Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rudenschöld. 4. Torsten R. - Rudera - Ruderalväxter, Ruderatväxter. Se Nitrofyter - Ruders, Karl Israel - Rudimaterie - Rudiment - Rudimentära organ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en stark brytning med häfdvunna fördomar
och föråldrade föreställningar i allmänna
tänkesättet. Åsikterna om människovärde och
människolycka måste därför förändras på grundvalen
af en rätt kristlig världsåskådning. För att
jämna vägen till ståndscirkulationen skulle
i uppfostran vid sidan af de bokliga studierna
kroppsarbetet ingå såsom en väsentlig beståndsdel i
undervisningen. För att genomföra sin stora idé fann
R. det nödvändigt, "att skolans allmänt mänskliga
underlag vore gemensamt för nationens barn af alla
samhällsklasser", men för att den skulle bli det,
måste folkskolan reformeras. Därigenom leddes R. in
på folkundervisningen, som blef det uteslutande
föremålet för hans sista års verksamhet. Han ville i
hvarje församling ha en öfverskola jämte nödigt antal
roteskolor med ständiga lärare, och folkskolans högsta
uppgift skulle bli "att så bibringa ungdomen kunskap
att däraf, jämte världslig duglighet, alstras dygd och
upphöjd ädelhet". Sina af naturen ovanliga läraranlag
utvecklade R. under sitt själfvalda lärarkall till en
sällsynt grad af fullkomlighet. Efter att någon tid
ha förestått folkskolan på Läckö utsträckte han, 1849
understödd af statsanslag, sin pedagogiska verksamhet
till hela Otterstads socken ; 1853 tilldelade
ständerna honom ett anslag för resor inom landet
till folkundervisningens främjande. Han biträdde på
kallelse af en mängd församlingar i olika delar af
landet vid ordnandet af deras folkskoleväsen, men
öfveransträngde sina af naturen ej synnerligen starka
kroppskrafter. På hans graf på Uppsala kyrkogård har
rests en vacker vård, och 1913 aftäcktes på Läckö en
genom insamling bland lärare och lärjungar i Sveriges
skolor åstadkommen minnesvård med R:s porträtt af
K. Eldh. Utom ofvannämnda arbeten författade R. Tankar
om vår tids samhällsfrågor, tillegnade Skaraborgs
läns hushållningssällskap (1848; 2:a häftet 1850)
och Svenska folkskolans praktiska ordnande (1856).
l o. 2. -rn.* 3. S. B.* 4. A. B. B. (A. J.)
Rudera (pl. af lat. rudus, massa af grus, skärfvor),
ruiner, byggnadslämningar.
Ruderalväxter, Ruderatväxter, bot. Se Nitrofyter.
Ruders, Karl Israel, reseskildrare, f. 26 april
1761 i Stockholm, d. 15 febr. 1837 i Nysätra, blef
student i Uppsala 1778, skollärare i Stockholm
1781 och prästvigd 1790 samt afgick 1798 som
legationspredikant till Portugal, hvarifrån han
återkom omkr. 1802. Han utgaf då Anmärkningar
öfver Portugal (1803) samt Portugisisk resa (3
dlr, 1805-09), en af de utförligaste och bästa,
som utkommit öfver detta land. 1806 blef han
kyrkoherde i Nysätra af ärkestiftet och 1808 prost.
-rn.*
Rudimaterie (af lat. rudis, rå, och materia, ämne),
råämne.
Rudiment (lat. rudimentum, af rudis, rå, oöfvad,
ej utarbetad), begynnelse till något; lärospån;
första grunderna till en konst eller vetenskap;
outbildadt organ hos djur eller växter. - Rudimentär,
outbildad, förkrympt (om växt- eller djurorgan). Jfr
Rudimentära organ.
Rudimentära organ, biol. Som rudimentära eller
förkrympta betecknas i allmänhet sådana organ inom
människo- och djurkroppen, hvilka äro till intet
eller ringa gagn för sin egare. De äro
således verktyg utan eller med bristfällig funktion,
hvilka i viss mån vittna om en disharmoni mellan
byggnad och förrättningar i organismen. Åtminstone
bland de högre varelserna finnes det ingen,
som ej har flera eller färre sådana att dragas
med. Sålunda har det beräknats, att människokroppen
hyser omkr. 100 mer eller mindre rudimentära organ
eller organdelar; alla människans organsystem
(skelett, muskulatur, nervsystem, matsmältnings-
och könsorgan m. m.) innesluta dylika delar. Endast
med antagande af descendensteorien d. v. s. endast
under förutsättning att de olika organismerna
äro produkten af en ombildning, en utveckling,
bli de rudimentära organen begripliga. Och endast
med descendensprincipens tillhjälp blir äfven
naturnödvändigheten af dessa organs tillvaro
förklarlig. Vore naturen ej i stånd att låta organ
försvinna, som blifvit öfverflödiga, skulle den
största delen af artombildningen inom den organiska
världen ej alls ha kunnat ega rum. De kroppsdelar,
som voro för handen, men blifvit onyttiga, skulle stå
hindrande i vägen för de andras verksamhet och hämma
dem i deras utbildning. Ja, skulle alla de organ,
som förfäderna egt, med nödvändighet ärfvas och
bibehålla sig hos afkomlingarna, skulle resultatet
bli ett monstrum, som saknade existensmöjlighet. Den
tillbakagående utvecklingen af sådana organ, som
blifvit öfverflödiga, är således ett villkor för
framåtskridandet. Med andra ord, de rudimentära
organen äro all organisk utvecklings nödvändiga,
oundvikliga följeslagare. Att rörande orsakerna
till de rudimentära organens uppkomst och till
deras slutliga försvinnande ej någon fullständig
enighet inom biologien vunnits, beror närmast på den
olika ståndpunkt biologerna intaga till spörsmålet
om förvärfvade egenskapers ärftlighet. Följande
faktorer torde härvidlag spela en större eller
mindre roll, och de anföras här som exempel. Så
snart ett organ af en eller annan anledning blir
mindrevärdigt eller värdelöst för sin innehafvare,
blir det också likgiltigt för det naturliga urvalet
(jfr Descendensteori). När sålunda ögat hos i mörka
grottor eller under jorden lefvande djur ej längre
är till något gagn, upphör det naturliga urvalet att
utgallra individer med sämre ögon; den olika graden
af synskärpa spelar nämligen icke längre någon roll
i kampen för tillvaron, ty med det ifrågavarande
lefnadssättet äro individer med sämre ögon ej
sämre lottade än sådana med bättre och ha sålunda
lika goda utsikter att efterlämna afkomma som de
skarpsyntare. Men häraf blir en allmän försämring af
ögonen bland ifrågavarande djurformer en nödvändig
följd, enär ett så kompliceradt organ som ögat har
mycket flera möjligheter att variera i ogynnsam än i
gynnsam riktning, ty den förra kan uppnås på många,
den senare blott på mycket få vägar. När sålunda i
en kroppsdel variationer uppträda, som ej stå under
det naturliga urvalets uppsikt, så blir följden
den, att organet försämras, d. v. s. blir mer eller
mindre rudimentärt och odugligt för sin ursprungliga
funktion. Däremot har det ej kunnat påvisas, att detta
det naturliga urvalets upphörande skulle komma ett
organ att fullständigt försvinna. - Vid rudimentära
organs uppkomst kan också det s. k. omvända urvalet
spela en roll: blir (vid förändradt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
