Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Runeberg. 3. Johan Ludvig R.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
barn till en kraftfull och yster gosse. Hans moder
berömmes för ett muntert lynne, en stor förmåga att
berätta släkthistorier och en god sångröst. Från
hennes läppar var det sonen fick del af tidens
visförråd under dess vandring genom landet. Faderns
större bildning och strängare tukt öfvade mindre
inverkan för de långa sjöfärdernas skull, dock skall
han, enligt skaldens egen uppgift, med allvar ha
följt hans första skriftställarförsök och rättat dem
med stränghet. I arf från fadern gingo öppet sinne
för naturens lif, kärnfull friskhet och rättfram
ärlighet. Sin skolgång började R. i en vindskammare
hos en gammal gumma, hvilken dock, såsom hemma från
Stockholm, kunde lära honom att läsa svenska rent
innantill. Vid åtta års ålder skickades han till
trivialskolan i Uleåborg, där en burgen farbroder,
som var tullförvaltare, ville åtaga sig hans
uppfostran för att lätta bekymren i broderns växande
familj. Farbroderns frånfälle afbröt efter två läsår
hans skolgång där, och i början af 1815 intogs han i
Vasa trivialskola, hvilken han genomgick som primus
i tredje, konrektors- och rektorsklasserna. Där
grundlades den lefvande kännedom han egde om latinet
och dess författare. En mästare i pojkdater, att
springa, att med stenkast träffa fågeln i flykten,
att fånga med giller och snaror, gick han i spetsen
för kamraterna vid lekarna som vid läxorna. Men äfven
andra nöjen bestod man sig i denna kamratkrets;
vid ackompanjemang af en fiol sjöng man Bellman,
hvars "Fredmans epistlar" och till en god del äfven
"Fredmans sånger" R. lärde sig utantill; man spelade
komedi och läste högt ur Kellgrens, Leopolds och
Lidners dikter. Poesien inkastade ett förädlande
element i gossarnas eljest tämligen råa
lefverne och väckte – jämte ett länge bevaradt tycke
för den ett år äldre kapellansdottern i Vasa, Frigga
Juvelius – hos R. lusten att skrifva vers. Choræus
ansåg han sig redan mycket tidigt kunna täfla med; för
Franzén hyste han alltifrån skoltiden en utomordentlig
beundran. Från R:s skoltid har man intet säkert
dagtecknadt diktförsök i behåll; det är nämligen
ovisst, huruvida Scholan, en skolvisa af burlesk art,
är författad före 1823 (jfr Söderhjelm, "Anteckningar
om och ur handskrifterna till R:s lyriska dikter",
i Svenska litt.-sällskapets i Finland "Förhandlingar
o. uppsatser", XIII). Själf skref R. om sina tidigare
litterära försök: "När mina första lekar med poesien
börjades, erinrar jag mig icke. Under min skoltid hade
jag skrifvit små lyriska stycken. Tegnér, Atterbom
och hela den nya skolan lärde jag känna först vid
universitetet, ett bevis på huru litet bekant med
litteraturen den omgifning var, inom hvilken jag
förlefde mina första aderton år."
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
