Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Runeberg. 3. Johan Ludvig R.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
deux mondes" 1839 framställt honom vid sidan af
Öhlenschläger och Tegnér som en af Nordens
ledande skalder och med ledning däraf "Magazin
für die literatur des auslandes" fäst den tyska
allmänhetens uppmärksamhet på honom. På
Beskows förslag hade Svenska akademien 20 dec.
1839 tilldelat honom sin stora guldmedalj, och två
gånger var det fråga om att ge honom plats bland
"De aderton", senast 1847, efter Franzén, då
politiska betänkligheter gjorde Beskows bemödanden
om intet. Länge hade R. varit betänkt på att
besöka Sverige för att göra personlig bekantskap
"med de stora andar, ur hvilkas skrifter jag
hemtat bildning och glädje", såsom han, med tanke
på sina studier i Åbo, yttrar i ett bref till Brinkman.
Obenägenheten att lämna sina sommarsysslor
med jakt och fiske för att synas i stora världen
hade kommit honom att uppskjuta färden år för
år. Den företogs ändtligen i juni 1851 och
gestaltade sig till ett verkligt triumftåg. Den afslöts
i hans hemstad, Jakobstad, som han återsett blott
två gånger sedan sin skoltid, med en gärd af
tillgifvenhet, som rörde honom djupt, i det stadsborna
låtit återställa hans faders fiskarstuga och
öfverlämnade den åt honom med full besittningsrätt.
Till sitt kynne en sund, stark och lycklig natur,
var R. till sitt yttre af reslig växt, med stora,
kraftfullt bildade anletsdrag och blåa, oändligt
vackra ögon bakom silfverbågade glasögon; med
tiden blef ryggen något buktad och hjässan kal.
Den imponerande gestalten och personens ryktbarhet
ingåfvo hans lärjungar en aktning, som genom
det humana och förtroendefulla i hans sätt att
bemöta dem, hans uppriktiga och kärnfriska väsen
lätt öfvergick till hängifvenhet. Detta förhållande
i förening med hans kärlek till ämnet gjorde hans
lärarkall föga ansträngande, såsom han yttrar till
v. Beskow. Samma egenskaper alstrade hos det
samhälle han tillhörde och hvars stolthet han var
en vördnad och kärlek, som sedan visats i det sätt,
hvarpå hans minne vårdats. Tystlåten i salongsvärlden,
där han icke kände sig hemmastadd, lät
han däremot i förtroliga lag ömsom sin djupa
lefnadserfarenhet yttra sig i snillrika skildringar,
ömsom ett spelande skämt rita af egenheterna hos
en eller annan kund. Hans skämt var dock icke
sårande, emedan han sällan skämtade utan att
känna sympati för föremålet. Och hans sympati
sträckte sig icke blott till de enkla och gedigna
människor, med hvilka omständigheterna förde
honom i beröring, utan också till de enfaldiga och
inskränkta, så snart där blott fanns en egenhet,
ett drag af oförställd natur att taga vara på. På
en liknande sympati berodde hans lust och förmåga
att tämja djur, en konst, som han öfvat sedan
gossåren. Man har med rätta påpekat, att hans kännedom
om naturen, liksom hans kännedom om lifvet
öfver hufvud, var mindre en frukt af läsning än
af egna iakttagelser under umgänget med den
och att det träffande och natursanna i hans
bildspråk berodde därpå. Från ungdomen en ifrig
jägare och fiskare, tillbragte han somrarna på
Kroksnäs, ett hemman i skären, under fiske och
skytte från morgon till kväll. Om vintrarna lade
han giller för harar och skogsfågel och fångade
räf, medan han gästade på någon herrgård i
omnejden. Han utsatte sig därvid alltför mycket; en
svår reumatisk feber hösten 1860, hvarunder han
kände sig "som doppad i plågor, såsom i smält
bly", var ett förebud till det, som väntade honom.
Hans lynne och lefnadsmod "hade ännu icke fått
sitt förra öfverdåd tillbaka", när han hösten 1863
under en jaktfärd träffades af ett slaganfall, från
hvilket han icke reste sig vidare. Hans kraftfulla
natur härdade ut, tidtals under svåra plågor, i
tretton och ett halft år. Då landets ständer, som
vid den tiden voro samlade, deltogo i jordfästningen,
fick denna karaktär af en nationens sorgefest.
Rörande var den hängifvenhet, med hvilken alla
klasser i Borgå bidrogo att smycka grafven på
Näsebacken invid staden. På denna aftäcktes 6
maj 1888 ett stort monument i svart granit. Genom
en af ständerna föranstaltad subskription aftäcktes
6 maj 1885 i Helsingfors hans bildstod i brons
(utförd af sonen Valter R., se denne). Urbilden
till statyn, modellerad i mindre skala och gjuten
i brons, är rest i Borgå. Den gård skalden 1851
lät uppföra åt sig vid åstranden, till en god del
med hvad det svenska förlaget inbragte, inlöstes
af staten för 45,000 mark och vårdas som ett
Runebergsmuseum, med husgeråd, möbler, preciösa,
böcker och manuskript i det skick, hvari skalden
lämnade dem (se fig. på sp. 1197). – R:s
namnteckning finns återgifven å pl. IV till art.
Autograf. – R. efterlämnade sex söner: Ludvig
Mikael R. (f. 1835, lektor, d. 1902), Lorenzo
R. (f. 1836, läkare), Valter Magnus R.
(se R. 5), Johan Vilhelm R. (se R. 6),
Jakob Robert R. (f. 1846, civilingenjör) och
Fredrik Karl R. (f. 1850, läkare, d. 1884).
Af R:s poetiska verk, som alla utkommit i finsk
öfversättning och af hvilka många äro öfversatta
till Europas flesta kulturspråk, utgafs 1850 en ny,
för Finland bestämd upplaga i oktav, hvilken 1861
följdes af en mindre, Samlade arbeten (afslutad
1871 med 6:e bandet). 1900-02 utkom en
kritiskt genomsedd s. k. normalupplaga, som afslöts
med en undersökning, "R:s skaldskap", af K. G.
Estlander. I Sverige utkommo 1851-64 Samlade
skrifter (6 dlr). 1870 utgaf prof. K. R.
Nyblom den första systematiskt ordnade upplagan
(6 bd), med en lefnadsteckning, som är
grundläggande för uppskattningen af R:s skaldskap.
Godtköpsupplagor ("Svenska folkets upplaga")
utgåfvos i 2 bd 1876 (många omtryck). Efter
skaldens död trycktes i Stockholm hans
"Efterlemnade skrifter" (2 bd, 1878-79), upptagande
disputationer, skoltal, uppsatser, reflexioner,
berättelser samt dramatiska och lyriska stycken,
dem R. uteslutit ur sina samlade arbeten. En
fullständig, kritiskt genomsedd och kommenterad
upplaga saknas tyvärr; såväl af hans ungdomsarbeten
som af utkast och bref är åtskilligt otryckt.
– 1862-63 utgaf målaren K. T. Staaff i
litografiskt färgtryck "Taflor till Fänrik Ståls sägner"
(senare upplagor med tillägg af "Finska arméns
uniformer 1808-1809"). Illustrerade upplagor finnas
af "Idyll och epigram" (illustrerad af Johanna
Vilhelmina Frosterus-Segerstråle), "Grafven i Perrho"
(med teckningar af A. Malmström, 1895),
"Julqvällen" (med teckningar af A. Edelfelt, 1876, af
O. Hjortzberg 1898), "Hanna" (med teckningar
af J. Ahrenberg, 1879), "Kung Fjalar" (med teckningar
af A. Edelfelt, 1896), "Elgskyttarne" (med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>