- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 23. Retzius - Ryssland /
1303-1304

(1916) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rydberg, Olof Simon - Rydberg, Abraham Viktor

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

unionsmötet i Kalmar år 1397 bevarade dokumentet
rörande de nordiska rikenas förening</i> (inträdestal i
Vitt. hist. o. ant. akad. 1883, tr. 1886). I art.
Kalmar union, sp. 686–687, är närmare
redogjordt för R:s uppfattning af detta dokument,
en uppfattning, som emellertid framkallade
invändningar af bl. a. K. Erslev (i ”Aarböger for
nordisk oldkyndighed og historie”, 1889), hvilken
R. ej blef svaret skyldig (jfr ”Hist. tidskrift”,
1890). För sina forskningar besökte R. en mängd
utländska arkiv. 1879, vid Köpenhamns universitets
jubelfest, kreerades R. till filos. hedersdoktor,
och 1881 invaldes han i Vitt. hist. o. ant. akad.
S. å. blef han arkivarie (öfver stat) i
Utrikesdepartementet och 1885 kansliråd i K. M:ts kansli.
J. Th. W.

illustration placeholder

Rydberg, Abraham Viktor, skald, kulturhistoriker,
filosof, mytolog, f. 18 dec. 1828 i Jönköping, d. 21
sept. 1895 i Djursholm. Då föräldrahemmet genom
moderns död i koleran 1834 och
faderns sjukdom skingrades, lämnades han tidigt ut
i främmandes fostervård och genomlefde en torftig
barndomstid. Efter att ha med utmärkelse genomgått
hemstadens skola kom han 1845 till Växjö gymnasium,
där han under svåra ekonomiska omständigheter
stannade två år; sedan nödgades han afbryta
studierna. Han lifnärde sig därefter dels som
informator, dels som medarbetare i Johan Sandvalls
tidning "Jönköpingsbladet", där han offentliggjort
en sensationell brottmålsroman Vampyren, följde i
slutet af 1848 med Sandvall till "Göteborgs handels-
och sjöfartstidning", där han var medarbetare till
våren 1850, offentliggjorde i "Jönköpingsbladet"
ett par berättelser, Ett äfventyr i finska skärgården
och Positivspelarne, af hvilka den senare, trots en
viss äfventyrlig röfvarromantik, eger intresse
som tidsskildring på grund af sin politiska
frihetstendens, hvarjämte vissa mystiska inslag
förekomma i teckningen af en astrolog. Våren 1851
inskrefs R. vid Lunds universitet, dit han återkom på
hösten för att studera juridik; han var under denna
tid midtpunkt i ett halft skämtsamt, halft vittert
sällskap, "Sjustjernan". Våren 1852 nödgades han på
grund af bristande tillgångar lämna universitetet och
tillbragte de närmaste åren som informator på skilda
ställen; själf sysslade han denna tid med matematiska
studier, bl. a. astronomi. Han hyste tankar att
bli civilingenjör efter studier vid Marieberg,
men funderade ock på att utvandra till Amerika, dit
två hans systrar begifvit sig. Emellertid hade ett
kvarlämnadt novellmanuskript råkat falla i händerna
på den nye hufvudredaktören
i "Göteborgs handelstidning", S. A. Hedlund, och denne
erbjöd R. på våren 1855 att inträda i denna tidnings
redaktion, ett anbud, som han emottog. Därmed var
hans framtidsbana bestämd. Hans bidrag till tidningen
omfattade skilda ämnen; bl. a. skref han rätt mycket
i teologiska och kyrkliga spörsmål och förde här
särskildt en kamp mot den högortodoxa riktningen
i Lunds teologiska fakultet samt i filosofiska
och litterära ämnen, hvarvid han reagerade mot den
nyromantiska världsåskådningen och dess efterföljare,
ehuru han i poetiskt afseende hade afgjordt romantiska
drag. Han medverkade vidare på utrikesafdelningen samt
skref äfven politiska artiklar i andra ämnen, bl. a. i
försvarsfrågan till förmån för en allmän öfning i
vapnens bruk. Artiklarna sammanfattades i broschyren
Huru kan Sverge bevara sin sjelfständighet? (1859),
som spelade en roll särskildt för den frivilliga
skarpskytterörelsen. Af särskild betydelse var hans
medverkan till tidningens följetongsafdelning. Här
offentliggjorde han bondehistorien De vandrande
djäknarna
(under signaturen Agricola, 1856)
med skildringar från folklifvet i småländsk landsbygd;
Fribytaren på Östersjön (1857), en spännande historisk
roman från 1600-talet och häxförföljelsernas tid,
full af färgrika episoder och lämnande rika inblickar
i tidens kulturlif, på samma gång han talade frihetens
och upplysningens ord till det lefvande släktet, samt
Den siste athenaren (1859), en betydande historisk
roman från den döende antikens och de stridande
kristna sekternas dagar, en skildring, fylld af
varm kärlek till tankefrihet och fördragsamhet,
buren af sympati för den "helleniskt vesterländska
verldsåskådningens", utvecklingens, upplysningens sak,
med blicken riktad mot det tillkommande gudsrike,
för hvilket civilisationen skulle röja rent. Romanens
hufvudfigurer äro den nyplatonske tänkaren Krysanteus,
en verksam, skönhetsälskande personlighet, målsman
för den döende antikens åskådning, och hans dotter
Hermione, uppfostrad i hednisk bildning, men mottaglig
för kristendomens idéer, ehuru bortstött af den
kyrkans ofördragsamhet, som främst representeras af
den maktlystne uppkomlingssjälen Petros. Mot denna
ofördragsamhet, mot dogmdyrkan och formelväsen öfver
hufvud är bokens tendens riktad, och författaren
betecknade den själf som "ett spjut slungadt mot de
fiendtliga lederna, i krigarens lofliga uppsåt att
såra och döda".

Dessutom hade R. i kalendern "Aurora" för 1858
(1857) offentliggjort en berättelse, Singoalla,
från digerdödens dagar, skildrande en katolsk
riddarynglings kärlek till en zigenarflicka och en
därur utvecklad konflikt, kringgjuten af romantisk
mystik. Denna berättelse, som tillhör R:s mest
fulländade prosaalster, är uttryck för en viss
panteistisk stämning af individens samhörighet med
naturen. "Singoalla", som föga beaktades, då den
offentliggjordes, utgafs med väsentligen ändradt,
mera harmoniskt slut 1865. R. offentliggjorde 1863 i
kalendern "Flora" för 1864 ett antal lyriska dikter,
Strandvrak (under signaturen Robinson Crusoe), af
hvilka nog de flesta torde varit tidigare tillkomna,
såsom fallet var med den redan i "Fribytaren" i sin
ursprungliga form


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 01:33:17 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcc/0704.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free