Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rumänien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
infanteridivision på 4 regementen. För gränsbevakningen
finnas dessutom 1 infanteriregemente och 16 fristående
kompanier (dessa jämte gendarmeriet lyda under
finansministeriet). Som stommar för reservformationer
finnas 2 (svaga) reservbataljonskadrer vid hvarje
infanteriregemente, 21 depåskvadroner och 20
depåbatterier, fördelade på regementena. Afsikten
är att för hvarje armékår i första hand uppsätta
en reservdivision med 9 bataljoner, 2 skvadroner
(nybildade) och 3 batterier m. m. Arméns
fredsstyrka (icke officiellt känd) uppgår,
inberäknadt gränsbevakningen och flottan, till
omkr. 5,000 officerare och 92,000 man med 21,000
hästar; dess krigsstyrka, inberäknadt reservtrupper,
till 300,000 stridande. – Rekryteringen grundar sig
på allmän värnplikt utan undantag från 21:a till
42:a lefnadsåret. Tjänstgöringen fullgöres med 7
år i armén, hvaraf vid infanteriet 2, vid öfriga
trupper 3, vid marinen 4 år i tjänstgöring, 10 år
i reserven och 4 år i milisen. Rekrytkontingenten
uppgår till 56,000 man. Landet är indeladt i distrikt
motsvarande infanteriregementena, och hvarje sådant
erhåller sitt manskap från ett visst distrikt,
under det öfriga truppslag äro hänvisade till vissa
distrikt. Underofficerare utbildas vid trupperna,
och omkr. 5,000 förbinda sig till kvarblifvande i
tjänstgöring efter den tvungna tidens utgång. Deras
villkor under tjänstetiden och efter dess utgång
ha blifvit väsentligt förbättrade, i senare fallet
genom civilanställning och förvärfvande af jord. För
underofficerarnas ytterligare utbildning finnes en
särskild skola. Officers-rekryteringen är numera
enhetlig. För officerskandidaternas utbildning
finnas militärlyceer och -gymnasier (hufvudsakligen
för officerssöner); militärförberedelseskolor
(en för infanteri, en för kavalleri, en för
tekniska truppslag), hvari antagas dels unga
män om 18–21 år, som genomgått ett gymnasium,
dels underofficerare om högst 24 år, som ega de
kunskaper, hvilka meddelas i militärskola och
lämpa sig för officersbefordran; efter två års
kurs bli eleverna underlöjtnanter och äro skyldiga
att tjäna nio år som officerare; ytterligare
militärförberedelseskolor för reservofficerare
med nio månaders kurs; applikationsskolor för olika
truppslags officerare; skjutskolor; högre krigsskolan
i Bukarest. Alla skolor utom den sistnämnda stå under
en generaldirektion. För inträde i generalstaben
fordras genomgående af högre krigsskolan och tre års
proftjänstgöring. För befordran till major och till
generalmajor fordras särskild pröfning. – Beväpningen
utgöres af Mannlichergevär m/93 med 6,5 mm. kaliber,
Maxims kulsprutor, Kruppkanoner med eldrörsrekyl
m/03 och 7,5 cm. kaliber, Kruppska fälthaubitser
med 10,5 och 12 cm. kaliber samt 15 cm. haubitser
från Schneider-Creusot. Flygmaskinsutrustningen är
fullständig. Beklädnaden utgöres vid infanteriet af
skinnmössa (till parad) eller klädesmössa, mörkblå
vapenrock, blågrå byxor, båda med röda prydnader, för
jägarna brun vapenrock, blågråa byxor, för kavalleriet
husaruniform i olika färger, för artilleriet svart
käppi, bruna rockar med svart och röd beläggning,
blågrå byxor; för alla fältbeklädnad af fältgrönt
kläde med mössa och blus (kavalleri och artilleri
mörka byxor) med kragbeläggning af olika
färger för olika truppslag e. d. Remonteringen
handhafves af en särskild kommission, som uppköper
det erforderliga antalet hästar dels inom landet,
dels i utlandet. Stora ansträngningar göras för
hästafvelns höjande inom landet. – I alla afseenden
har armén gått mycket framåt under de senare åren;
stora manövrer med ända till två armékårer afsluta
årligen öfningarna.
C. O. N.
Det fasta försvaret. I följd af landets läge och
gränsernas beskaffenhet är det högt upp emellan
Ungern och Bessarabien uppskjutande Moldau och
särskildt Seretdalen, som företrädesvis äro utsatta
för ett fientligt anfall, och där måste försvaret
stödjas af befästningar, under det att på öfriga
gränser i allmänhet antingen berg eller den breda
Donau försvåra en invasion. Man har därför i linjen
Galațĭ–Focșani förberedt en försvarsställning för
fältarmén, den s. k. Seretlinjen (se d. o.),
och i öfrigt nöjt sig med att omsorgsfullt befästa
landets hufvudstad (jfr Bukarest) samt att, ehuru
i ringare omfattning, anordna spärrbefästningar mot
Österrike vid Kimpina och i Rotenturmpasset äfvensom
brohufvuden vid Slatina och Černavoda; örlogshamn
är Constanza. Huruvida den nya maktgrupperingen på
Balkanhalfön och R:s under senaste kriget gjorda
landförvärf komma att medföra någon utvidgning
af det fasta försvaret, är ännu icke afgjordt.
L. W:son M.
Flottan, som nästan uteslutande afsetts för tjänst
på Donau, har nyligen börjat utvidgas och består
nu (1915) af 4 små monitorer, 7 små kanonbåtar och
ett antal patrull- och stångtorpedbåtar, samtliga
afsedda för Donau, äfvensom af 4 mycket stora och
fullt tidsenliga jagare, 1 undervattensbåt och några
skolfartyg för tjänst på Svarta hafvet. 1913 antogs
ett byggnadsprogram, omfattande 4 kryssare, 12 jagare,
4 monitorer och 8 patrullbåtar. Personalen utgöres af
omkr. 150 officerare och mariningenjörer, 75 kadetter,
100 civilmilitära tjänstemän och 2,600 underofficerare
och menige, örlogsstationer (tills vidare egentligen
endast jagarstationer) finnas i Sulina och Mangalia,
sjökrigsskola i Constanza och fackskolor i Galațĭ.
H. W-l.
Historia. R. är bildadt af Donaufurstendömena
Moldau och Valakiet (se dessa ord). Tacken på en
förening af dessa, hvilken under den växande känslan
af nationell samhörighet började uttalas på 1830-
och 1840-talen, bragtes närmare sitt förverkligande
genom Paris-freden af 1856. Därigenom lämnades
bl. a. tillfälle åt representativa "divaner" i de båda
under Turkiets suzeränitet stående furstendömena
att uttala sina önskningar beträffande dessas
organisation, hvilka sedan skulle pröfvas af en
stormaktskommission, medan afgörandet förbehölls en
konferens af signatärmakterna i Paris. Divanernas
program åsyftade en gemensam utländsk furste och
gemensam representation, men Paris-konventionen af
19 aug. 1858 stannade vid en anordning med skilda
furstar och representationer, medan enhetskrafvet
skulle tillgodoses genom en "centralkommission" för
gemensamma ärendens beredning. Unionen genomfördes
det oaktadt i realiteten, i det representationerna
både i Moldau (17 jan. 1859) och Valakiet (5
febr. s. å.) valde till furste Alexandru Ioan I af
släkten Kusa (se d. o.). De på detta sätt i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
