Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ruysdael. 4. Jacob Isacksz. v. R. (skrev sig Ruisdael)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
landskapsmåleriet. Vissa motiv i R:s taflor ådagalägga, att
han utsträckte sina studieresor till nordvästra
Tyskland, till Teutoburgerwald samt Marks och Bergs
af industrien ännu oberörda, vilda och vattenrika
trakter. Eljest nöjde han sig med att genomkorsa sitt
fosterland. Man kan ännu tydligt igenkänna de platser,
där han hämtat sina motiv: skilda ställen ända från
Egmond till Haag på nordsjökusten från Zuiderzees
strand, i närheten af familjens stamort Naarden
från omgifningen af slotten Kronenburg, Loevestein,
Bentheim o. s. v. Motiven äro mycket omväxlande:
panoramaartade utsikter öfver dynerna vid Haarlem,
strandpartier, sjöstycken, stadspartier, skogs-
och slättlandskap samt vinterbilder. Sina landskap
försåg han själf ibland med smakfullt insatta,
men bristfälligt tecknade staffagefigurer. Dock
öfverlät han oftast åt N. Berchem, Ph. Wouwermans,
A. van Ostade, A. van de Veide eller J. Lingelbach
att utföra detta arbete. Hans skogs- och slättlandskap
förskrifva sig från Hollands sandmarker, i synnerhet
från det strax ö. om Amsterdam belägna Gooslandet samt
från provinserna Utrecht, Geldern och Overijssel
med sina högstammiga skogar och vattenkvarnar. Hans
vinterbilder äro mästerverk i sitt slag, så ock hans
strandpartier och mariner med det upprörda hafvet
och den af tunga, dystra moln
betäckta himmelen. Till mästarens populäraste verk
höra hans panoramaartade vyer öfver dynerna vid
Overveen med sina blekerier i förgrunden och staden
med storkyrkan i mellanplanet och med molnen dragande
förbi solen, så att skuggor och dagrar växla på de
till blekning utbredda linnedukarna, på väderkvarnarna
och tegeltaken. R. målar för öfrigt aldrig himmelen
klarblå, utan alltid molnbetäckt, och solen står
städse högt på himmelen. Han har aldrig återgett
en soluppgång eller en aftonstämning, liksom han
hvarken skildrat vårbilder eller höstlandskap med kala
grenar. Det är dagens middagstimmar om sommaren eller
vintern han tolkar - det är hans begränsning. Under
senare delen af sin verksamhet låter han,
frångående sitt förut mer realistiska måleri, som
dock aldrig utgör ett slafviskt återgifvande af
verkligheten, utan där fantasien alltid spelar in,
A. van Everdingens svensk-norska landskap med sina
klippor och vattenfall inspirera sig till storslagna,
komponerade fantasiskapelser, som genom sin romantiska
stämning och sin poetiska kraft lyfta sig högt öfver
förebildens nyktra framställningar. Den melankoliska
stämning, den hemlighetsfulla, gripande naturkänsla,
som präglar så många af mästarens arbeten, tar sig
ett lefvande uttryck i den från Goethes dagar prisade
Judekyrkogården i Dresdens
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
