Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rump, Christian Gotfred - Rumparasit - Rumpf (Rumphius), Georg Eberhard - Rumpfit - Rumpning. Se Landrensning - Rumpparlamentet - Rumpskatt - Rumsinredning - Rumsinteriör - Rum sjö. Se Sjörum - Rumskonst - Rumskots. Se Fördevind och Rum vind. - Rumskulla - Rumsstorhet - Rum vind - Rumäner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vid 16 års ålder till Köpenhamn, studerade vid
konstakademien och J. L. G. Lunds målarskola,
debuterade med porträtt och historiska taflor,
men fördes sedan öfver till sitt verkliga kall,
landskapsmåleriet. Han var en mild, fin och
känslig naturpoet och kolorist, därtill den förste
friluftsmålaren i Danmark (äfven under vintern målade
han ute i naturen). En resa till Italien 1857-58
medförde ingen förändring i hans personliga känsla för
det danska landskapets karaktär och stämningslif. Han
är väl representerad i Kunstmuseet (bl. a. med några
motiv från Frederiksborg, med vinterbilden Tillfrusen
å i en park och Ån i Sæbygaards skog, som anses
som hans bästa verk) samt i Hirschsprungs museum
och i Glyptoteket. Han målade äfven landskap från
Blekinge och Norge. K. fick professors titel 1874.
G-g N.
Rumparasit, bot., säges om en växt, som lefver
inuti en annan växt eller djur utan att hämta
näring från sin värd eller skada den. Som exempel
härpå kan nämnas den Anabæna, som finnes i Azolla.
G. L-m.
Rumpf (Rumphius), Georg Eberhard, tyskfödd köpman och
naturforskare, f. 1627 nära Solms (Hessen), d. 1702
på Amboina, begaf sig på 1650-talet till Ostindien,
blef styresman öfver den holländska besittningen
Amboina, som han grundligt utforskade, förlorade
sin syn 1669, men fortsatte dock sina forskningar
och efterlämnade ett stort verk öfver öns flora,
Herbarium Amboinense, som 1750 utgafs af Joh. Burman
i Amsterdam (6 bd föl., 587 tan1.) äfvensom
Herbarii Amboinensis auctuarium (utg. 1755).
C.Lmn.
Rumpfit, miner., finkorniga, grönhvita
massor af mikroskopiska, hexagonala
fjäll med en kemisk sammansättning,
som i någon mån afviker från kloritens.
A. Ung.
Rumpning. skogsv. Se Landrensning.
Rumpparlamentet (eng. The Rump parliament l. The
Rump) kallades Långa parlamentet i England, sedan
independenterna i armén 6 dec. 1648 med vapenmakt
ur detsamma aflägsnat alla dem, på hvilka de icke
kunde räkna. De kvarvarande, inemot ett 60-tal,
betraktades endast som svansen (eng. rump) af
det gamla parlamentet. Denna återstod af Långa
parlamentet fördrefs 1654 af Cromwell, samlades
ånyo maj 1658, fördrefs än en gång (okt. s. å.),
återfick sin befogenhet dec. s. å. och upplöste sig
frivilligt febr. 1660. – Äfven de radikale medlemmarna
af Frankfurtparlamentet, hvilka efter de öfriges
utträde fortsatte öfverläggningarna i Stuttgart 6–16
juni 1849, kallades Rumpparlamentet.
Rumpskatt. Enligt Ericus Olai (jfr Olaus Petris
"Svenska krönika") skall drottning Margareta ha
utskrifvit en rumpskatt, hvilken väl då bör ha
bestått i en viss afgift för hvart kreatur, som
bonden egde. Jfr art. "Rumpskatt" hos Söderwall,
"Ordbok öfver Svenska medeltids-språket".
Rumsinredning, bygnk., den fasta utstyrseln af ett
rums golf, väggar och tak. På de ritningar till en
byggnad, som arkitekten uppgör, kunna icke alla de
för byggnadens utförande behöfliga upplysningarna
och bestämmelserna i alla detaljer anges. Ritningarna
åtföljas därför alltid af en s. k. arbetsbeskrifning
och vanligen äfven af en rumsbeskrifning, hvilken
senare
innehåller detaljerade bestämmelser rörande
rumsinredningarna. I denna rumsbeskrifning
anges sålunda t. ex. i fråga om golf, huruvida
detta skall utföras af vanlig furuplan, ekparkett,
kalkstens- eller marmorplaner, konstgjorda golfplattor
o. s. v. Beträffande väggar anges i
rumsbeskrifningen, om de skola förses med puts, stuck, naturlig
sten, panelverk, väf, tapeter o. s. v., och
beträffande tak, om detta skall putsas och orneras
med skulptural eller målad ornamentik eller om det
skall vara bjälktak eller panelverk, taklistens
storlek och hufvudsakliga form o. s. v. Till den
fasta inredningen räknas äfven skåp och diskar i
kök, serveringsrum, diskrum och städrum, badkar,
fasta tvättställ, w. c. och urinoarer i bad-,
toalettrum och liknande, kokspisar, öppna spisar,
kakelugnar o. d., hyllor och klädhängare m. m. i
kapprum, garderober o. s. v. Om kvaliteten och sättet
för utförande af de olika anordningarna se under de
särskilda yrkesrubrikerna i arbetsbeskrifningen.
I. G. C.
Rumsinteriör, bygnk., en
perspektivisk bild af ett rum.
I. G. C.
Rum sjö. Se Sjörum.
Rumskonst kallas inom arkitekturen, som redan ordet
anger, konsten att bygga ett rum, en interiör på
ett praktiskt, harmoniskt eller imponerande sätt,
så att rummet fyller sitt ändamål och på samma
gång ger en vacker linje- och rymdverkan. Ordet har
hufvudsakligen blifvit användt om romarnas ståtliga
hvalfbyggnader och om af dem påverkade kyrk- och
palatsinteriörer från renässansen och barocken. –
I estetiken betecknas med rumskonst, i motsats mot
tidskonst, en konst, hvars alster äro uppfattbara
med synsinnet och ej innehålla några fortskridande
förlopp. Sådana konster äro målning och skulptur.
Rumskots. Se Fördevind och Rum vind.
Rumskulla, socken i Kalmar län, Sevede härad. 16,359
har. 1,464 inv. (1914). R. bildar med Hässleby ett
pastorat i Linköpings stift, Tunaläns och Sevede
kontrakt.
Rumsstorhet, mat., storhet, som kan tänkas tillhöra
ett visst rum.
Rum vind, sjöv., en gynnsam vind, hvars riktning
är sådan, att en båt eller ett fartyg för sina
segel, utan afdrift, kan styras åt det håll man
önskar. Vinden skall alltså blåsa "akterligare
än tvärs". Ett fartyg med rum vind säges "segla
rumskots" (emedan man då har mer eller mindre
"släckt på skoten"). Jfr Fördevind och Rymma.
R. N.*
Rumäner bilda hufvudmassan af befolkningen i Rumänien,
men förekomma i stort antal äfven i angränsande delar
af Österrike-Ungern och Ryssland samt i mindre mängd
i andra länder på Balkanhalfön. Själfva kalla de
sig romani (ordet valaker är af slaviskt ursprung
och betyder folk af romansk stam). Rumänerna äro
ättlingar af de romerske kolonister, som Trajanus
(100-talet e. Kr.) från alla delar af det romerska
riket flyttade till Dacien. Huru mycket de blandat
sig med den ursprungliga befolkningen, dacerna,
kan ej bestämmas. Med frånräkning af språket (se
Rumänska språket och litteraturen) kan dock endast
obetydligt med latinskt väsen och blod ha öfvergått
på det nuv. rumänska folket. Hela antalet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
