- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 23. Retzius - Ryssland /
1383-1384

(1916) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rysk-japanska kriget 1904-05

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

nu satt in sin reserv på högra flygeln, skulle segern
utan tvifvel ha kunnat ryckas ur japanernas händer,
men han föredrog ett mera passivt afvärjande. Han
fruktade ett genombrott i centern och insatte till
dennas förstärkning l:a sibiriska kåren. Kampen
böljade här fram och åter om Putilovhöjden, som
slutligen stannade i ryssarnas händer. Genom ömsesidig
utmattning domnade striden fr. o. m. 18 okt. småningom
af, och man gräfde ned sig i de linjer längs
floden Scha-ches dalgång, som man för ögonblicket
innehade. Slaget hade kostat ryssarna 46,300 man,
hvaraf 6,000 tillfångatagna och 46 kanoner, japanerna
åter 14 kanoner och 15,900 man, hvilken senare siffra
dock torde vara för lågt beräknad.

Port Arthurs fall. I öfver 3 månader blefvo
nu de båda härarna stående overksamma i sina
ställningar, under det att belägringen af Port
Arthur långsamt gick sin gilla gång (se om denna
närmare Port Arthur 2). Regelbundet upprepade
japanerna en gång i månaden sina stormangrepp för
att lika regelbundet bli tillbakaslagna med svåra
förluster. 6 nov. lyckades de ändtligen bemäktiga
sig det s. k. Höga berget, hvarifrån man hade
god utsikt öfver de lägre forthöjderna och den 4
km. aflägsna staden med dess inre hamn. Detta blef
ock början till slutet. Nu först kunde man draga
full nytta af sitt grofva artilleri. På 4 dagar
sänktes de ryska krigsfartygen. Elden riktades därpå
mot inre fortlinjen. 15 dec. (n. st.) dödade en 28
cm.-granat general Kondratenko med stab i fortet
n:r II. Denne var den egentliga själen i försvaret,
och efter hans död grep demoralisationen snabbt
omkring sig. 18 dec. togo japanerna nyssnämnda fort,
28 s. m. fortet n:r III. 29 dec. öppnade Stössel
underhandlingar om kapitulation, och 2 jan. 1905
öfverlämnades fästningen med 35,600 man, 610 kanoner
(med i medeltal 300 skott per kanon) och lifsmedel
för 2 månader. Största vinsten af fästningens fall
var emellertid, att 3:e japanska armén, som småningom
ökats till 4 fördelningar (l, 7, 9 och 11) och ett
par själfständiga brigader (nära 100,000 man med
400 kanoner), nu blifvit fri att användas mot ryska
fältarmén. - Belägringen i sin helhet hade kostat
ryssarna 12,000 döda. Japanerna åter lära inalles ha
förlorat öfver 80,000 man.

Slaget vid Sandepu. Allteftersom förstärkningar
anlände, förlängdes den ryska linjen västerut, så
att den till slut sträckte sig öfver floden Chun-che
och omfattade närmare 100 km. Fronten delades på 3
arméer, den l:a under general Lenevitj i bergstrakten
på ömse sidor om Kautulinpasset, den 3:e under general
Kaulbars på ömse sidor om järnvägen och den 2:a under
general Gripenberg på högra flygeln från kröken af
Scha-che-floden till Chun-che. Själf hade Kuropatkin
blifvit utnämnd till generalissimus och var ej
längre bunden af hänsyn till vicekonungen Aleksejev,
som hemkallats. Vid underrättelsen om Port Arthurs
fall insåg han nödvändigheten af att ofördröjligen
anfalla japanerna, innan Nogi hunne sluta till med
sin armé. För att så länge som möjligt fördröja
dennas förflyttning framsändes general Misjtjenko
med en kavalleristyrka om 70 skvadroner, 4 beridna
jägarkommandon och 22 kanoner, omkr. 8,000 man,
att af bryta
järnvägsförbindelsen samt förstöra japanernas operationsbas Inkou. 9
jan. bröt denne upp, men bunden af den stora trossen,
kunde han ej tillryggalägga mer än 30 km. om dagen
i medeltal. Japanerna hunno vidtaga motåtgärder, och
anfallet på Inkou blef tillbakaslaget. Mot järnvägen
detacherades alltför svaga afdelningar, som ej heller
förmådde uträtta något af betydenhet. 17 jan. var
afdelningen tillbaka med i stort sedt oförrättadt
ärende. - För anfallet hade Kuropatkin vid denna
tid till förfogande 330,000 man och 1,156 kanoner,
Oyama åter 260,000 man och 618 kanoner. 25 jan. gick
Gripenberg fram till ett omfattande anfall med 2:a
armén, bestående af 2 1/2 armékår. Framför sig hade
han på en front af 32 km. endast general Akiyamas
svaga afdelning om 14 skvadroner, 2 bataljoner
och 6 kanoner. Denna koncentrerade sin styrka i
Sandepu och försvarade sig så envist, att Oyama,
som först 27 s. m. fick läget klart för sig, hann
dit dirigera sin allmänna reserv, samtidigt som han
genom en våldsam artillerield längs hela fronten
bibragte ryssarna den tron, att det var fråga om
en allmän framryckning. Kuropatkin vågade därför
hvarken fortsätta sitt planlagda anfall längs hela
linjen eller understödja Gripenberg ur allmänna
reserven. Denne fick sålunda mot sig betydligt
öfverlägsna krafter, som han dock utan svårighet
höll stången, under det att Misjtjenko med sitt
kavalleri trängde på i fiendens flank och rygg. Hade
Kuropatkin nu satt in sin reserv till Gripenbergs
understöd, torde framgången ha varit säker. Gång
på gång gjorde Gripenberg framställning därom,
men förgäfves. Han fick icke ens fritt disponera
till anfall kårerna inom sin egen armé. Kuropatkin
fruktade ett anfall mot sin 3:e armé i centern,
hvarifrån oupphörligt ingingo öfverdrifna rapporter
om fientligt påträngande. Trots sina protester såg
sig Gripenberg slutligen på upprepade order från
högste befälhafvaren nödsakad att anträda återtåget
natten till 29 jan. Oyama, som enligt egen uppgift
redan ansåg läget ytterst kritiskt, fann sig helt
oväntadt vara segrare. Någon förföljning förekom ej,
utan man intog å ömse håll de gamla linjerna. Striden
hade kostat ryssarna 11,000 och japanerna 7,000 man.

Slaget vid Mukden. Redan dagen efter återtågets
anträdande fick Kuropatkin reda på, att intet
anfall planerats mot 3:e armén. Han beslöt då att
genast förnya anfallet, så snart han fått fram
groft artilleri, med hvars hjälp han kunde krossa
motståndet i de byar, mot hvilka fältartilleriets
granatkartescheld visat sig maktlös. Under tiden
drog han till sig ytterligare förstärkningar, så att
styrkan i midten af febr. uppgick till 325,000 man och
1,330 kanoner. Gripenberg hade, i harmen öfver den
behandling han rönt, anhållit om sitt entledigande
och ersatts af Kaulbars som chef för 2:a armén,
under det att Bilderling fått befälet öfver den
3:e. Grupperingen i öfrigt var i stort sedt densamma
som före slaget vid Sandepu. Japanska armén hade nu
förstärkts ej blott af Nogi med 3:e armén, utan äfven
af ett par reservfördelningar, som, sammanslagna med
ll:e fördelningen, bildade en 5:e armé under general
Kawamura. Inalles hade Oyama till sitt förfogande
omkr. 310,000 man och 900

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:59:57 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcc/0744.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free