- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 23. Retzius - Ryssland /
1269-1270

(1916) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ruth, William Reinhold - Ruthart, Karl Borromäus Andreas - Ruthenia, nlat., namn på Ryssland - Ruthenium, dets. som rutenium (se d. o.) - Rutherford, Daniel - Rutherford, Ernest

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mellersta Finland, d. 24 sept. 1913 på Karhula, tjänade
först vid indelta finska militären och fick vid dess
upplösning 1868 afsked med stabskaptens grad. 1873
blef han chef för Kymmene flottningsbolag och kom
därigenom in i sågindustrien. Han tillhandlade sig
1831 en gammal såg på Karhula invid Kymmene älf, ej
långt från Kotka, och där uppstod småningom en för
landets förhållanden storartad anläggning, som gjorde
R. till en rik man. Affären ombildades 1902 till
aktiebolag med 4 (numera 6) mill. marks kapital. 1887
anlades ett träsliperi, 1888 ett glasbruk med sliperi;
vidare tillkommo en ny stor ångsåg, tegelbruk och
en mekanisk verkstad jämte gjuteri. R. upprättade
ett rekreationshem för sjuksköterskor, en fond för
uppfostringsbidrag åt medellösa folkskollärares
barn, en stipendiefond för möjliggörande af praktik
utrikes för småbrukare m. m. Genom testamente af 31
okt. 1909 bestämde han hela sin till 7 mill. mark
uppskattade förmögenhet till småbrukets upphjälpande
i Finland genom lån eller anslag i annan form åt
småbrukare; äfven finge räntorna användas till
lån och stipendier åt medellösa, men begåfvade
och sträfsamma personer för studier vid högre
landtbruksundervisningsanstalter. Fonden är ännu icke
definitivt organiserad. T. C.

Ruthart, Karl Borromäus Andreas, tysk målare, lefde i
senare delen af 1600-talet, var medlem af Lukasgillet
i Antwerpen 1663-64, vistades 1664 i Regensburg
och 1672 i Venezia. Han blef munk och dog sannolikt
i Rom. Han målade egentligen jakt och vilda djur,
men på slutet äfven kyrkliga bilder. Dessutom finnas
af honom några historiska målningar, David kallas
till konung
(i Oldenburg) samt Circe och Odysseus
(i Dresden). Af hans djurstycken må nämnas Hetsade
hjortar
och Strid mellan björnar och hundar (i
Dresden), Hvilande villebråd och Hjort söndersliten
af leoparder
(i Pal. Pitti, Florens), Björnjakt (i
Louvre) samt flera i Wiens privatsamlingar. I Sveriges
Nationalmuseum finnas Vilda djur i en bergsklyfta,
Hjortjakt
och Tre hvilande hjortar (1665). Han
har äfven efterlämnat några sällsynta raderingar.
C. R. N.*

Ruthenia, nlat., namn på Ryssland.

Ruthenium, dets. som rutenium (se d. o.).

Rutherford [ra;thafod], Daniel, skotsk läkare,
f. 1749, d. 1819, professor i botanik vid Edinburghs
universitet 1786, upptäckte kväfvet, som han beskref
i afhandlingen De aëre mephitico (1772), men som han
icke namngaf eller närmare undersökte (detta gjordes
s. å. af Priestley).

Rutherford [rarthofod], Ernest, engelsk fysiker
och Nobelpristagare, f. 30 aug. 1871 i den lilla
staden Nelson på Nya Zeeland, aflade sina akademiska
lärdomsprof vid Canterbury college, Nya Zeeland, men
öfverflyttade 1894 till England, där han arbetade
på Cavendish laboratory i Cambridge under ledning
af den berömde fysikern J. J. Thomson, tills han
på förslag af denne 1898 utnämndes till professor
i fysik vid Mc Gill universitetet i Montreal,
där han utfört ett stort antal af sina viktiga
undersökningar. Därifrån flyttade han i samma egenskap
1907 till Manchester. - R:s första vetenskapliga
undersökning gällde magnetisering af järn och ledde
(1897) till konstruerandet af en
magnetisk "detektor" (se d. o.), med hvars hjälp
trådlösa elektriska signaler kunde uppfattas på det
dittills icke uppnådda afståndet af öfver 1/2 engelsk
mil. Marconi modifierade R:s detektor, hvarefter den
kommit i allmänt bruk vid telegrafering utan tråd. R:s
forskningar kommo emellertid snart in på ett helt
annat område, nämligen de radioaktiva grundämnenas
kemi och teorien för deras sönderfallande, ett
område, där han åstadkommit lika grundläggande
som storartade resultat såväl experimentellt, genom
forskningar öfver de radioaktiva strålningsfenomenen,
som teoretiskt, genom uppställande och utveckling
af desintegrationsteorien (se nedan).
illustration placeholder

Redan 1896
hade R. tillsammans med sin lärare J. J. Thomson
deltagit i utarbetandet af teorien för gasers
ionisering till förklarande af det s. å. upptäckta
förhållandet, att röntgenstrålar göra gaser ledande
för elektriciteten. Något senare visade R., att
denna teori äfven kan tillämpas vid förklaringen af
de urladdningsfenomen, som framkallas af de 1896 af
Becquerel upptäckta uranstrålarna. - Af de olika
metoder, som kunna användas för undersökning af
strålningen från radioaktiva ämnen, har den, som
grundar sig på deras förmåga att ionisera gaser och
som bildar det mest exakta sättet att kvantitativt
jämföra strålningarnas intensitet, i väsentlig mån
utarbetats af R., hvilken också är den, som först
(1899) påvisat de kvalitativa olikheterna mellan de
olika slagen af strålar, för hvilka han infört de
allmänt antagna beteckningarna ?, ? och ?-strålar
(se Radioaktivitet, sp. 868). Det lyckades
äfven R, att utreda ?-strålarnas natur, i det att
han 1903 fann, att de i ett magnetiskt fält afböjas
i motsatt riktning mot ?-strålarna och således äro
positivt laddade, att de äro af materiell natur, med
en massa af samma storhetsordning som en väteatoms,
samt att de röra sig med en hastighet växlande mellan
1/20 och 1/10 af ljusets. Försök af R. och Royds
visade därpå, att ?-partiklarna utgöras af positivt
laddade heliumatomer (se Radium, sp. 878). Senare
har R. i förening med Robertson genom noggranna försök
visat, att ?-partiklar, bildade af olika radioaktiva
ämnen, ega identiskt samma massa och laddning. -
1900 upptäckte R. de gasformiga radioaktiva ämnena
och kallade dem emanationer (se Radium, sp. 876,
samt Radiumemanation). 1903 lyckades R. och Soddy
kondensera såväl torium- som radiumemanationerna;
för den senare har R. äfven kunnat bestämma
ångtensionen; och i sammanhang med undersökningen
öfver toriumemanationen kunde R. äfven påvisa och
isolera dess modersubstans, torium X (se Radioaktiva
grundämnen
, sp. 856). Vidare har R. utredt naturen
af den s. k. inducerade radioaktiviteten, hvilken
i fråga om radium iakttagits redan 1899 af makarna
Curie och i fråga om torium

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Sep 25 14:46:45 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcc/0687.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free