Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 23. Retzius - Ryssland / 1149-1150 (1916) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rumi, Mevlana Djelal ud-din Muhammed - Rumicoideæ - Rumilien. Se Rumelien - Rumina, Diva R., rom. myt. - Ruminantia. Se Idisslare - Ruminat - Rumination, idissling - Ruminerad. Se Ruminat - Rumjantsev l. Romanzov. 1. Aleksandr Ivanovitj R. - Rumjantsev. 2. Petr Aleksandrovitj R. - Rumjantsev. 3. Nikolaj Petrovitj R.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

o. s. v., och dess l:a bok finnes öfv. på tyska
af G. Rosen (1849) samt på engelska af Redhouse
(1881). Dessutom har en synnerligen lyckad engelsk
öfversättning af hela arbetet i sammandrag utgetts
af Whinfield (1887). Till svenska ha några smärre
utdrag öfversatts af Zetterstéen i "Främmande
religionsurkunder" II, 974 ff. Prof på R:s ode-lyrik
äro öfv. till tyska af V. von Rosenzweig (1838).
(K.V.Z.)

Rumicoideæ, bot., underfamilj af fam. Polygonaceæ,
utmärkt af strödda eller motsatta blad, cykliska
blommor och ej ruminerad fröhvita. De öfriga
underfamiljerna äro: Polygonoideæ med oftast strödda
blad och ej ruminerad fröhvita och Coccoloboideæ
med strödda blad och ruminerad fröhvita.
G. L-m.

Rumilien. Se Rumelien.

Rumina, Diva R., rom. myt.,
hos forntidens romare namnet på diandets gudinna
(af dem sammanställdt med ruma, spene, af nyare med
etruskiska släktnamnet Ruma). Hennes kultplats låg
nära grottan Lupercal, vid nordvästra sluttningen
af Palatinen, där enligt sagan Romulus och Remus
ammats af varginnan; därvid fanns enligt sagan
det ruminaliska fikonträdet (ficus Ruminalis).
E. Tdh. (H. Sgn.)

Ruminantia, zool. Se Idisslare.

Ruminat (af
lat. ruminare, idissla), Ruminerad, bot., kallas en
fröhvita, som genom veckbildning inåt af fröskalet vid
genomskärning synes marmorerad (liksom idisslarnas
kindtänder) af ljusare och mörkare (hörande till
fröskalet) partier. Sådan fröhvita ha Myristica (se
Muskot, fig. 3), Anona m. fl. Se Rumicoideæ.
G. L-m.

Rumination (lat. ruminatio), idissling.

Ruminerad,
bot. Se Ruminat.

Rumjantsev [-ja’tsef] 1. Romanzov.
1. Aleksandr Ivanovitj R., grefve, rysk
diplomat, militär, f. 1677, d. 1745, tjänade sig under
Peter den store upp till general, afgick 1720 på en
beskickning till Stockholm och var 1724-21 sändebud
i Konstantinopel. Under kejsarinnan Annas regering
förvistes han för 3 år till en by vid Kazan. I kriget
mot turkarna 1737-39 kommenderade han under Münnich
och segrade vid Gorodisjtje (1739). Därefter var
han 1740-42 ryskt sändebud i Konstantinopel och 1743
fullmäktig vid fredsunderhandlingarna i Åbo. För
deras lyckliga utgång fick han rika dotationer och
1744 greflig värdighet.


2. Petr Aleksandrovitj R., den föregåendes son,
rysk fältmarskalk, f. 1725, d. 19 dec. 1796, deltog
i Sjuåriga kriget, hvarunder han utmärkte sig vid
Kunersdorf och intog Kolberg (1761), förde 1769 under
turkiska kriget en arméafdelning i Ukraina och fick
året därefter högsta befälet. Efter flera segrar
intog han hela vänstra Donaustranden och besatte
Giurgevo. Då öppnade
underhandlingar icke lände till önskadt resultat,
gick R. 29 juni 1773 öfver Donau, men misslyckades
i sina företag mot Silistria och Varna samt inledde
nya underhandlingar. Då icke heller dessa utföllo
gynnsamt, gick R. ånyo öfver Donau, 2 juli 1774, och
inneslöt storvesiren i Schumla, hvaraf följden blef
freden i Kutschuk-Kainardji (21 juli s. å.). Till
belöning för sina bedrifter fick han tillnamnet
"Zadunaiskij" (Donauöfvergångaren). Under det 1787
uppflammande turkiska kriget fick R. ett underordnadt
befäl mellan Bug och Dnjestr, men blef oense med
hufvudarméns befälhafvare, furst Potemkin, och begärde
afsked. Obelisker till hans minne ha rests i Tsarskoje
Selo och Petersburg. Biografi, på ryska, öfver R. af
Tjitjagov (1849).


3. Nikolaj Petrovitj R., grefve,
den föregåendes son, rysk diplomat och mecenat,
f. 1754, d. 15 jan. 1826, var 1779-96 rysk minister
vid tyska riksdagen. Hans sändebudsberättelser från
Tyskland äro i historiskt afseende viktiga. Jämte sin
officiella verksamhet fann han tid till omfattande
studier i västeuropeisk litteratur, historia och
statsvetenskap. 1802 blef han handelsminister och
var 1807-13 utrikesminister och "kansler", i hvilken
egenskap han åtföljde Alexander I till kongressen i
Erfurt 1808 och afslöt Rysslands fred med Sverige
i Fredrikshamn 1809. Sin största betydelse har
R. som samlare af handskrifter och böcker i slavisk
historia och litteratur samt som frikostig främjare af
dithörande undersökningar och arbeten: hans tid kallas
i den ryska slavistikens historia "den rumjantsevska
perioden". Redan 1791 hade han trädt i förbindelse med
Dobrovsky, och till den "rumjantsevska kretsen" hörde
under 1800-talets 2:a och 3:e årtionden nästan alla,
som då arbetade i Rysslands historia, fornkunskap och
äldre litteratur. "Kanslern" underhöll med dem en
lärd brefväxling, följde deras arbeten med lifligt
deltagande, bekostade forskningsresor och litterära
undersökningar samt tryckningen af en mängd lärda
verk. Själf tog han initiativ till och öfvervakade
utgifningen af den stora samling af statsurkunder:
"Sobranie gosudarstvennych gramot i dogovorov", som,
med Dumonts "Corps diplomatique" till föredöme, 1813
-28 på hans bekostnad utkom i 4 stora folioband. Bland
öfriga på hans bekostnad utgifna arbeten må nämnas
Kirill Turovskij och andra urkunder från 1100-talet
(utg. af Kalaidovitj), två fornryska lagböcker
(storfurst Vasilij III:s och Ivan IV:s), Sofia-krönikan
(utg. af Strojev), Hvitryskt arkiv (redigeradt af
Grigorovitj), Kalaidovitjs undersökningar om den
bulgariske exarken Johannes samt Köppens samling af
fornslovenska urkunder. För utgifning af de äldsta
krönikorna lämnade R. till vetenskapsakademien 25,000
rubel; men akademien gjorde ingenting vid saken,
och kapitalet öfvergick senare till "Arkeografiska
kommissionen".

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>