blef sårad vid Quiberon. Af Ludvig Filip
erhöll han en liten pension. Han utgaf Essais en vers
et en prose (1796) och komponerade fosterländska
hymner, 25 sångromanser samt Cinquante chants
français (1825) med pianoackompanjemang. Dessutom
skref han dramatiska stycken, såsom operatexterna
Jacquot (1798) och Macbeth (1827). En staty öfver
honom restes 1881 i Lons-le-Saunier. Se arbeten af
J. Tiersot (1892), A. Leconte (s. å.) och Lanier
(1907). A. L.*

Rouget du porc [röja dy park], fr., rödsjuka.

Rough boards [ra7f bå’ds]. Se Bräder.

Rough riders [ra’f råYdos], eng., "vilda ryttare",
namn på ett 1898 vid utbrottet af kriget mellan
Förenta staterna och Spanien uppsatt amerikanskt
kavalleriregemente, som af öfverste (sedermera
president) Th. Roosevelt vann stor ryktbarhet genom
oförvägen djärfhet i striderna på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>