Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 23. Retzius - Ryssland / 1265-1266 (1916) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rustung - Ruszt - Rut (fr. route), väg, farled - Rut, den davidiska konungaättens stammoder. Se Ruts bok - Ruta - Rutabaga. Se Rotabagge - Rutaceæ, Rutacéer - Rutakko - Rutberg, Johan Jakob - Rute, socken i Gottlands län - Rute, stad i spanska prov. Córdoba - Rutebeuf - Ruten - Rutena. Se Rodez. - Rutener

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

föll han dock i onåd hos konung Erik som misstänkt för
stämplingar med hertig Karl. Från denne beskyddare
röfvade han 1569 hela kistor med guldsmycken och
andra dyrbarheter, med hvilka han rymde till
Danzig. På flykten för sina förföljare genom
Tyskland begick han ett par mord. – Se L. Daae i
"Hist. tidsskr.", ser. 1, bd 2 (1872) och F. Ödberg,
"Tidsbilder ur 1500-talets svenska häfder" (1896).

K. V. H.

Ruszt [rost], stad i ungerska komitatet Oedenburg,
vid västra sidan af Neusiedlersjön. 1,535
inv. (1910). Vinodling ("Kuster ausbruch", ett
förstklassigt ungerskt vin).

Rut (fr. route), väg, farled; kurs, kosa. Jfr Marschrut.

Rut, den davidiska konungaättens stammoder. Se Ruts bok.

Ruta L., R. graveolens L., Vinruta, bot.,
farm., en till fam. Rutaceæ, underfam. Rutoideæ,
hörande örtartad, blågrön, vidrigt luktande växt
med dubbelt sönderskurna,, nästan greniga blad och
gulaktiga blommor, samlade i oregelbundna knippen
i toppen af stjälken och grenarna. Toppblomman
är 5-talig, sidoblommorna 4-taliga; frukten är
kapsel. Vinrutan är vild i södra Europa, men var
förr ofta odlad i våra trädgårdar, emedan den starkt
aromatiska, torkade örten, herba Rutæ, användes
som magstärkande medicin och vid förkylningar,
vanligen då i form af brännvin, som fått taga till
sig vinrutans beståndsdelar. Den användes äfven
som krydda, förr mer än nu, finhackad på smörgås.
O. T. S. (G. L-m.)

Rutabaga [rytabaga]. Se Rotabagge.

Rutaceæ, Rutacéer, bot., en till serien Geraniales
hörande fam. af träd och buskar (sällan örter),
som ha motsatta eller spiralställda, stipellösa
blad, hvilka äro enkla eller parbladiga och försedda
med talrika oljekörtlar, som bilda genomskinande
punkter. Blomhyllet är oftast aktinomorft,
4-5-taligt, ståndarna vanligen 10, fruktbladen oftast
5. Frukterna äro kapslar, antingen sammanhängande
eller mer och mindre skilda, stenfrukt, vingfrukt
eller bär. Familjen indelas i underfam. Rutoideæ med
kapsel, Toddalioideæ med stenfrukt eller vingfrukt
och Aurantioideæ (Aurantiaceæ) med bär. Rutacéerna
förekomma i de varmare länderna. Många af dem
äro af ekonomisk betydelse. Läkemedel erhållas af
Pilocarpus, Cusparia, Barosma, Ruta, Citrus m. fl.,
ett värdefullt virke af Fagara, Cliloroxylon, Amyris,
Feronia och andra, välsmakande frukter af Aegle och
Citrus, som prydnadsväxter odlas arter af Choisya,
Diosma och Citrus för de välluktande blommorna,
Ptelea och Phellodendron som prydnadsbuskar, m. fl.

O. T. S. (G. L–m.)

Rutakko [n/takkå], bönehusgäll i Idensalmi (se
d. o.) imperiella pastorat, Finland. 205 kvkm. 1,450
inv., finsktalande (1911).

A. G. F.


Rutberg, Johan Jakob, riksdagsman, f. 25 okt. 1787
i Neder-Kalix i Norrbotten, d. 23 jan. 1854 i
Stockholm, egnade sig tidigt åt landtbruk och
representerade sin hembygd i bondeståndet vid alla
riksdagar 1817–54. Vid den andra af dessa, 1823,
ådrog han sig stor uppmärksamhet genom sin motion om
den stående härens ombildning och ersättande med allmän
värnplikt. Motionen väckte stor harm inom bondeståndet,
som betraktade den som en tendens att "lägga allmogen
under krigstukt", och talmannen vägrade under
lifligt bifall proposition på "ett så grundlagsvidrigt
förslag". Det var också endast med nätt nöd R. undgick
att enligt väckt förslag ställas under åtal. Vid de
följande riksdagarna intog R. en bemärkt plats på
den liberala sidan och bidrog bl. a. som led. af
bankoutskottet vid 1834–35 års riksdag kraftigt
till, att ståndet afslog det hvilande förslaget
att inrymma K. M:t andel i banklagstiftningen. Vid
1840–41, 1844–45 och 1847–48 års riksdagar tillhörde
han konstitutionsutskottet. Vid den förstnämnda af
dessa var det han, som för första gången frambar den
sedan ofta återkommande motionen om afskaffande af
pastors själfskrifna ordförandeskap i skolråd. En viss
kantighet i lynnet framfödde esomoftast misstämning
mellan R. och ståndets ledande liberaler, och under
inflytande af sådan samverkade han 1848 med den
konservative N. Strindlund att ersätta den liberale
justitieombudsmannen K. L. Landin (se denne) med den
dåmera konservative S. L. Theorell, hvilken kupp
också kröntes med seger.

V. M.

Rute, socken i Gottlands län, Norra häradet. 6,392
har. 536 inv. (1914). R. bildar med Fleringe och
Bunge ett pastorat i Visby stift, Norra kontraktet.

Rute [rote], stad i spanska prov. Córdoba (Andalusien),
vid foten af Sierra de Priego. 10,740 inv. (1900).

J. F. N.

Rutebeuf [rytböff], fransk skald, d. omkr. 1290
i Paris, debuterade omkr. 1255. R. var ett äkta
Parisbarn, frisk och originell i sin uppfattning,
gisslande sin samtid med öfverlägset hån, ett slags
föregångare till Villon. Man har inalles 56 olika
arbeten af honom: fromma klosterlegender, allegoriska
poem och dramer, fabliåer och satirer. Hans
drama Le miracle de Théophile är märkligt som en
parallell till Faustdramat. Mest lyckad är han dock
som fabliåförfattare (La vengeance de Charlot
och Frère Denyse) och satiriker. A. Jubinal
utgaf 1839 hans Oeuvres complètes i 2 bd,
sedan i 3 bd 1874-75. En bättre upplaga är af
Kressner 1885. Se L. Clédat, ’.’K." (1891).

J. M.

Ruten, namn på flera fjäll i Norge, hvaribland
ett 1,513 m. högt, n. ö. om Espedalsvatn
i Gudbrandsdalen, och högsta toppen
(1,052 m.) i Hevnefjeldene på gränsen
mellan S. Trondhjems och Romsdals amt.

K. V. H.

Rutena. Se Rodez.

Rutener är i 1500- och 1600-talens latinska
(historiska och diplomatiska) språkbruk liktydigt
med ryssar; ryske tsaren kallas t. ex. Ruthenorum
imperator, "ruthenice id est moscovitice"
o. s. v. Senare benämnas företrädesvis ryssarna
inom Polska riket, d. v. s. hvit- och lillryssar
(ukrainer), rutener 1. rusiner. Numera är det i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>