Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ruscus - Rusdorf, Johan Joakim von - Rusdrycker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bär och odlas som prydnadsväxt, hos oss i kruka.
Preparerade och röd- eller grönfärgade grenar
af Ruscus aculeatus användas ofta, liksom på
samma sätt preparerade bokgrenar, till dekoration i
vaser tillsammans med torkade gräs.
G. L-m.
Rusdorf, Johan Joakim von, tysk diplomat,
f. 26 okt. 1589 i Kurpfalz, d. 20 aug. 1640
i Haag, inträdde 1616 efter grundliga studier vid
olika bildningsanstalter och treåriga resor i
kurpfalzisk tjänst. Sedan Fredrik V fördrifvits, egnade
R., ifrigt verksam som diplomat och publicist, sina
krafter åt arbetet för dennes restitution. Han var
pfalziskt sändebud vid flera hof, bl. a. i England
1622-27, där han stod i motsatsförhållande till
Buckingham. Sedermera vistades han i Haag, då
hans många diplomatiska uppdrag ej kräfde hans
närvaro på andra håll. R:s verksamhet för det
pfalziska husets restitution bragte honom äfven i
intim beröring med den svenska politiken. Redan
1624-25 intresserade han sig lifligt för det
svensk-brandenburgska, genom Bellin bedrifna
förslaget att ingripa i de tyska striderna under Gustaf
II Adolfs ledning och gaf den svenske konungen
bestämdt företräde framför dennes danske rival.
Sedan afgörandet utfallit till den senares förmån,
verkade han emellertid för, att det engelska
understödet åt Danmark skulle bli så effektivt som
möjligt. Förbindelserna med Sverige afbrötos dock
ej. R. uppbar pension af Gustaf Adolf och var
under en följd af år Axel Oxenstiernas korrespondent.
Efter Gustaf Adolfs död kallnade förhållandet,
och redan på Heilbronnkonventet framträdde
R. som en motståndare mot Oxenstiernas
politik. En sammanslutning mellan de protestantiske
furstarna, stark nog att ersätta Sverige och
själfständigt ingripa i den tyska krisen, var nu
hans mål. Sedan Pfalz ej inneslutits i Pragfreden,
föll det emellertid (1638-39) på R:s lott att ånyo
söka anknytning till Sverige; han underhandlade,
dock förgäfves, i Hamburg med Adler Salvius om
svensk-pfalziskt förbund. – R:s skriftliga
kvarlåtenskap finnes dels i Kassel, dels i Camerarius-samlingen
i München. Till München-handskrifterna
höra de af honom själf för trycket ordnade
samlingar, som till sina viktigaste delar 1725
offentliggjordes af Loeu under titeln Joannis Jochimi de
R. consilia et negotia politica. Kasselhandskrifterna
anlitades bl. a. af Arckenholtz; delvis
publicerades de af Cuhn under titeln Mémoires et
négociations secrètes de R. (1789). Se f. ö. Krüner,
"J. von R." (1876).
B. B-s.
Rusdrycker, såsom njutningsmedel nyttjade
alkoholhaltiga drycker, hvilka framställas därigenom,
att sockerhaltiga vätskor försättas i spritjäsning
samt därefter klaras eller destilleras. Antingen
framställas sådana vätskor genom mäskning (i det
att stärkelsen i potatis, säd, majs, ris medelst
diastas förvandlas till drufsocker), eller ock
användas sockerhaltiga växtsafter. Bland spritdrycker
märkas vinet (af drufsaft), fruktvinerna (cider,
körsbärs-, krusbärs-, vinbärsvin), ölet (af
maltinfusion), mjödet (af honung), punschen och öfriga
likörer (af utspädd sprit jämte socker och flyktiga
oljor), brännvinssorterna rom (af sockermelass),
arrak (af ris), konjak (af destilleradt vin),
visky (af korn) och öfriga slag af brännvin (se
d. o.). – Rusdryckernas olika grad af styrka
härrör af deras alkoholhalt (se Alkohol,
sp. 608).
Hvad beteckningen rusdrycker angår, synas
meningarna delade om dess användning i officiellt
språkbruk. I den stora nykterhetskommitténs (af
1911) betänkanden begagnas detta uttryck, under
det att i 1914 års k. proposition om ny
försäljningslagstiftning det ersattes med uttrycket
"alkoholhaltiga drycker" såsom gemensam beteckning
för spritdrycker (med mer än 25 vol. proc.
alkohol) samt för vin och öl (med högst 25, lägst 3,6
vol. proc. alkohol).
En alltmera utbredd uppfattning om rusdryckernas
farlighet och skadlighet såväl för samhället
som för den enskilde har gett anledning till
ett under senare år allt lifligare bedrifvet studium
af deras natur och verkningar, ett studium, som
både teoretiskt och praktiskt blifvit alltmera
omfattande. Under det att frågeställningarna på detta
område för ett trettiotal år sedan voro af betydligt
enklare art, ha hithörande problem
numera visat sig mer och mer komplicerade, och
från att vara så godt som enbart af individuell-hygienisk
natur ha de alltmera förvandlats till
sociala problem. Det är alltså i första rummet
på rusdrycksmissbrukets sociala verkningar, som
nykterhetsintressena numera inrikta sig. Om det
också i fråga om dessa verkningar oftast kan vara
förenadt med stora svårigheter att till full klarhet
afslöja orsakssammanhanget, så står dock en del
sociala missförhållanden i så påtagligt samband
med rusdrycksmissbruk, att detta utan svårighet
kan iakttagas af snart sagdt hvem som helst.
Helt annorlunda är det i fråga om rusdryckernas
verkningar på den mänskliga organismen. Dessa
ha nämligen på senare tid från vetenskapligt
håll blifvit till mycket stor del omstridda, tolkningarna
af gjorda iakttagelser visa sig numera i hög
grad skiftande och t. o. m. motsatta, och stora
svårigheter föreligga, då det gäller att konstatera
såväl alkoholens roll såsom ensam sjukdomsorsak
som ock dess specifika, d. v. s. egenartade,
verkningar på organens byggnad och förrättningar. Det
var emellertid just med dylika förändringar i
människokroppen, satta i samband med rusdrycksmissbruk,
som en äldre vetenskaplig åskådning och
en på denna grundad allmänuppfattning så godt
som uteslutande sysslade under kampen mot allt
det samhällsonda, som med rätta inräknats i
rusdryckernas skuldregister. Också trodde man sig
under lång tid uti upplysningsarbetet rörande
rusdryckernas verkningar lättast påverka allmänheten
genom en ensidig och drastisk framställning
af de sjukliga förändringarna i organens
(exempelvis lefverns och njurarnas) byggnad vid långt
framskridna stadier af kronisk alkoholförgiftning,
under det att man förbisåg det ödesdigra inflytande,
som alkoholen ojämförligt mycket oftare
och långt tidigare utöfvar på organens, särskildt
nervsystemets, förrättningar. Vidare har man
påstått, att äfven helt obetydliga mängder alkohol
utöfva en skadlig (giftig) inverkan på den mänskliga
organismen, med förbiseende af, att alkoholen
måste intagas i en viss, väl så mätbar kvantitet
för att öfver hufvud taget göra någon iakttagbar
effekt, och att denna kvantitet måste afsevärdt
ökas för uppnående af giftverkan. Slutligen har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
