Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rubens, Petrus Paulus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Petersburgs Eremitage och konstakademien i Wien, alla
egenhändiga skisser till de af Karl I för taket i
bankettsalen i Whitehall beställda målningar, som
utfördes af R:s lärjungar, men nu äro så godt som
förstörda. Men denna alltjämt febrila verksamhet som
målare, mer än tillräcklig kan det synas för att ensam
lägga beslag på mästarens utomordentliga arbetskraft,
kom honom ingalunda att öfverge den diplomatiska
karriären, som säkerligen smickrade honom; men
denna hans verksamhet tog en snöplig ända, då han
misslyckats i sina underhandlingar med holländske
ståthållaren för infantinnan Isabellas räkning –
till fördel för hans konstnärskap, åt hvilket han nu
odeladt kunde egna sig. Också är den period, som nu
tog sin början och som räckte till kort före hans död,
odisputabelt den mest glänsande och mest betydande
i hela hans produktion. Hans konst blef emellertid
alltmer eftersökt och firad och hans ateljé en sådan
allfarväg för rikt och högt uppsatt folk, att han,
för att ostördt kunna få njuta af ett lyckligt
familjelif, tidtals slog sig ned på det af honom
1635 inköpta medeltida slottet Steen, som han med
stora kostnader restaurerade och från hvars af honom
själf tillbyggda torn han hade en hänförande utsikt
öfver det omgifvande landskapet, med sina slätter,
skogar och sjöar, hvilket emellanåt inspirerade honom
till fantastiskt storslagna, från dygnets skiftande
tider hämtade, naturen omdiktande målningar –
solnedgångar, skymningar och månsken o. s. v. med
växlande staffage, än lånadt från verkligheten,
än från sagan och historien. Och dessa målningar
synes han ha utfört helt och hållet för egen del,
ty flertalet af dem fanns kvar i hans hem vid hans
död. Men eljest kan man väl säga, att R:s konst,
särskildt de arbeten, som han egenhändigt utförde,
behärskas af hans unga, vid giftermålet blott
sextonåriga hustrus högväxta, fylliga gestalt med
sitt blonda, vackra, men bra intetsägande ansikte. I
en mängd dukar från 1630 eller kort därefter träffa
vi Helene Fourments porträtt, såsom två i Münchens
pinakotek (dels i helfigur, dels i knästycke, fig. 2),
i Haags museum och Amsterdams Rijksmuseum (höftbild),
i Wiens kejs. hofmuseum (helfigur, stående naken,
endast omsvept med en pälskappa) och i helfigur, i
full paryr, i Petersburgs Eremitage, men vi se henne
äfven i den bekanta målningen i Münchens pinakotek
R. lustvandrande med sin hustru i trädgården, i R. med
hustru och den förstfödde i baron A. de Rothschilds
samling i Paris och (omkr. 1635) i Helene Fourment med
äldste gossen på sitt knä i Münchens pinakotek. Men
hennes drag gå igen äfven i de stora, dekorativt
hållna, af mästaren mer eller mindre öfvergångna
dukar, som hans många lärjungar hade förtroendet att
utföra: i Venusfesten, i det berömda, af infantinnan
Isabella kort före hennes bortgång och till minne af
hennes aflidne make för Jakobskyrkan i Coudenberg
beställda Ildefonso-altaret (fig. 4), hans yppersta
religiösa bild, nu liksom Venusfesten och Den heliga
familjen under ett äppelträd i hofmuseet i Wien
(ett något tidigare på en enda duk måladt ex. med
variationer finns i Petersburgs Eremitage), i Venus,
Mars och Amor i Dulwich college i London, i Diana
med nymfer, öfverfallna af satyrer i
Kassels museum, i Batseba i Dresdens museum,
o. s. v. Bland några andra arbeten från förra delen
af 1630-talet – om någon fullständig förteckning kan
icke bli tal – må nämnas den egenhändiga skissen
Frans de Paulas underverk i Dresdens museum, det
likaledes egenhändiga porträttet af Fr. de Marselaer
i en privatsamling i Wien, Judit med Holofernes’
hufvud i Braunschweigs museum, Tomyris och Cyrus
i Louvre, Den heliga Teresia i Antwerpens museum,
det bredt målade studiehufvudet af Gammal biskop och
Merkurius och Argus, i Dresdens museum. Det var kort
efter sin gynnarinna infantinnan Isabellas frånfälle,
som R. erhöll sin största beställning, ett uppdrag,
som underströk hans rang som den ypperste bland de
främste af fosterlandets konstnärer. Till ståthållare
efter Isabella hade Filip IV nämligen utsett sin
broder, infanten Ferdinand, hvars högtidliga, på grund
af krigsoroligheterna uppskjutna intåg i Antwerpen
anmälts skola ega rum i början af 1635. Och Antwerpen,
hvars handel då led af de dåliga konjunkturerna och
som genom den nye ståthållarens beskydd hoppades på
ett uppsving, beslöt att ge den nye ståthållaren ett
det mest storartade mottagande, bland annat genom att
utefter hela den väg, som han skulle tillryggalägga,
resa med målningar och skulpturer rikt smyckade
triumfportar. Åt R. uppdrogs att måla skisserna
till dessa omfattande arbeten, och han lämnade också
åtminstone de allra flesta, utförde efter dem några
af de större målningarna, för hvilkas utförande han
för öfrigt använde en hel stab af konstnärer, såsom,
förutom sina bästa elever, Jordaens, Corn. de Vos,
Th. van Thulden, D. Ryckaert, Er. Quellinus, m. fl. –
ett minne från dessa dekorativa framställningar är
Merkurius i Stockholms Nationalmuseum, troligen målad
af Th. van Thulden, som i ett stort kopparsticksverk
förevigade triumfbågarnas efemära prakt, i hvilken
R:s outtömliga fantasi fritt fått tumla om, där han
släppt lös hela sin stora mytologiska och allegoriska
apparat och där han visat de mest lysande prof
på sin öfverlägsna dekorativa begåfning. Och kort
efter det att triumfbågarna, som slukat oerhörda
summor, nedtagits, erhöll mästaren en icke mindre
omfattande och lika hedrande beställning, af Filip
IV. Det gällde mer än hundra dukar till smyckande
af de spanska lustslotten Torre de la Parada och
Buen Retiro, och ämnena skulle hämtas ur Ovidius’
metamorfoser. Åter spände mästaren sin hart när
öfvermänskliga arbetskraft, målade på otroligt kort
tid skisser till de många målningarna, som därpå
undan för undan i större skala utfördes af eleverna
och delvis af mästaren själf retuscherades, så att
hela sändningen i början af 1638 kunde afgå till
Madrid, i hvars Pradomuseum nu ses hvad som af dessa
målningsskatter återstår från plundringarna under
kriget 1710. Den stora sändningen kompletterades
icke långt därefter med ännu ett antal målningar,
bland hvilka mästarens egenhändiga Paris’ dom, nu
i Pradomuseet, hvilken tafla, där Helene Fourment
såsom en af de tre gudinnorna ses i ohöljd skönhet,
af samtida kännare prisades som hans förnämsta
verk. Bland målningar, som R. utförde eller skisserade
kort före eller ungefär samtidigt med dessa till
större delen ateljéarbeten,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
