Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ryssland. Skogsbruk - Ryssland. Fiske, jakt - Ryssland. Bergsbruk - Ryssland. Industri - Ryssland. Handel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Skogsbruket är af stor betydelse, om än afkastningen
är mindre, än den kunde vara, ifall näringen
drefs rationellt. Skogsarealen i R. och Polen är
omkr. 195 mill. har. Däraf upptaga statsskogarna 116,5
mill. har, och de lämnade 1911–13 en nettoinkomst af
i medeltal 56,5 mill. rubel. Exporten till utlandet
hade under de nämnda åren ett medelvärde af 152,6
mill. rubel.
Fisket i de kringliggande hafven liksom i landets
floder lämnar en utomordentligt stor afkastning,
men denna fyller dock ej det inhemska behofvet, en
följd af bl. a. de många fastorna, då endast fisk får
förtäras, icke kött. 1911 beräknades fångsten till
nära 585 ton med ett värde af 85,2 mill. rubel;
i denna näring voro sysselsatta 263,000 pers. Af
hafsfisket är det i Östersjön minst betydande, däremot
är fisket i Ishafvet af vikt; vid Dnjeprs, Dnjestrs
och Bugs mynningar drifves ett rikligt fiske, men det
viktigaste fisket förekommer dock i Azovska sjön och
Kaspiska hafvet samt i de floder, som falla ut i dem,
särskildt Don, Ural och Volga. – Äfven jakten är en
inkomstkälla, särskildt inom skogsområdet.
Bergsbruk. R:s största malmtillgångar äro belägna på
Uralbergens östra sluttning eller än längre österut
(Altai, Amurdalen o. s. v.), alltså utanför ryska
låglandet. Det sydpolska bergområdet har bly-
och zinkgrufvor. På den ryska slätten förekomma –
utom salt, som hufvudsakligen fås ur strandsjöar
vid Svarta hafvet och ur stäppsjöar i den kaspiska
depressionen (se Elton), men som äfven finnes i
bergsaltlager –, blott järnmalm och stenkol. De
viktigaste järnmalmsgrufvorna finnas i södra Ural, i
Donetsdalen, vid Krivoj Rog v. om Dnjeprs stora knä,
i trakten af Tula och Kaluga samt i guv. Olonets
i nordvästra R. De uralska grufvorna ha bearbetats
sedan slutet af 1500-talet, de sydryska sedan 1860,
men först under sista tiden med större intensitet. –
Stenkol träffas på fyra områden. Det första, i Polen
på gränsen mot Schlesien, lämnar 23 proc. af R:s
stenkolsproduktion, ett annat i guv. Moskva, Tula
och Kaluga är visserligen mycket vidsträckt, men har
dåliga stenkol; obetydligt är också bäckenet v. om
Ural, i trakten af Perm. Däremot är Donets-platån
(se Donets) ett mycket rikt kolrevir, hvars lätt
tillgängliga kollager skattas till 10 milliarder
ton. Det är egentligen sedan 1870-talet, som
brytningen här tagit fart. Den stiger nu till öfver 70
proc. af landets hela kolproduktion, som uppgår till
36,4 mill. ton (1913). – Af guld producerar R. (i Ural
och Asien) mer än något annat land näst Australien,
Syd-Afrika och Förenta staterna: 48,377 kg. (1911),
af silfver s. å. 14,841 kg. och af platina 5,774
kg. Produktionen (1911) var af bly 1,000 ton, af
zink 8,800 ton och af koppar 33,600 ton. Betydande
är äfven framställningen af tackjärn (3,6 mill. ton
1911), ungefär lika stor som Frankrikes och i Europa
öfverträffad blott af England och Tyskland, likaså
af järn och stål (2,9 mill. ton 1911). Af nafta
framställdes vid Baku på halfön Absjeron vid Kaspiska
hafvet 1911 icke mindre än 9,2 mill. ton.
Industrien har visserligen under senare år gjort stora
framsteg, skyddad som den är af mycket höga tullar,
men kan ej konkurrera med västra Europas, särskildt
i fråga om dyrbarare produkter.
Den framställer i regel billiga massprodukter, som
finna af sättning inom landet och i Asien, medan
varor af högre kvalitet införas från utlandet. Den
är geografiskt delad på fyra områden: västra
Polen (Lodz, Warschau), de baltiska sjöstäderna
(Petersburg, Riga, Narva), de pontinska hamnarna
(Odessa) samt det centrala stenkolsområdet, inom
hvilket R:s förnämsta industristad, Moskva, är
belägen (dessutom Tula, Kaluga m. fl.). Både den
polska och den centralryska industrien äro till
öfvervägande del textilindustri. Med hänsyn till
spindlarnas antal (8,6 mill. 1911) intar R. tredje
rummet bland Europas stater. Tillverkningen af
järn-, stål- och metallvaror af alla slag blomstrar
hufvudsakligen i mellersta Ural, i Donetsområdet,
kring Jekaterinoslav vid Dnjepr och i Tula. Af andra
industrier må nämnas den dock efter krigsutbrottet
1914 afbrutna brännvinsbränningen (statsmonopol),
den största i världen (1909–10 funnos 2,809
brännerier, som frambragte 5,192,200 hl. alkohol),
hvitbetssockertillverkningen (287 fabriker 1912–13,
med en tillverkning af 5,3 mill. ton), produktionen af
mjöl, läder, tobaksvaror, kemiska artiklar, porslin
och lervaror, papper
o. s. v. – Af befolkningen voro 1897 5,6
mill. sysselsatta i industrien och bergsbruket.
En följd af de ryske arbetarnas ringa utbildning
och arbetsdrift är, att den ryska industrien måste
använda ett jämförelsevis mycket större antal arbetare
än den västeuropeiska, hvarförutom arbetarna i regel
icke äro fast anställda, utan bruka under skördetiden
arbeta på landsbygden, så att många fabriker tvingas
att under några månader inställa all drift. Å
andra sidan äro arbetslönerna otroligt
låga. Omkr. 20 proc. af det i industrien nedlagda
kapitalet beräknas tillhöra utländska bolag, och
hittills ha de ledande befattningarna vid fabrikerna
vanligen innehafts af utlänningar. – I R. drifves
vid sidan af den egentliga industrien en storartad
hemslöjd. Bönderna blefvo redan i äldre tider, i
följd af den osäkra besittningen af sin jord och de
genom folktillväxten inom byn allt mera förminskade
områden, som enhvar fick disponera, tvungna
att upphjälpa sina inkomster med slöjd, hvarvid
hela byn i regel började drifva samma handtverk.
Så finnas byar af korgmakare, smeder,
krukmakare o. s. v.; i senare tider ha
särskildt spånads- och väfnadsindustrierna vunnit
stor utbredning på landsbygden; där drifves
äfven snickeri, tillverkning af hushålls- och
åkerbruksredskap, lädervaror o. s. v.
Handel. R:s handel med utlandet har under
senare år hastigt vuxit. Medan det 1905 intog
sjunde rummet bland Europas stater med hänsyn
till varuutbytet, hade det 1913 ryckt upp i femte
rummet (efter Storbritannien, Tyskland, Frankrike
och Nederländerna). Sistnämnda år hade införseln
ett värde af 2,610,6 mill. kr., utförseln af
2,888,2 mill. Egendomligt för R. är utförselns
högre värde än införselns, hvilket vissa år varit
jämförelsevis ännu större än 1911 och närmat sig
dubbla införselvärdet. Handeln öfver gränsen mot
Europa (inberäknadt Finlands och Kaukasiens handel på
Svarta hafvet) hade ett värde af 1,034,5 mill. rubel
i införsel och 1,427 mill. rubel i utförsel; handeln
öfver den asiatiska gränsen resp. 127,2 mill.
och 164,4 mill. Utförseln åt väster var så
fördelad,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
