Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 23. Retzius - Ryssland / 1271-1272 (1916) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rutherford, Ernest - Rutherfordin - Rutherfurd, Lewis Morris - Rutherglen - Ruthner, Anton - Ruths, Johann Georg Valentin - Ruthström, Bror Olof Julius

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

nästan samtidigt af R. själf (jfr Radium, sp.
877). Han lyckades visa, att denna företeelse
betingades af de "aktiva fällningar", som emanationerna
afsätta på ytan af de kroppar, med hvilka
de komma i beröring. Äfven de förändringar,
som dessa aktiva fällningar spontant undergå,
ha utförligt studerats af R., som därvid visat,
att de aktiva fällningarna i själfva verket utgöra
blandningar af flera omvandlingsprodukter af
emanationerna. Bland nya radioaktiva element, som
R. härvid upptäckt, märkas t. ex. torium A,
aktinium A etc. Det var just för att förklara de nämnda
och andra gåtfulla företeelser hos de radioaktiva
ämnena, som R. föranleddes att 1902 tillsammans
med Soddy uppställa den djärfva och för
radioaktivitetslärans utveckling ytterst betydelsefulla
desintegrationsteorien (se Radioaktivitet, sp.
872, samt Radioaktiva grundämnen, sp.
855-857), hvilken innebär ingenting mindre, än
att ett kemiskt grundämne kan omvandlas till andra
grundämnen. - Genom tillämpning af denna teori
har R. dels kunnat beräkna de olika mängder af
radioaktiva sönderfallsprodukter, som stå i jämvikt
med hvarandra (se Radioaktiva mineral
och bergarter, sp. 862-863), dels visat, att
man kan erhålla ett minimivärde på minerals och
bergarters ålder genom att bestämma deras halt af
helium i förhållande till den mängd af detta ämne,
som de årligen producera (se Radium, sp. 878).
– Sedan R. sålunda genom sina undersökningar
öfver de radioaktiva ämnena på ett öfvertygande sätt
visat, att atomerna icke längre kunna behandlas
som odelbara storheter, har han till diskussion
upptagit frågan om atomernas struktur, hvarvid han
utvecklat den uppfattningen, att de särskilda
grundämnenas atomer måste betraktas som
komplexer, bestående af en inre, positivt elektriskt
laddad kärna, hvilken omges af ett antal
omkring denna roterande, negativa elektroner, som
genom sina hastiga svängningar ge upphof till mycket
korta ljusvågor. Dylika af elektroner uppbyggda
"atommodeller" kunna i själfva verket
förklara många af grundämnenas egenskaper. Bland
dessa synes en del, de s. k. nukleära
egenskaperna, utgå från eller vara bunden vid kärnan,
medan andra, de icke nukleära, torde
betingas af det sätt, på hvilket elektronerna äro
grupperade omkring atomkärnan. De nukleära
egenskaperna påverkas ej af yttre krafter, utan
bibehålla sig oförändrade, äfven om atomen ingår i en
kemisk förening. Sådana egenskaper äro t. ex.
atomens massa och, hos de radioaktiva ämnena,
dess strålningsförmåga. De icke nukleära egenskaperna
åter äro af mera komplicerad och föränderlig
natur, så att de t. ex. ändras, om kroppen
ingår i en kemisk förening. De Rutherfordska
atommodellerna ha på senaste tid utvecklats och
matematiskt behandlats af dansken Bohr i
Manchester. – Flertalet af R:s vetenskapliga arbeten
är publiceradt i "Philosophical magazine". Bland
sammanfattande redogörelser må anföras Radioactivity
(1904; 2:a uppl. 1905), Radioactive transformations
(1906), utgörande R:s Silliman-föreläsningar
vid Yale-universitetet i New Haven, samt
Radioactive substances and their radiations (1913),
hvaraf en tysk upplaga utgör bd 2 i "Handbuch der
radiologie". Utmärkelser ha i stor utsträckning kommit
R. till del. Af Royal society i London blef han
1903 medlem och höll 1904 inför detta sällskap en
"Baker-föreläsning" samt erhöll sällskapets
Rumfordmedalj; sedan 1910 är han led. af svenska Vet.
akad. och erhöll 1908 Nobelpriset i kemi "för
undersökningar rörande elementens sönderfall och de
radioaktiva ämnenas kemi".
K. A. V-g.

Rutherfordin [ra^thafod-], miner., omvandlingsprodukt
af uranit.


Rutherfurd [ra’thofod], Lewis Morris,
nordamerikansk astronom, f. 25 nov. 1816 i Morrisania,
New York, d. 30 maj 1892 i New York, var
ursprungligen jurist, men började på 1860-talet att på ett af honom
inrättadt privatobservatorium i New York sysselsätta sig med
astrofysikaliska och astrofotografiska arbeten. Han konstruerade flera
nya spektralanalytiska och astrofotografiska instrument (bl. a. det första
astrofotografiska objektivet 1864), och hans verksamhet på detta område
blef af grundläggande betydelse (se
Astrofotografi, sp. 279-280). Hans stora samlingar
af astrofotografiskt observationsmaterial öfverlämnades
sedermera till Columbiauniversitetets i New
York observatorium, där bearbetningen af det gett
upphof till en hel rad betydelsefulla resultat,
särskildt beträffande fixstjärnparallaxer, stjärnhopar
m. m.
B-d.

Rutherglen [ra’thoglen l. ra’glon], köping
(burgh) i skotska grefsk. Lanark, nära västra
stranden af Clyde, strax s. ö. om Glasgow. 24,319
inv. (1911). Kemiska fabriker, pappersbruk,
porslinsfabrik, skeppsvarf. I omgifningen finnas stora
stenkolsgrufvor och järnverk.
(J. F. N.)

Ruthner [röt-], Anton, österrikisk alpforskare,
f. 1817 i Wien, d. 1897 i Salzburg, advokat i Wien,
sedan notarie i Salzburg och en följd af år
ordförande i österrikiska alpföreningen, författade
Aus den Tauern. Berg- und gletscherreisen in den
österreichischen hochalpen (1864; ny följd: Aus
Tirol 1869) och det geografisk-etnografiska
praktverket Das kaisertum Oesterreich (1879).

Ruths, Johann Georg Valentin, tysk
målare, f. 1825 i Hamburg, d. där 1905, studerade
i Düsseldorf för Schirmer från 1851, reste till
Italien 1855 och bosatte sig 1857 i Hamburg. Han
målade landskap från Italien och Alperna samt
nordtyska skogar och hedar, strandbilder, flodmotiv
och stämningar från gamla städer. R. är
framför allt rikt representerad i Hamburgs Kunsthalle.
(G-g N.)

Ruthström, Bror Olof Julius, violinist, f.
30 dec. 1877 i Sundsvall, studerade för J. Lindberg
vid konservatoriet i Stockholm 1894-99, W.
Burmester i Berlin 1900 och J. Joachim vid k.
musikhögskolan där 1901-03, var förste konsertmästare
under Joachim vid högskolans orkester 1902-03
och vid Göteborgs orkesterförening 1907-09,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>