Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rouvier, Maurice - Rouvray, Johan Theodor von - Rouvray, A. de, pseudonym för P. A. Fiorentino (se d. o.) - Roux, kommun i belgiska prov. Hainaut - Roux, Philibert Joseph - Roux, Jules - Roux, Wilhelm - Roux, Pierre Paul Émile
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"stora ministär" (14 nov. 1881–26 jan. 1882)
var R. handels- och kolonialminister och likaledes
från okt. 1884 i Ferrys andra ministär till dess
afgång 30 mars 1885. S. å. omvald till deputerad i
Alpes-maritimes, blef han 1886 en af underhandlarna
med Italien angående ny handelstraktat. 30 maj
1887 bildade han efter Goblet sin första ministär
och öfvertog själf finansministerposten. Han
aflägsnade nu trots radikalernas motstånd den
för republikens bestånd allt farligare Boulanger
från krigsministerposten, sökte föra en verklig
försoningspolitik och tvang genom sin afgång 11
dec. 1887 presidenten Grévy att nedlägga ämbetet
på grund af Wilsonaffären, då han ej kunde få
någon ny ministär. R. återinträdde i regeringen som
finansminister 23 febr. 1889 i Tirards andra ministär,
kvarstod efter dennes afgång i samma funktion i
efterträdaren Freycinets fjärde ministär och i
de därpå följande ministärerna Loubet och Ribot
till 12 dec. 1892. Under denna sin för en fransk
finansminister exceptionellt långa ämbetsperiod
hann R. lägga i dagen sin utomordentliga smidighet,
sin förmåga att utan att anlita lånevägen finna nya
utvägar för att täcka de växande anslagskrafven och
att ge budgeten en dittills saknad stabilitet. Hans
energiska ansträngningar åstadkommo en afsevärd
höjning af de franska statspapperens värde och större
förtroende till statens finansiella förvaltning
såväl i som utom parlamentet. Hans afgång hängde
nära tillsammans med Panamaaffären, framför allt
med hans förbindelser med baron de Reinach och
Cornelius Herz, och föranledde en rekonstruering af
ministären Ribot. Själf anklagad för att ha mottagit
pengar af Panamamännen, erkände han under dramatiska
omständigheter, att han i och för valagitationen mot
Boulanger supplerat statens otillräckliga hemliga
fonder med enskildas penningebidrag, försvarade
sig med utomordentlig bravur och gick för egen del
fläckfri ur "affären", trots de skarpa angrepp,
som i synnerhet Cavaignac riktade mot honom. 1893
omvaldes han ånyo till deputerad, blef 1894 president
i budgetkommissionen och i juni 1902 finansminister
i Combes’ ministär. Jan. 1905 efterträdde han denne
som konseljpresident och behöll till en början
finansministerportföljen. Han arbetade särskildt för
lag om inkomstskatt, men förmåddes af den spänning
Marokkokrisen föranledde (jfr Marokko, Historia)
att låta utrikesministern Delcassé afgå och själf
öfvertaga den just då vanskliga posten. Han lyckades
åstadkomma en uppgörelse med Tyskland och vann
kamrarnas bifall till denna, men måste i mars 1906
lämna makten åt Sarrien. R. var sedan 1903 senator för
Alpes-maritimes. Hans första hustru, Noémie R.,
född Cadiot, f. 1832, d. 1888, gjorde sig under
signaturen Claude Vignon känd som författarinna och
skulptris af rang.
E. A–t.
Rouvray [rovrä], Johan Theodor von, friherre,
österrikisk militär, f. 1727, d. 1789, trädde 1753
som artillerikapten från sachsisk i österrikisk
tjänst och utmärkte sig under krigen med Preussen
vid flera tillfällen. Under kriget med Turkiet
1787–89 förde han som feldzeugmeister befälet
öfver artilleriet, stormade Schabacz och
bidrog i väsentlig mån till Belgrads intagande.
C. O. N.
Rouvray [rovrä], A. de, pseudonym för P. A. Fiorentino
(se d. o.).
Roux [ro], kommun i belgiska prov. Hainaut, vid
järnvägen och kanalen Bruxelles–Charleroi. 9,802
inv. (1905). Stenkolsgrufvor, glasbruk, tillverkning
af kemikalier, kablar, kätting m. m.
J. F. N.
Roux [ro], Philibert Joseph, fransk kirurg, f. 1780,
d. 1854, var en tid i Paris anatomen Bichats biträde
och egnade sig sedan åt kirurgien. Han blef 1810
kirurg vid Charité, 1820 kirurgie professor och 1835
Dupuytrens efterträdare som kirurg vid Hôtel Dieu.
Bland R:s skrifter märkas
De la resection ou du retranchement des portions d’os malades (1812),
Nouveaux éléments de médecine opératoire (1813),
Parallèle de la chirurgie anglaise avec la chirurgie française (1816),
Cours complet des maladies des yeux (1820) och
Mémoires sur la staphyloraphie ou suture du voile du palais (1825;
enligt Gurlt R:s förnämsta uppfinning). Mot slutet af
sin lefnad planlade R. ett stort arbete, i hvilket han
ville nedlägga resultaten af sitt långa lifs rika
erfarenhet. Af detta arbete,
Quarante années de pratique chirurgicale (1854–55),
utkommo endast två band.
R. T–dt.
Roux [ro], Jules, fransk kirurg, f. 1807, d. 1877,
blef 1842 kirurgie professor i Toulon, där han 1846
första gången utförde den af honom uppfunna och
efter honom benämnda metoden för exartikulation i
fotleden. Under kriget 1859 var han öfverkirurg
i Toulon och 1872–75 inspecteur général för
flottans sanitetsväsen. R. var en framstående
marinläkare. Lika utmärkt som operatör, lärare
och författare, icke blott förlänade han glans
åt skolan i Toulon, utan bidrog också i många
stycken väsentligen till kirurgiens framsteg.
R. T–dt.
Roux [ro], Wilhelm, tysk anatom, f. 1850 i Jena,
blef 1878 med. doktor, 1880 docent i Breslau, 1886
e. o. och 1889 ord. professor i anatomi i Innsbruck
samt 1895 professor i anatomi i Halle. R. har genom
sina arbeten om utvecklingsmekaniken utöfvat en
banbrytande verksamhet och dels i sina Gesammelte
abhandlungen zur entwickelungsmechanik (2 bd,
1895), dels i det af honom grundlagda "Archiv für
entwickelungsmechanik" nedlagt resultaten af sina
omfattande studier rörande de faktorer, som inverka
på gestaltningen af de lefvande varelserna och deras
organ.
R. T–dt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>