- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 23. Retzius - Ryssland /
1385-1386

(1916) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rysk-japanska kriget 1904-05

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kanoner. Han var sålunda nu i numeriskt hänseende
närmare den ryska styrkan än någonsin förut under hela
kriget. Genom att utsprida rykten om ett anfall mot
Vladivostok lurade han Kuropatkin att dit dirigera
för fältarmén afsedda förstärkningar. Samtidigt
lyckades ett mindre japanskt detachemang spränga en
järnvägsbro i ryska härens rygg, hvilket föranledde
denne att bortsända ytterligare 20,000 man från
fronten till förbindelsernas skydd. – Kuropatkin hade
tänkt börja sitt anfall 25 febr. För detta ändamål
hade han förflyttat den nu tillfrisknade Rennenkampf
från yttersta vänstra till yttersta högra flygeln för
att här inleda operationerna, som befälhafvare för
kavallerikåren efter Misjtjenko, hvilken blifvit
sårad. Då ingick emellertid underrättelse om,
att japanerna längst borta i öster börjat röra på
sig och tagit passet vid Dalin. Det var Kawamura,
som 22 febr. med 5:e armén gick till anfall för
att draga ryssarnas uppmärksamhet hit bort och
sålunda förbereda hufvudanfallet, som längst i
väster skulle utföras af Nogi med 3:e armén från
Port Arthur, omfattande ryssarnas högra flank.
Afsikten lyckades fullkomligt. Kuropatkin uppsköt det
planerade anfallet, nästan hela den allmänna reserven
sattes 25 febr. i marsch mot vänstra flygeln, dit
Rennenkampf fick order att omedelbart vända åter för
att öfvertaga befälet. Härigenom hejdades visserligen
Kawamuras framryckning, men vägen låg öppen för Nogi,
som 25 febr. koncentrerat sin armé bakom och utanför
Okus vänstra flygel. 26 s. m. började Nogi sin
framryckning längs floden Ljao-che mot Mukden. 27
s. m. fick Kuropatkin rapport om denna rörelse,
men underskattade dess betydelse. Först l mars,
då äfven Oku satte sig i marsch och med delar af
2:a armén gick öfver floden Chun-che, vidtogos
genomgripande åtgärder för att möta den hotande
faran. Den sista reserven sattes in på högra flygeln,
l:a sibiriska kåren fick vända åter ur bergstrakten;
af alla förfogbara trupper i centern bildades en
ny reserv vid Mukden. 3 mars drogs Kaulbars med 2:a
ryska armén tillbaka på norra stranden af Chun-che
och bildade hake bakåt med front mot väster. Oku med
2:a japanska armén följde efter, under det att Nodzu
och Kuroki med 4:e och l:a japanska arméerna genom
häftiga anfall bundo 3:e och 1:a ryska arméerna. –
4 mars hade Nogi med sin vänstra flygel nått stora
vägen, som från Mukden går i nordvästlig riktning,
samt skuldra mot skuldra med Oku trängt ryssarna
tillbaka bakom västfrontens befästningar. Oyama
satte in sina sista reserver. Regementen, brigader,
ja, hela fördelningar togos ur stridslinjen och
skötos bakom fronten norrut för att åter förlänga
den omfattande flygeln. Kuropatkin å sin sida gaf
general Kaulbars befallning att gå till anfall. Som
denne förfogade öfver betydlig öfverlägsenhet, skulle
han utan tvifvel ha lyckats kasta fienden tillbaka,
om stöten skett med nödig energi, hvilket dock här ej
blef fallet. Japanerna fingo fortsätta sin rörelse
och hade 7 mars nått fram i närheten af järnvägen
norr om floden. Då samtidigt rapport ingick, att
Nodzu lyckats tränga in i södra fronten af ryska
ställningen, drog Kuropatkin natten till 9 mars
denna i sin helhet tillbaka på Chun-ches norra
strand. Japanska l:a och 4:e arméerna märkte ej
reträtten och följde först 9 mars på morgonen
efter. – Redan föregående dag hade Kuropatkin norr
om Mukden bildat en ny reserv under general Mylov,
som 9 mars sattes in för att möta 3:e japanska arméns
omfattning, men anfallet utfördes ej nog energiskt
och misslyckades. Däremot lyckades Kuroki, gynnad af
en tajfun, som svepte in stormkolonnerna i moln af
damm, att med delar af 1:a japanska armén bryta in i
l:a ryska arméns front ö. om Mukden och tränga fram
i hotande grannskap af hufvudvägen norrut. På denna
del af fronten hotad af omfattning från båda sidor,
såg sig nu Kuropatkin tvungen att ge order om allmänt
återtåg. Det anträddes natten till 10, börjande med
den längst framskjutna 3:e armén
i midten under betäckning af 1:a och 2:a arméerna
på hvar sin flygel. Trots reträttens
långsamhet och japanernas påträngande både
öster- och västerifrån, som gjorde läget 11
mars synnerligen hotande för stora delar
af den ryska armén, lyckades man rädda sig undan
till förvånande godt pris. Inalles förlorade
man dock 92,000 man, hvaraf 31,000 fångar, samt 33
kanoner, japanerna åter enligt egen uppgift
41,000 man. Dessa senare voro dock äfven
denna gång så medtagna af ansträngningarna, att
de ej kunde förfölja, utan kvarstannade vid Mukden
och framsände endast svagare afdelningar att
observera fienden. 14 mars samlades ryska armén vid
Tie-ling, där man på förhand inredt en
försvarsställning, men som denna ej lämpade sig
för så stora styrkor, som här var fallet, fortsattes
återtåget till Sypingaj, där man inträffade 22
mars och sedan blef stående till krigets
slut. Kuropatkin, som 15 mars fått öfverlämna
högsta befälet till Lenevitj, efterträdde sedermera
denne som chef för 1:a armén. Styrkan ökades
alltjämt och uppgick vid fredsslutet till
600,000 man. Småningom hämtade man sig ock från
den djupa demoralisation, som blef en följd af
Mukdenslaget. Det hade därför varit ett stort fel
af japanerna att ej vidare begagna den fördel
de vunnit, om man ej väntat sig, att afgörandet
snart skulle falla på annat håll.

Sjökrigets sista period. 11 okt. 1904 hade
Östersjöeskadern, bestående af 6 slagskepp, 6 kryssare
och 7 torpedjagare, under amiral Rozjestvenskij
lämnat Libau. Vid passerandet af Doggerbank tog
den därvarande fiskarflotta under eld i tro, att
det var japanska minbåtar. Ett fiskarfartyg sänktes,
och 5 skadades, under det att
2 man dödades och 29 sårades (se närmare
Doggerbank). Efter att de sjödugligare
fartygen hade gått rundt Kap, de öfriga genom
Sueskanalen, förenades eskadern 7 jan. 1905 vid
Madagaskar. Dagen förut hade underrättelse
ingått om Port Arthurs fall. Den egentliga
idén med eskaderns utsändande var härmed borta, men
för att rädda den ryska krigsäran beslöt man
att likväl söka slå sig fram till Vladivostok,
sedan man i febr. fått förstärkning af 4 kryssare
och 5 torpedjagare. 8 maj förenade man sig i
Kamranibukten med amiral Nebogatovs eskader om 4
pansarfartyg, 1 kryssare och 3 torpedjagare, som
15 febr. lämnat Libau. 27 maj stötte man vid
Tsu-shima i Koreasundet ihop med den japanska
flottan, bestående af 5

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:47:01 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcc/0745.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free