- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 23. Retzius - Ryssland /
1109-1110

(1916) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rudenschöld, svensk adlig ätt - Rudenschöld. 1. Karl R. - Rudenschöld. 2. Ulrik R. - Rudenschöld. 3. Magdalena Charlotta R.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

grefve, men tog i sin senare egenskap ej
introduktion. Den. adliga ätten utgick på svärdssidan
1793.

illustration placeholder

1. Karl R., grefve, son till biskopen T. Rudeen,
riksråd, författare, f. 12 okt. 1698 i Åbo, d. 10
juni 1783 i Stockholm, studerade i Uppsala 1713-19
och adlades 1719. 1722 tog han examen för inträde
i kansliet och blef e. o. kanslijunkare. Snart
därpå gjorde han en utrikes resa som handledare åt
en ung grefve Axel Wrede Sparre, hemkom 1727 och
utnämndes 1729 till sekreterare hos generallöjtnant
Zülich vid dennes ambassad till Polen, i hvilket
land R. 1733-34 var svensk minister. 1734 utnämndes
han till minister i Konstantinopel, men afsade sig
platsen. Som medlem af sekreta utskottet deltog han
i 1738 års riksdag, vid hvilken hattpartiet vann
öfvervikt. I partistriderna tog R. dock ringa eller
ingen del. 1739 blef han minister och 1741 envoyé
vid hofvet i Berlin och kom där i ett förtroligt
förhållande till den nye konungen, Fredrik II. Han
var också den, som framförde svenske tronföljaren
Adolf Fredriks begäran om preussiska prinsessan
Lovisa Ulrikas hand. 1747 blef R. statssekreterare
vid utrikesexpeditionen och friherre, 1756 hofkansler
och 1758 president i Kommerskollegium. R., som äfven
vid 1751 och 1760 års riksdagar suttit i sekreta
utskottet, blef 1761 riksråd efter Höpken. 1765,
vid mösspartiets seger, afskedades R. jämte flera
andra hattar från rådsämbetet. Vid underrättelsen
därom skyndade sig Fredrik II att genom Hård erbjuda
R. bostad i Sanssouci och passande underhåll,
ett anbud, som denne dock afböjde. Frankrike gaf
honom en årlig pension af 15,000 livres, och 1768
erhöll han riksrådspension. Tid 1769 års riksdag,
då mössorna störtades, insattes R. ånyo i rådet,
hvarpå han 1770 upphöjdes till grefve, utan att dock
taga introduktion.
1771 valdes han till Uppsala universitets kansler.
1772 kommo mössorna åter till väldet och afsatte
den åldrige mannen från hans riksrådsplats,
en åtgärd, som allmänt klandrades, äfven
därför att R:s villkor voro mycket torftiga.
Efter statshvälfningen s. å. erbjöd konungen
honom att åter inträda i rådet eller att mottaga en
pension, hvilket senare R. valde, dock med
bibehållande af sitt kansleriat. Många andra
utmärkelser tillföllo honom också. Han var
led. af Vet. akad., där han två gånger var preses,
led. af många andra vittra och lärda sällskap samt
af Mus. akad. (1771). - Af sin samtid skattades R.
högt i vittert hänseende. Liksom fadern och brodern
(se R. 2) idkade han i yngre år diktkonsten, men
öfvergaf den snart. Blott några lyriska poem ha
blifvit bevarade åt eftervärlden. Däremot intar
R. som vältalare och prosaist ett framstående rum
bland sina samtida. Hans Tal om svenska språkets art
och nu varande bruk
(1772) utmärker sig genom ett
rent och
förträffligt föredrag samt en insikt i språkets väsen och
villkoren för dess utveckling, som inger en hög tanke
om författaren. En skälig critique (1755) granskar
med mycken skärpa i sak och verklig öfverlägsenhet
felen i von Dalins öfversättning af Montesquieus
berömda arbete om romerska väldet. Båda dessa äro,
jämte poemen, omtryckta i Hansellis samling (d. 8,
1867). Af R. finnas dessutom personalier öfver
R. Fuchs, C. J. Stiernstedt m. fl., flera tal och
smärre strödda skrifter. Hans ämbetsskrifvelser,
särskildt då han var hofkansler, lofordas äfven
för den "laggrannhet i mening och ordasätt, som
gjorde både sanning och varsamhet fyllest". "En
stor och allmän vördnad hade R. vunnit för en lång
lefnadsbana, under stormiga tider, utan fläck
och en upphöjd charakter, som till och med var
utan misstankar. Kanske uppbars med hänseende till
moraliskt värde ingen af frihetstidens män högre i
det följande tidehvarfvets omdöme" (Wieselgren). 1843
lät Sv. akad. prägla en minnespenning öfver honom,
och Franzén har i samma akad:s handl. (d. 22) tecknat
hans "Minne".

2. Ulrik R., den föregåendes broder, skald,
ekonom, f. 29 juni 1704 i Stockholm, d. där 6
april 1765, blef 1717 student i Uppsala,
men långvarig sjuklighet hindrade honom från att
fortsätta sina universitetsstudier. Han inskrefs i
stället 1726 i Kommerskollegium. 1727 fick han med
ett tal inför rikets ständer fira drottningens
födelsedag. Det trycktes som Underdånige
fägnerim
(1727) och röjer en ej vanlig fyndighet
vid det utnötta ämnets behandling. För att idka
tekniska och ekonomiska studier företog han med
ett understöd af ständerna 1730-33 en resa till
Tyskland och Frankrike. Som medlem (sedan 1737)
af en kommission, som skulle af ge betänkande öfver
åtskilliga till Finlands ekonomi hörande frågor,
uppehöll R. sig i detta land halftannat år och
afgaf sedermera en utförlig berättelse.
1740 invaldes han i Vetenskapsakademien.
1743-44 vistades R. som kommissionssekreterare
i Madrid och utnämndes 1746 till assessor
i Kommerskollegium, en befattning, som han skötte
med nit och skicklighet. Därjämte deltog han
i riksdagsarbetena och var medlem af flera
kommissioner. Ansträngningarna undergräfde
R:s svaga hälsa, så att han de sista åren långsamt
aftynade. Han blef e. o. kommerseråd, men kunde för
sin sjuklighet föga uträtta och tog afsked 1763.
- R. var tvifvelsutan den i poetiskt afseende
mest begåfvade af sin släkt. Därom vittna hans
små, ofta förtjusande, alltid behagliga dikter,
införda i Sahlstedts samling och därifrån
i Hansellis (d. 8, 1867). Dessutom utgaf han
flera ekonomiska skrifter, Tal om skogarnes
nyttjande och vård
(1748), Om askebränning i skogen
(1753) och Oväldugt omdöme om trenne skrifter rör.
svänska fabriquerna
(1756). Dessa jämte åtskilliga
rön äro införda i Vet. akadis handlingar. Jfr Kryger,
"Åminnelsetal", 1765.

3. Magdalena Charlotta R., dotter till R. l, f. l
jan. 1766 i Stockholm, d. där 5 mars 1823, anställdes
1783 som hoffröken hos prinsessan Sofia Albertina.
Genom sin skönhet och kvickhet väckte hon allmän
beundran och blef en af de mest lysande stjärnorna
vid Gustaf III:s glada hof, men hon smittades också
i högsta grad af det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:59:57 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcc/0607.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free