- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 23. Retzius - Ryssland /
1305-1306

(1916) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rydberg, Abraham Viktor

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

meddelade "Korsaren", senare omarbetad under titeln
Oro; vidare märkas här Två i sadeln, Vattenplask och
Vemodet. I dessa dikter uppenbarar sig en utpräglad
melankolisk stämning, för öfrigt färgad af en viss
romantik; af utländska skalder torde den tyske
lyrikern Lenau ha verkat väckande på R., af svenska
väl närmast Stagnelius.

R:s skönlitterära skriftställen hade emellertid vid
1860-talets början afstannat för hans teologiska. Han
hade redan i "Handelstidningen" egnat uppmärksamhet
åt den nyrationalistiska rörelsen och bl. a. anmält
Ignells arbeten. 1862 kom han att deltaga i en strid,
som väckts med anledning af lektor N. V. Ljungbergs
föredrag om Kristi gudom. Meningen var, att R. blott
skulle skrifva ett par ark därom, men skriften växte
ut till den bekanta boken Bibelns lära om Kristus
(1862), under årens lopp tillökt med Genmäle
till Wäktaren, Genmäle till biskop Beckman, Om
menniskans föruttillvaro
(1868j samt Till läran
om de yttersta tingen
(1880). Hufvudskriften
afser att uppvisa, att bibeln icke fastslår Kristi
gudom, samt att ställa dess utsagor i belysning
af den messiaslära, i hvilken Jesu lärjungar växt
upp. Skriften stödde sig i vissa punkter på tysk
teologi, men företer många originella uppslag. Den
mötte skarpa gensagor af samtida teologer, men
också understöd då och senare. Af följdskrifterna
är särskildt redogörelsen för Paulus’ teosofiska
system i skriften "Om menniskans föruttillvaro"
samt redogörelsen för läran om de yttersta tingen af
betydelse. I K. S. Warburgs "Svensk månadsskrift"
offentliggjorde R. 1864 två religionshistoriska
arbeten: Jehovahtjensten hos hebreerna före
babyloniska fångenskapen
(särsk. utg. 1869) och
Medeltidens magi (särsk. utg. 1865), den senare
tillika en kulturhistorisk skrift af stort intresse
och mästerlig form. 1873 utgaf han en skarpsinnig
skrift om Urpatriarkernas slägttafla i genesis och
tideräkningen hos de sjutio uttolkare
. I uppsatsen
Om kyrka och presterskap (i "Framtiden", 1868) hade
han uppdragit grundteckningen till en folkkyrka
i motsats till prästkyrkan, och på detta program
valdes han af Göteborgs stifts norra valkrets till
lekmannaombud vid det första kyrkomötet (1868),
ett val, som på sin tid i vissa läger väckte stor
bestörtning och öfverklagades på grund af hans
irrlärighet. I kyrkomötet väckte han motion om
borttagande ur prästeden af löftet på de symboliska
böckerna. 1870-72 var R. representant i riksdagens
Andra kammare för Göteborgs stad och slöt sig i
hufvudsak till landtmannapartiet. Han var medlem
af försvarsutskottet vid urtima riksdagen 1871,
där han bekämpade det Abelinska förslaget, och af
konstitutionsutskottet 1872. Han yttrade sig endast
sällan - mest i kulturfrågor, där han företrädde en
utprägladt liberal ståndpunkt. - Under 1870-talet
voro R:s intressen i icke ringa mån knutna till ett
språkligt reformsträfvande. Han offentliggjorde 1873
två granskningar af bibelkommissionens öfversättning
och kom därvid att rikta angrepp mot de många
lånorden i språket, särskildt de tyska, samt gaf
därmed tecken till ett språkrensningssträfvande,
hvars ifrige målsman han vardt och genom hvilket han
tillförde språket många värdefulla
nybildningar. R. var alltjämt verksam som publicist och
bidrog särskildt som ledare af utrikesafdelningen
till "Handelstidningens" tyskvänliga hållning
under fransk-tyska kriget 1870-71, hvilken stred
mot den allmänna opinionen i landet. Under dessa
år offentliggjorde R. äfven i tidningen en rad
spirituella kåserier under titeln "Ett och annat".

På nyåret 1874 företog R. en färd till Paris
och Italien, hvilken gaf hans alstringskraft ny
riktning. Han offentliggjorde efter hemkomsten ett
antal skisser och afhandlingar, som voro besjälade
af intryck från hans resor. Hit höra Romerska
sägner om apostlarne Paulus och Petrus
(1874),
i hvilka legendens magra skelett tagit kött och
blod, vidare den konstarkeologiska uppsatsen "Den
meliska Afrodite" samt de psykologiska konstskisserna
"Romerske kejsare i marmor" och "Antinous", hvilka,
tillika med "Blyertsteckningar från Rom", samlats
i det illustrerade arbetet Romerska dagar (1877)
samt utmärka sig lika mycket för djupsinnighet och
fin uppfattning som för plastisk språkbehandling. -
Vid 1870-talets midt började R. åter framträda
som diktare i bunden form. Öfvergången torde
sammanhänga med hans tolkning af första delen af
Goethes "Faust", som utkom 1876; därjämte har han
lämnat en af rika öfversättningscitat genomsprängd
redogörelse för andra delen, ursprungligen meddelad
i "Svensk tidskrift" 1875, i bokform tillsammans
med första delen 1878. Några redan på 1860-talet i
"Illustrerad tidning" meddelade Bilder ur Faust
började han omarbeta; de ha utgetts postumt och äro
af stort psykologiskt intresse. Hans originaldikter
gåfvo framför allt uttryck för en ideal längtan
"till hvad ädelt är och sannt" och tillhöra
utan gensägelse det mest sublima och formsköna i
svensk diktning. Till de yppersta räknas Snöfrid,
Dexippos, Den flygande holländaren, Drömlif
, den
stora dialogen Prometeus och Ahasverus, Klockorna,
Antinous, De badande barnen
samt ypperst af alla
den utomordentliga Jubelfestkantaten vid Uppsala
universitets 400-årsjubileum, "kantaternas kantat",
ett lika djupsinnigt som skönt kväde, hvilket trots
sin djupa innebörd blifvit sällsynt folkkärt.

Efter att i 21 år ha verkat som tidningsman lämnade
R. 1876 det fasta medarbetarskapet i "Göteborgs
handels- och sjöfartstidning" för att på uppdrag
af styrelsen för Göteborgs stads undervisningsfond
därstädes upprätthålla föreläsningar i filosofi och
kulturhistoria, hvilka föreläsningar (bl. a. de
om idealism och realism) efter hans död utgetts
från trycket. 1877 kallades han till filos.
hedersdoktor af både Lunds och Uppsala universitet
samt mottog i Uppsala s. å. lagerkransen vid
400-års jubelfesten, som han förhärligade med
sin ofvannämnda kantat. S. å. invaldes han ock i
Svenska akad., där han i maj 1878 tog inträde med
ett Tal öfver K. V. A. Strandberg (tr. i Sv. akad:s
handl. ifrån 1796, 53:e d., 1878). - 1884 flyttade
R. till Stockholm, dit högskolans styrelse kallat
honom till professor i kulturhistoria, en professur,
som han 1889 utbytte mot den i de sköna konsternas
teori och historia. Hans verksamhet under 1880-talet
var riktad åt mytologiska studier, hvartill anledning
särskildt gafs genom en polemik mot A. Chr.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 01:33:17 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcc/0705.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free