- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 23. Retzius - Ryssland /
1079-1080

(1916) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rubini, Giovanni Battista - Rubinspinell, högröd spinell (se d. o.) - Rubinstein. 1. Anton R. - Rubinstein. 2. Nikolaj R.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Lablache, Tamburini, Grisi och Persiani, en särskildt
glänsande ställning bland Europas scener. R. egde
af naturen en ovanligt skön och metallrik röst och
hade förvärfvat ett sådant herravälde däröfver,
att han icke blott med lätthet öfvervann de
största koloratursvårigheter, utan äfven inlade
i sin sång fina och öfverraskande skiftningar,
de mest rörande känslouttryck. Mario ansåg,
att R. var den skickligaste tenorsångare,
som funnits, och Tichatschek sade om honom:
"en sådan sångare kommer aldrig mer; när
han sjöng, kunde tusentals människor smälta i
tårar". Emellertid gick han ej fri från vibratomaner,
när rösten börjat mista sin ungdomsfriskhet.
E. F-t.

Rubinspinell, miner., högröd spinell (se
d. o.).

illustration placeholder

Rubinstein [röbinstajn]. 1. Anton R.,
rysk pianist och tonsättare, f. 28 nov. 1829 i
Wechwotynez, Podolien, d. 20 nov. 1894 i Peterhof,
tillhörde en kristnad judisk familj. Föräldrarna
flyttade i hans späda år till Moskva, där R. fick
undervisning i pianospel af A. Villoing, som 1839
tog honom med till Paris och förskaffade honom det
amplaste erkännande af Liszt. Efter en framgångsrik
konsertturné till London, Holland, Tyskland och
(1842) Sverige fick R. jämte sin broder Nikolaj
1844 i Berlin egna sig åt allvarliga teoretiska
musikstudier under Dehns ledning och beskydd
af Mendelssohn. Efter en tids lärarverksamhet i
Wien återkommen till fäderneslandet 1848, vann
han i Petersburg en beskyddarinna i storfurstinnan
Helena, på hvars bekostnad han 1854 ånyo reste till
utlandet. Han fann i Tyskland förläggare för sina
kompositioner, konserterade i Paris och London samt
vände 1858 tillbaka till Petersburg, där han utnämndes
till hofpianist och konsertdirektör. 1859 blef han
dirigent för Ryska musiksällskapet, och 1862 inrättade
han Petersburgs konservatorium och tjänstgjorde som
dess direktör till 1867, senare ånyo 1887-90. Under
mellantiden hade han ingen anställning, utan egnade
sig helt och hållet åt komposition samt vidsträckta
konsertresor, hvarunder han 1869 gaf flera konserter i
Sverige (ånyo 1884) och 1872 utsträckte sitt triumftåg
till Amerika, där han grundlade sin förmögenhet. Han
blef 1870 led. af Mus. akad. i Stockholm. 1889 på sin
61:a födelsedag blef han föremål för en storartad
hyllning från snart sagdt hela den musikaliska
världen, erhöll af Alexander III en betydande årlig
pension, adlades, blef hedersborgare i Petersburg,
hedersdoktor m. m. - Som pianist har R. mer än någon
annan, näst hans föredöme Liszt, utöfvat en formligen
förtrollande verkan, och man skulle om honom,
jämförd med hans medtäflare Bülow, kunna tillämpa en
tidigare jämförelse mellan Liszt och Thalberg, då det
sades, att om Thalberg var "den förste", så var Liszt
"den ende". Bülow var den objektiva
förståndsmänniskan, den sorgfälligare tolken af en komposition
för dess egen skull. R. var den subjektiva
känslomänniskan, den genialiske stormaren, som
lade in sin personlighet i allt hvad han föredrog
och såsom tolk för andras tankar ej alltid var lika
tillförlitlig som tändande. Likväl bemödade sig R. med
tiden om ett mera objektivt och mångsidigt spel, och
hans föredrag af Mozart blef lika rörande enkelt,
som hans tolkning af Beethoven förut varit vildt
passionerad och godtycklig. Ehuru i besittning af en
häpnadsväckande teknik, uppnåddes eller öfverträffades
han dock därutinnan af andra, men ingen egde så som
han den bedårande "gnistan". 1885-86 gaf han märkliga
serier af "historiska pianosoaréer". Samma egenskaper
som i hans spel har man funnit i hans kompositioner:
å ena sidan en genialisk konception, en gnistrande
fantasi och brusande lidelse, å andra sidan brist
på själfkritik, koncentrering och sorgfällighet i
arbetet. Äfven här är han emellertid ojämn, i det
mästerliga satser i både uppfinning och utförande
ej sällan stå vid sidan af banala ställen. I början
var Mendelssohn hans skönjbara mönster; sedermera
närmade han sig äfven Schumann och Liszt. Populär har
han blifvit egentligen uti vissa af sina originella,
af slavisk nationalitet genomandade sånger, äfvensom
sina pianostycken, som mestadels tillhöra den ädlare
salongsgenren à la Chopin och Liszt. Han skref jämväl
5 pianokonserter. Af hans sex symfonier äro Ocean
och Symphonie dramatique de berömdaste. I Faust,
Ivan IV
och Don Quijote försökte han sig på den
moderna orkestermålningen. Mera konservativ är han
i sina operor, där han snarare tagit Meyerbeer än
Wagner till mönster: Dimitri Donskoi (1852), Toms
(1853), Die sibirischen jäger (1854), Kinder der
heide
(1861), Feramors (1863), hvarur fackeldansarna
blifvit populära, Der dämon (1875), Die Makkabäer
(s. å.), Nero (1879), Kalasjnikov (1880), Sulamith
(1883), Unter räubern (s. å.), Der papagei (1884)
och Gorjusjka (1889) äfvensom de "andliga operorna"
(oratorierna) Der turm von Babel (1872; introducerad i
Stockholm 1893), Das verlorne paradies (1876), Moses
(1887) och Christus (1888). Hans 4 konsertuvertyrer
tillhöra olika skeden. Framhållas bör äfven en
stor mängd kammarmusik: violin- och cellosonater
samt konserter, trior, kvartetter, kvintetter,
sextett för stråkinstrument med eller utan piano
o. s. v. Han uppträdde äfven som skriftställare,
med Die musik und ihre meister (1891; "Musiken och
dess mästare", 1892), en själfbiografi: "Minnen från
en femtioårig konstnärsbana (1839-89) upptecknade"
(sv. öfv. 1893) och Gedankenkorb (postumt, 1897). -
På sina konserter spelade R. in 100,000-tals kr. för
välgörande ändamål. 1900 inrättades vid Petersburgs
konservatorium ett Rubinsteinmuseum. R:s biografi
skrefs af Baskin (1886), Vogel (1888), Lissovskij
(1889), Mac Arthur (s. å.), Sverjev (s. å.), Zabel
(1892), Soubies (1895) m. fl. - 2. Nikolaj R., den
föregåendes broder, f. 1835 i Moskva, d. 1881 i Paris,
elev af Kullak och Dehn, bildade 1860 Moskvas Ryska
musiksällskap och 1866 Moskvas konservatorium, som
han på ett utmärkt sätt förestod till sin död. Som
pianovirtuos jämställdes han af många med sin broder,
ehuru


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Mar 8 16:04:33 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcc/0592.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free