- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 23. Retzius - Ryssland /
1427-1428

(1916) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ryssland. Riksvapnet, flagga, ordnar - Ryssland. Förhistorisk tid

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

horisontala fält. Om ryska ordnar se Ordnar,
sp. 836–837. Kejsarens hufvud- och residensstad är
Petersburg, sedan 1914 officiellt kalladt
Petrograd; kröningsstad är den forna hufvudstaden
Moskva.
J. F. N.

Förhistorisk tid. Äldre stenåldern. Större delen
af europeiska R. var under tiden för inlandsisens
största utbredning betäckt af glaciärer och
obeboelig. Inlandsisen sträckte sig österut något
förbi Nizjnij-Novgorod och i nordöst fram till Ural,
i sydöst ned till Don, i s. ungefär till Krementjug,
trakten n. om Dnjeprforsarna. I Syd-R. bildades
genom vindarnas verksamhet väldiga lössaflagringar,
och i dessa anträffas de äldsta stenåldersfynden
i Öst-Europa, om man undantar grottfynden från
Oiców i ryska Polen, n. om Krakau. En del föremål
i den s. k. undre grottan vid Wierzchówic, som
tillhör denna grupp af grottor, förskrifver sig
troligen från moustérientiden, men äfven solutré- och
madeleineafsnitten finnas här representerade. I den
likaledes i denna trakt befintliga Maszycka-grottan
funnos jämte benrester af mammut, noshörning,
uroxe, bison, älg, saigaantilop, häst, kronhjort
m. fl. djur, diverse benspetsar och flintredskap,
tillhörande madeleinetiden, bl. a. långa benspetsar
med ornament. R:s mest betydande paleolitiska fyndort
är belägen i Kiev, där man undersökt (1893 ff.) ett
fyndskikt af mer än 10,000 kvm. utsträckning och
på många ställen af 0,4–0,5 m. tjocklek. Detta
hvilade omedelbart på tertiär blålera i sandskikt
vid basen af ett lösslager på 19–22 m. djup under
jordytan. Ansamlingar af aska och kol innehöllo
redskap af flinta och ben samt mammutrester af
öfver 100 individer. Tre m. högre hittades ett annat
fattigare lager med kolsamlingar. Fornsakerna voro
af ungefär samma art som i det lägre skiktet. Utom af
mammut funnos ben af noshörning, grottlejon, björn
och hyena. Bland de slagna flintredskapen märkas
knifvar och skrapor. På 4 betar af elfenben finnas
otympliga ristningar. Boplatsen föres af somliga
till madeleinetiden på grund af redskapens form,
men faunan är af tidigare karaktär, hvarför den
af andra tillskrifves solutrétiden. Redskapen äro
också gröfre än madeleinetidens. Andra paleolitiska
boplatser äro kända från byn Gontsy i Poltava,
byn Mesin i Tjernigov, Kamenets-Podolsk i Podolien,
Kostenki i guvernementet Voronesj, Kovalskaja balka i
Jekaterinoslav nära Krivoj Rog, Iskorostj i Volynien
och vid Gorodok, Rovno, i samma guvernement. I regel
härröra dessa paleolitiska fyndplatser från epokens
sista del. Äfven på Krim och i Kaukasus ha spår af
den äldre stenålderns människa upptäckts, exempelvis
i en grotta ö. om Simferopol och vid Ilskaja stanitsa
s. om Novorossisk vid Svarta hafvet. I Sibirien äro
boplatser från den äldre stenåldern undersökta vid
Tomsk, Krasnojarsk och Irkutsk.

Yngre stenåldern. Minnen från den yngre stenåldern äro
anträffade i hela R. och dess asiatiska besittningar
ända bort till Stilla hafvet. Vid Amurfloden och på
Kamtjatka har man anträffat verkliga affallshögar med
skal och ben (kökkenmöddingar), innehållande redskap
af ben, horn och sten samt grofva lerkärl, men dessa
torde ej vara många århundraden gamla. I det europeisk
R. utgöras de viktigaste fyndorterna af bostads-
och verkstadsplatser samt grafvar. Boplatserna äro
stundom af
väldig utsträckning och ligga vanligen utefter
floderna. Man känner boplatser af 10–15 km. längd
vid Dnjeprfloden och norra Donets. På detta väldiga
område erbjuder naturligtvis stenålderskulturen
rätt betydande olikheter i skilda trakter. En
säker kronologi är ännu icke uppgjord för R. I
landets sydligare delar aflöses emellertid den rena
stenåldern af en kopparålder senast under det tredje
årtusendet f. Kr., i de nordligare delarna senare. En
del boplatsfynd i Östersjöprovinserna anses af somliga
forskare tillhöra en tidig del af yngre stenåldern. Så
de många harpunerna, pilspetsarna och dolkarna af ben,
som hittats i ett 1–3 fot djupt märgellager vid Kunda
i norra Estland. Andra boplatser med efterlämnade
benredskap, smycken af genomborrade djurtänder,
redskap af flinta och annan sten samt keramik äro
kända från Rinnekalns och Sweineek vid Burtnecksjön i
Livland samt från Pernau i nordvästra Livland. Äfven
bärnstenssmycken äro anträffade vid Burtnecksjön,
troligen införda från Ostpreussen liksom en mängd
dylika, som hittats å en boplats vid Kontjanskoje
i guv. Novgorod. Några grafvar under flat mark äro
kända från Ösel och Estland, ett helt graffält från
Kivisaare i Estland. Äfven en del kistgrafvar af
granitblock eller kalkstensplattor, omgifna af högar,
förmodas tillhöra stenåldern. Vid Sjasskanalen
s. om Ladoga ha hittats en mängd skelett samt ben-
och stenredskap, jämte keramik, som synes härröra
från midten af tredje årtusendet f. Kr. Dessa
föremål öfvertäcktes sedan af Ladoga, som utbredde
sig något öfver sina tidigare gränser. Omkr. år 2000
f. Kr. hade sjön återgått till ungefär sin nuvarande
utsträckning, och från denna tid ega vi yngre fynd
på södra Ladogakusten, skilda från de äldre genom
ungefär 6 m. tjocka aflagringar. Från Olonetstrakten
(ryska Karelen) känner man stenhammare, afslutade i
ett björn- eller älghufvud (se pl., fig. 1). Enstaka
exemplar af dessa yxhammare vandrade äfven öfver
till Sverige. I öfrigt utmärkes den Olonetsska
stenåldern af en stor rikedom på stenredskap. Äfven
keramik förekommer, ornerad med "kamornament"
och små gropar (fig. 2). Denna keramik anses af
somliga forskare ha påverkats af östskandinavisk
boplatskeramik och anträffas i norra och mellersta
R. ända bort mot Ural. Särskildt rika på denna art
keramik ha boplatserna vid Volosovo och Plechanov
Bor i Vladimirguv. och vid Balachny (fig. 2)
i guv. Nizjnij-Novgorod visat sig vara. Slipade
stenredskap äro ej många på dessa boplatser. Däremot
finnas flera finare tillslagna flintredskap
(pilspetsar m. m.), benföremål, musselskal (Unio
och Anodonta), fiskben och kol samt hängsmycken och
väftyngder af skiffer. Rika boplatser äro också
undersökta vid Kolomtsy nära Ilmensjön och vid
Bologoje n. v. om Tver. Vid Hvita hafvet på ömse
sidor om Archangelsk ligga boplatser, som lämnat
en mängd flintredskap samt i flinta skulpterade
djurfigurer. Mest bekanta äro de vid floden
Solotitsa belägna. I Väst-R. och Polen anträffas en
stenålderskultur, som mycket erinrar om den i östra
och norra Tyskland, med skaror och mejslar af flinta
samt olika slags stridsyxor. I fråga om Syd-R. kan
man skilja på tre kulturområden: ett omfattande dess
västra del, alltså Dnjeprs, Dnjestrs och södra Bugs
mellersta och nedre lopp, ett östligt kring öfre
loppet af Dnjeprs

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:59:57 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcc/0766.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free